Och i huvudet snurrar allt från ADHD symptom till Gud vet vad.
Varför ska jag behöva vara så rädd för det som är annorlunda?
Jag är annorlunda och det går ju.
Men mina barn ska aldrig behöva gå igenom det jag gjort och behöva känna det utanförskap jag känt i hela mitt liv.

Eller så får jag höra att han bara är en helt vanlig sexåring.

I Umeå endast gällande sommartid.

…är jag inte tillräckligt uppmärksam.
DET finns skyltar som informerar om Hälsans stig.
Den i Umeå är bara en sommarstig och kriterierna uppfylls väl inte riktigt.
Läs min bloggkommentar i nedanstående inlägg.

Fortfarande anser jag att kan inte kriterierna uppfyllas så borde väl Umeå kommun se över ett annat alternativ för ALLA människor. Visst, en person med rullator går kanske inte 10 km. Men vem vet?
Och sen rullstolsburna…Hm, vissa kan köra sina egna rullstolar och med all säkerhet 10 km. Det vore en kränkning och diskriminering att påstå annat.

Så Fritid på Umeå kommun som jag försökt nå…Visst borde det väl kunna uppbringas en Hälsans stig för både sommar och vinterbruk? Det finns det väl i andra kommuner?

Tack för visat intresse Tommy från Stockholm och H-L.

Här kommer information om Hälsans stig i Umeå.

Hälsans Stig är ett namnskyddat koncept som kommer från Irland. Konceptet finns i elva länder. Stigarna måste uppfylla ett antal kriterier för att få kallas Hälsans Stig:

# Tillgänglig för alla (Uppenbarligen inte…)
# Minst 4 km (alltid hela km)
# Inga trappor
# Inga branta backar (Finnes)
# Underlaget ska vara asfalt eller hårt grus (Verkligen?)
# Möjligt att gå med rollator eller åka med rullstol runt hela banan (Eller vänta…Alla kan ju inte åka 10 km så då får de välja passande ställe att rulla efter, dock inte Ön, ej heller vintertid)
# Man bestämmer själv var man vill starta och avsluta sin promenad (Inte om man är handikappad dock)
# Separerad från trafik (aldrig på landsväg) (Man blandas med möss, människor och bilar på Tegsidan)
# Undvika hårt trafikerade platser (mätt med ?Stockholmsmått?)
# God belysning (ej krav)
# Snöröjning och sandning vintertid (Hmm, vi har en sommarstig….tydligen ska det gå att gå vintertid i och med detta kriterie är inlagt)
# Ska kännas enkel, trygg och nära (För vem? Innerstadsbefolkningen?)

Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund ansvarar för det slutliga godkännandet att stigen uppfyller kriterierna för att få kallas Hälsans Stig.

Nu får jag säkert på moppo igen.

Pyttsan! Vilket skämt!!!

Det finns en utmärkt promenad/löpstig.
Tydligen är den inte till för att promeneras vintertid då hälsans stig blir vådastigen.
Under flera tillfällen på promenaden fick man hålla tungan rätt i mun, be sin skapare om beskydd och önska sig en hjälm precis som dagisbarnen har på vintern.
Den sög fett och de som är ansvariga för detta borde få smäll på baken!
Inte sandat eller underhållet överhuvudtaget.
Skäms!!!!

Där går jag aldrig igen.

Ersboda, här kommer jag!

I helgen är det Umeå Open.
The Hives spelar och det är ett av mina absoluta favoritband all time.
Vad gör jag? Laddar?
Knappast.
Funderar på lugn hemmamiddag med katten som sällskap.
Ska jag bli en katt-tant som tillslut börjar äta kattmat och jama precis som själsfränden?
Människor gör mig fortfarande stressad i större mängd.
Pratade med en polare om att gå ut och ta en öl och genast snurrar ångesten.
Någon gång måste jag överbygga rädslan, lita på mig själv och gilla läget.
Allt kan inte vara perfekt, människor (jag) har mina fläckar men de går att bleka och gradvis få att försvinna.

Jag vill inte sluta sittandes i soffan bredvid lilla svart och äta kattmat samt prata jamiska…

Flyr ut i solen med stavarna. Kattoxen får lyssna på The Hives för att lära sig storheten.

Vissa dagar är jobbiga att genomleva.
Något skakar om min än så länge lättskakade grund.
Livet blir helt plötsligt överväldigande jobbigt och för mig med min bakgrund känns livsalternativen helt plötsligt få.
Att vid min ålder fortfarande vara i behov av föräldrar precis som jag ska vara till stöd för mina barn känns skamligt och hjärtat vill brista då jag utsätter även min familj för den sorg mitt gamla liv medför.
Mamma! Du är mitt liv och utan dig är det inte speciellt kul att leva. Du är alltid positiv och får en att åter få tron på livet. De missöden som följt oss genom livet har jag lagt bakom mig och jag gruvar för den dagen du kommer att fattas mig.
Jag är dålig på att visa tacksamhet, kanske på grund av den ständiga skamkänslan jag känner.
Men jag vill att du ska veta mamma, jag ÄLSKAR dig.
Förlåt för hårda ord, förlåt för att jag strulat.
När du blir gammal ska jag hålla dig i handen och ge dig tillbaka så du aldrig ska behöva känna dig ensam och utan kärlek.

Jag älskar dig.

