och en klump som gör det i princip omöjligt att svälja.
Har sovit hela dagen och det verkar inte bli bättre på halsfronten.
Ska ta på mig min tjocka munkjacka som jag fick av exet. (blev jätteglad)
Då fryser jag kanske inte lika mycket som jag gör nu.

Burr…….

Här i huset har vi som alla andra olika morgonrutiner. Några ligger och suckar samt morrar…(jag eller sonen).
Och sedan har vi solstrålen….Den fantastiskt glada, kvittrande lilla go´ungen som säkerligen skulle kunna lösa världsproblem på en kvart oavsett vilken tid på dygnet. Man får hoppas att hennes härliga humör håller i sig högre upp i ålder.
Vaknade med halsont och tät näsa, mycket ovanligt och det kändes ur konstigt faktiskt….Kraxande har jag nu tagit en naproxen och hoppas det verkar i några timmar då jag har film att se nu på morgonen samt skrivjobb till eftermiddagen. Där emellan hoppas jag hinna köpa garn och sticka en sjal åt min styvdotter som fyller år på söndag.

Sedan fick jag en glädjechock igår! Försäkringskassan skickade ut ett brev från regeringskansliet där de kallar till träff för att informera om att de med sjukersättning utan tidsbegränsning nu får möjlighet att prova arbeta, studera eller jobba ideellt UTAN att tappa sjukersättning eller att den omprövas.
Är detta verkligen möjligt?
Om det nu verkligen är så…..Då ska jag plugga tills håret faller av.

Rock on!!!

Tänk! I helgen kändes det som om jag ville ta upp träningen igen. Jag mådde verkligen bra av att röra på mig och det är ju en sanning man sällan kan vika ifrån. I VK gjorde simhallen reklam där det stod att för 230:- fick man träna och om man tecknade avtal innan 8:e februari bjöds det på en månad.
Hur värt som helst! Eller hur? Men…..det var ju ett litet men i det hela. Det stod tydligen ett från någonstans i reklamen som man med förstoringsglas kunde urskilja. En person på simhallen säger det här till mig när jag ringer för det visar sig att det inte alls kostar 230, det är för studenter. Så vanliga döda, samt pensionärer får betala 290:-.
Då är IKSU ett mycket mer prisvärt alternativ får jag säga.
Får helt enkelt fortsätta mina gymsessioner där då.
För jag tänker börja träna igen och det med omedelbar verkan från och med i morgon. Är less på att vara trött, även om det blivit bättre av lite extra vitaminer jag hittade på apoteket, men hursomhelst less på mitt kroppsliga tillstånd. Vill röra mig och känna att det händer något i mitt liv.

Har annars en sjuk liten loppa hemma som hostar ut lungorna. Det är visserligen bättre idag, igår var en verklig hostdag så imorgon när hon åker till pappa är hon förhoppningsvis utan elak hosta.

Jag får igen dom en dag tidigare och får ha dom hela tre dagar längre nästa barnperiod och det känns så bra!!! Förstår ni? Livet blir så himla mycket trevligare när man har dom man älskar hos sig.
Har insett att det snart är kört med lediga dagar och annat mys då sonen börjar skolan till hösten. Så nu prioriteras det lediga dagar med en massa mys så det finns saker att minnas när det känns pest att för resten av sitt liv ha fem dagars vecka.
Har insett under det senaste året att barnen är det allra allra käraste jag har och att jag hellre är med dom än har lediga dagar utan dom.
Alla prioriterar vi olika men så här tänker jag.

Nu ska jag ta lillan och gå in till stan och se om jag hittar något kul att sätta i köksfönstret.

Simma lugnt, men inte på simhallen…………

Idag har jag haft en uppenbarelse. Skridskor. Hur kul är det att åka egentligen? Fantastiskt roligt!!!
Tänk er en rätt otränad, halvplufsig fyrbarnsmorsa som aldrig stått på ett par skridskor, dessutom hockeyrör, på 25 år!
Jepp, ni läser rätt…Inte på 25 år, så gissa om jag vinglade fram som Bambi idag? Jepp, jepp, jepp. Men fan så kul jag hade, barnen tyckte nog att jag såg hur kul ut som helst där jag stapplade fram men tillslut så tog jag mig ett varv runt hockeyrinken.
När det sedan visade sig att allmänåkningen fick en extra timme på isen drog jag på mig skrillerna igen trots att jag hade fruktansvärt ont i fötterna och drog några repor.
Sa till mitt sällskap att det där med att åka baklänges det får nog komma lite längre fram.
Typ nästa år.