(dig också pappa)

//Catharina

Katten Sigge sitter på toaletten och iakttar mig när jag gör mina behov. Plötsligt vänder han och går mot badkaret. Meningen är att han ska smyga in under badkaret och vad han tänkt göra där vet bara han och jag. Jo, sina behov. Den olaten har han haft hos kära exet och den tänker jag INTE acceptera. Jag visslar, smackar, fyar från mitt säte men unge herrn skiter fullkomligt i mig. Tillslut får jag vifta med Sofis mode för att få hans uppmärksamhet. Han drar som en avlöning ut från toaletten och ignorerar mig fortsättningvis.
Själv drar jag en lättnandets suck. Vem vill ha kattpiss under badkaret? Speciellt då jag inte klurat ut hur jag får bort fronten.
Från att städa kattaletten en gång intensifierar jag till två gånger per dag. Jag hoppas verkligen att det löser sig…………..

Nu blir det stavgång.

Vad blir det för dig?

Lillasyster hade hittat en underbar vän på Teknik Magasinet. Tingesten är gul med taggar och i något läskigt gummi. Namnet hon gav denna sak var så självklar.
Idag sitter jag i köket efter middagen och ser hur hon svingar ’honom’ över huvudet och satsar allt hon kan mot katten. Tidigare hade även storebror fått sig en smäll. Middagsgäst var som tur var pappa.
Lite strängt tillrättavisar kära exet henne och hon exploderar formligen!
Vi var världens dummaste mamma och pappa osv.
Vi la undan mackapären så hon skulle lugna ned sig lite men det resulterade i ett ännu värre vredesutbrott. Pappa skulle dö, fick saker kastad på sig och fadern behöll lugnet.
Själv var jag glad att det inte var jag som fick ut för detta.
Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är, trygghet.
Att våga bli arg, att våga utagera sin ilska och veta att när allt blåst förbi får man komma och mötas av en varm famn och en förlåtande förälder.
Förut har jag varit väldigt väldigt dålig på det och inte tillåtet så många utspel utanför mina ramar, till att efter att tillbringat nästan sex månader på psykiatrisk klinik tappa alla regler av rädsla att förlora eller skrämma mina barn.
Jag har kämpat med mina känslor och gör fortfarande. Sätta gränser är jobbigt men det går bättre och bättre.
Kan bara tacka mitt kära ex för det stöd han varit.

Ja, det var det jag ville säga ikväll.

Vad gör ni?

Så går jag ett steg framåt i min LCHF diet.
Nu är det linfrön i gräddfilet vilket fastnar rejält i tänderna men jag tuggar dessa små satar och sväljer i förhoppning om att sommarens badkostym ska sitta lite bättre än förra årets.
Sedan detta kokosfett………………Köpte en burk igår. Det kunde blandas i det mesta och bla gav dom reklam för att det passade i smoothies. Sagt och gjort. Blandade ned en matsked fett i bären…Frysta, fett blandas…Mixade bär, kokosfettklumpar och jag som inte kan svälja om minsta lilla blip finns i sörjan…Så varje liten fettklump satt jag och tuggade på. Barnen gillade det som tur var. Tillslut tvingade jag mig själv när inte barnen såg att med stoooora klunkar svälja skiten.
Kyla och kokosfett=ingen hit.
Så har man lärt sig det.
Får försöka hitta något annat sätt att få i mig eländet.

Idag är min terapeut tillbaka på jobbet efter tre veckors vistelse i Indien. Det blir bra med ett samtal känner jag. Lite mycket i huvudet och en och annan ångestattack som ligger och bubblar under ytan.
Men först….Ett nytt blodprov då mina värden som vanligt studsar upp och ned. *blä*

Chipp!

Lilla darlingen

Lagom svettig igen och med magen full av gräddfil och linfrö.
Fick ett sms från en vän som gärna ville ta en promenad vid 12 och det hakade jag gärna på.
Har som vanligt städat idag under förmiddagen. Fixat undan en massa skit som snurrat runt samt vikt in all tvätt på rätt plats.
Inget fuskande här inte. Det gör jag så bra med annat.
Katten har varit en ljuv dröm idag. Tänk, pratade med en person om det här med att ha katt. Hon har också nyligen blivit med katt och vi hade ungefär samma känsla i kroppen när vi samtalade. De är verkligen underbara själfulla varelser. Så från att alltid ha hävdat mig vara hundmänniska abdikerar jag och erkänner villigt att jag är kattmänniska och inte kommer att bli något annat.
Att en katt gör mig svag i benen och får mig att bubbla av lycka i bröstet trodde jag bara en man kunde få mig att känna.
Tydligen räcker det med en katt.

Ja så har jag fördrivit min måndag i frihet.
Vad har du gjort?

I morse var det segt.
Snoozade länge och väl.
Upptäckte en katt i sängen.
Väckte trötta barn.
Vid frukosten satt jag mest och sög på en kaffe medan barnen tuggade sina mackor. Allt gick i slow-motion.
Sist på skolan men ej försenade.
Tidig på dagis så där drog vi ut lite på lämnandet. Det märktes på lillasyster att hon saknat dagis.
Sen åkte jag hem, tog stavarna och traskade iväg men idag var det Bambi på hal is mellan varven då det behagat snöa ett puderlager ovanpå is.
Sedan hem till en kelsjuk som just nu konkurrerar ut tangentbordet.
Hellre ett svettigt knä än en mysig fleece.