Nåja, dagen har varit hur härlig som helst och nu är det dags för mitt första möte med bokcirkeln.
Däremellan ska jag dock åka och köpa längdpjäxor och stavar som hittades billigt på blocket.

Om man har gemensam vårdnad visst borde det vara från en far till en mor eller en mor till en far som kommunikation bör flyta? I mitt fall har jag två olika situationer…är glad att det finns käft och bakben på lillgängets pappa………………

Idag har jag tillbringat dagen hos lillasyster med familj. Först skulle det på mitt initiativ åkas skridskor men det avblåstes och istället blev det en slapp eftermiddag med kaffe och en massa tjat.
Senare åker jag och syrran till Kvantum för att handla in lite extra saker till middagen.
Väl där fastnar jag vid ett par som är ute och lördagshandlar godis och annat onödigt.
Tittandes, fundersamt och ytterst ytligt säger jag till syrran: Hur kan en sådan vacker man vara tillsammans med en sådan kvinna? Med andra ord var hon inte särskilt tilltalande i mina ögon, varpå syrran snabbt vänder sig om och stirrar hon med. Snabbt rundar vi nästa hyllängd och där säger hon sakta att…..han är kanske inte så ytlig och tänker på utseendet utan till hennes inre…eller så var hon vacker innan hon fick barn.

Fan att jag alltid ska fastna vid så banala saker.

Ibland gör det så ont, livet.
Det händer saker just nu som gör mig så ont att det inte kan beskrivas i ord.
Frågan som då dyker upp är var går gränsen för föräldraansvar och eget ansvar?
När ska ett barn börja ta ansvar för sina handlingar? Är det i samband med att man blir straffmyndig eller är det när man blir 18?
Sedan ytterligare…..Man blir myndig dvs. vuxen i lagens mening vid 18 års ålder.
Man fortsätter gå gymnasiet till man är 19 och föräldrarna är ekonomiskt skyldig att föda barnet, men det är myndigt och kan göra i princip vad som helst….Men föräldern ska betala för mat och kläder och tak över huvudet. För vilken 18 åring kan flytta hemifrån när den antagligen fortfarande går på gymnasiet och saknar fast inkomst? Dessutom är man underhållsskyldig tills de är 19, fortfarande myndig och ska väl i ett annat samhälle klara sig själv.
Lite trist fördelning på det hela….Varför inte helt enkelt flytta myndighetsåldern till 20 och slå två flugor i en smäll? Systembolaget öppnas för vida munnar, skolan är slut och förhoppningsvis är man lite klokare än när man är 18.

Har fått skitpost idag, är uppriktigt förbannad på hon som sk. ska hjälpa mig med min ekonomi….Sur, surare, surast!!!!!!!!!!!

Det hade lika gärna kunnat vara fredag den 13:e………..

Har läst ut boken vi ska diskutera i bokcirkeln på söndag. Tack vare min bror och ex kan jag närvara och det ska bli riktigt roligt!
Sen tänkte jag på det här med sjukdomar…kroniska eller inte. Ska det få herravälde över livet så pass mycket att man upprättar en blogg om sjukdomen, där övriga livet totalt utelämnas och det enda det kretsar kring är mående, mediciner osv? Jag hade kunnat sitta här och oja mig….tro mig. Men tänk hur det skulle bli för övriga familjemedlemmar? Det enda det skulle få höra var en ond cirkel kring mitt mående och väl….Nej, kan nog inte skriva om detta nog mycket tror jag.
Har man inget annat att skriva om måste man nog ta och fundera över sitt fattiga liv och dessutom inte låta det gå ut över andra. Man kan inte ha en identitet via sin sjukdom endast kring vem man är som människa.

Blä!!!

Nu ska jag på banken och sedan hämta ett gäng trollungar.

Igår hade jag tid hos min sedan länge smått älskade frisör Carro på Headline Strömpilen.
I många hår sprang jag runt på olika frisörer och blev missnöjd allt som oftast.
Men sedan hände något och det var Carro. Av en slump klev jag in hos dom på salongen för några år sedan och visade upp mitt sönderfärgade och förstörda hår. En massa oj och suck gav hon och kollegorna ifrån sig men sedan när det var över så sa de att visst skulle de fixa mitt hår så jag inte skulle behöva klippa det kort. Efter det byter jag aldrig frisör….Herregud, detta låter som en väckelsepredikan men tro mig, de är verkligen bra på denna salong. Personliga, omtänksamma och lyhörda för dina önskemål. Väldigt innovativa om man vill ha det så och väldigt jordnära om man är på det humöret. Just nu är jag jordnära och sparar i sinne mitt hår. Jag vill ha långt med en lätt permanent i det när sommaren kommer. Så ja. Slut med ytligheten…

eller nästan. Sedan efter mitt besök hos frissan slank jag in på kicks med förhoppningen att finna en fin ansiktscreme som reducerar de linjer jag hittat i ansiktet. Fick nämligen ett presentkort i julklapp och tänkte att det skulle jag väl kunna få något för. Men nej! Inte då! Butisksbiträdet gav mig istället en massa prover att ta hem och utvärdera i lugn och ro för att jag sedan skulle kunna komma tillbaka och köpa den kräm jag gillade. Det blev dock ett stort MEN! Krämerna kostade mellan 440 och 500 kronor! Så mycket hade jag inte på presentkortet och så mycket betalar jag inte för en ansiktskräm!!! Sen tyckte hon att jag skulle komma dit på fredag och prova den nya dunderkuren mot rynkor med omedelbart resultat, endast 395 kronor.
Herregud! Har vi lågkonjuktur? Jag vägrar lägga sådana mängder pengar på en kräm när jag kan köpa annat nyttigare.
Får väl vackert fortsätta hålla mig till apotekets varor och hoppas på att de ger någon sorts verkan på det lilla trynet.

Dagen till ära hade jag bilbesiktning inbokad för min lilla gröna fara. Det mest ångestframkallande man kan ge mig är just uppdraget att köra bilen till en besiktning och genomföra den själv. Min kära vän S ringde på förmiddagen trots att hon genomgått en eländig käkoperation igår och erbjöd sig följa med. Det slutade med att jag tyckte så synd om henne och fick dåligt samvete att jag skulle dra ut henne då hon inte ens fått igen känseln i munnen. Slutkontentan blev att jag mötte mina demoner, åkte till bilprovningen, flörtade lite med kontrollgubben och fick igen gröna faran utan en enda anmärkning! Jippie! Ett år till klarar jag mig.

Firade med att åka förbi den nya sushirestaurangen och stoppade i mig en norirulle i hemmets lugna vrå.

Handlat inför barnens ankomst har jag också hunnit med.

Dagen ändas med mig sittandes med näsan i en bok som ska läsas inför bokcirkelns möte på söndag.
Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan av Dai Sijie.
Har skummat på nätet där den fått ett rätt svalt mottagande.
Vi får se hur ljum jag blir. Förhoppningsvis het då jag håller fanan högt.

Jag blir en bokmal i skymningen…

Dagen startade i vanlig ordning tidigt med barn som skulle på skola och dagis.
Sedan fick jag telefon och åkte iväg till SF för att se film och köra en kortrecension. Tyvärr var filmen stöpt i klassisk amerikansk jolmanda och var inte det bästa jag sett men ej heller det sämsta ska tilläggas. Recension finns i VK imorgon.
Sedan blev det snabbar ryck, kaffe hos brorsan, över till syrran och passa de små syskonbarnen. Det blev en otroligt underhållande eftermiddag med en liten kille som är ljuvligare än ljuvligast. Det är mosters lillkille och världens solstråle.

Jag har tillbringat de tre senaste dagarna med syster och det är lite ovanligt men vi har haft så himlans trevligt så det är väl bäst att passa på när andan faller på.

När jag så väl ska åka går jag in till min systerdotter för att pussa dessa små varelser och säga hej då. Då säger hon lite förnumsligt…

…men moster du kan väl sova över?

Lite torrt svarar jag…att mostrar, dom sover inte över, dom går hem och kommer tillbaka en annan dag.

Så var det med denna torsdag.

idag har jag ägnat mig åt så lite som möjligt.
Tog mig en sväng förbi syrran och tiggde en kopp kaffe då vi hastigt och lustigt bestämde oss för att ses idag igen och laga middag ihop samt träffa min gamla farmor.
Åkte sedan hem, svarade på mail samt fick för mig att titta in på tradera där jag aldrig någonsin varit förut.
Givetvis fastnade jag i denna djungel. Hittade ursnygga skor till mig, härlig overall till storkillen och listan kan enbart förlängas.
Hur kommer det sig att dessa dagar där måsten inte finns brukar bli till dagar där något vettigt sällan görs? Ja, så är det ialla fall för mig.
Dagen har ägnats åt datasurfande och besök på en sajt där jag för några år sedan var så fast att jag inte kunde sova utan att drömma om de saker som hände där.
Väl inne insåg jag att den skit jag lämnat alltjämt fanns kvar och tog snabbt bort min användare med en rysning i ryggraden och en glädje över att vara fri från den mani den gav mig.

Jaja. Nu är det dags att lämna datans hårda famntag och bege mig till Team Sportia och reklamera mina aerobicsskor. Sedan systeryster med huliganlillgänget!

Hej hopp!