vi tog en återträff och uppdaterade oss från i lördags. Barnen spelar innebandy med allt i klubbväg de kan finna. Livet är gott igen. Ingen irritation så långt hjärtat kan känna.

…i mig. Vet inte vad det är, irritation, frustration, besvikelse, gäckad, omintetgjord, sviken….. Eller är det bara det att jag är så himla less på det mesta?

Förstår mig helt enkelt inte på människor, allra främst män. Nu har dock min kära psykolog förklarat ett och annat varför jag gör så konstiga val i livet vilket förklarar ett och annat om mitt kära beteende kring det andra könet.

Ingenting och då menar jag ingenting kan någonsin skimra rosa för mig igen. Det finns inget sådant, det är en illusion för att lura in oss kvinnor i en maktlöshet där vi ska tro att kärlek ska lösa allt oavsett hur situationen ser ut. Blä!

Idag är jag inte på humör för någonting. Kaffet smakar pyton, håret luktar illa och det är fruktansvärt kallt ute.

kaffe hos T.K är alltid lika trevligt, även om kylan lamslår dock inte så mycket att man inte törs gå ut. Bra det när man är sällskapssjuk.

…intresserar många och ur olika aspekter.

Vissa för att de inte riktigt hinner med från gång till gång de träffar mig, andra…Ja, andra? För att de är avundsjuka, eller ja jag vet inte. Läget är i alla fall sådant att jag gått ned så pass mycket i vikt att jag är tillbaka i min ursprungsvikt sen tiden före jag blev sjuk och fick äta en massa skitmediciner som fick mig att se ut som en övergödd julgris. Då klagades det också, men då skulle jag gå ned i vikt. Detta varade dock under en betydligt kortvarigare period än när jag varit smalare än smalast till mina resliga 168 cm. Tyvärr blir jag lite nojig när folk påpekar att jag absolut INTE får gå ner något mer när man faktiskt gör ALLT för att gå upp lite. Tillslut blir det till en manisk tanke i min torktumlarhjärna. Idag pratade jag dock med min kloka och fina psykolog som till och med kollade min BMI (som ligger inom ramen för normalviktig) vi kom fram till att jag gör rätt, äter rätt och ska försöka få in ännu bättre mönster för matintaget för att motverka ännu mer "skinny-bones" på min stackars lekamen som ingen gillar just nu. Men jag var ännu smalare förr om åren. Det kan många vänner intyga så nu när jag kollat min BMI, vägt mig och vet att än så länge är det ingen fara, ja då fortsätter jag med samma näringsintag. Mat, inget godis då jag inte har något sötsug, ingen läsk för det är samma där, alkohol i måttliga mängder eller mer vid behov, fet mjölk, äkta grädde, smör och annat gott som jag alltid ätit.

Varför jag gått ned till min ursprungsvikt tror läkarkåren beror på min självsanering av alla skitmediciner jag blivit tilldelad. Men jag kan inte veta. Jag kan bara se hur jag ser ut och försöka hålla emot.

Ikväll lagas:

Khao Pad Gai med kyckling. Det blir en annan portion lovar jag!

Så alla som oroar, ni kan sluta. Allt är under kontroll. Lovar!

…står mig upp i halsen. Jag har aldrig heller riktigt förstått varför det stör mig så mycket förrän i år då jag fått mer självkännedom om mitt funktionshinder.  Förändringar…. Det är något som får mig att gå i taket. När rutiner och vardag förändras blir saker besvärliga, obehagliga och går inte att ta på. Sommarlov brukar vara sköna och avslappnade för många men för mig innebär det för det mesta en massa panik och måsten.

Nu kommer en sådan period. Jul och allt som följer med det. Det ska julpyntas för det är ju så mysigt……för mig? Njae….en massa extra jobb med att hänga upp, sätta fram, för att sedan tas bort i januari….men framförallt ska jag komma ihåg var jag placerade kartongen med allt elände sedan förra året. Alla mina julentusiastiska vänner, förlåt! Jag tycker att det här är en besvärlig årstid och jag tycker inte ens om adventsljusstakar, gardiner och en julgran som står och tar upp utrymme. Tyvärr.

Varenda år tvingar jag fram någon sorts julhysteri, plockar fram julpynt och ljusinstallationer, engagerar mig väldigt i pepparkaksbak och annat som hör till. Inte en sekund för min egen skull utan för de änglar som faktiskt ser fram emot detta med en brinnande entusiasm. I år ska givetvis dessa ljusstakar fram och belysa vårt hem i mörkret men just idag och framförallt igår på 1:a advent hände ingenting. Jag hade inte orken igår, ej heller idag. Så det får vänta några dagar till och mina grannar får vackert blicka in i våra fönster och se den gamla vanliga fönsterlampan lysa i natten.

Min energimängd per dag räcker inte till för julande. Det räcker till mig och de mina. Jag är nöjd med det. Jag får spela julsånger för lillgänget istället och bjussa dom på den vidrigaste glögg jag smakat på år och dag med förhoppning att de tycker bättre om den än vad jag gjorde.

Jul är inte min grej men ska fixa den i alla fall precis som alla andra år men denna gång ska jag inte låtsas gilla något jag inte gör.

Jomenvisst! Den är rätt tjusig….Men den ska ner igen efter bara ett tag…….Omständigt och onödigt i min värld, tyvärr.

efter alla måste möten idag blev det eftermiddagsmys med lussekatt och kaffe hos Jonna. Nu stundar hämtning av el kids, lugn afton och lite zombie rysande.

…på, möten går som på räls och ett samtal gör en urförbannad, en annan persons problematik likaså. Vad gör man? Ska man riva upp himmel och jord? Basunera ut för omvärlden att vi med ADHD som funktionshinder inte har någon egentlig plats på den här jorden och inom någon sjukvårdsinrättning? Personer känner sig nedtryckta och misstrodda med sk. kompetent personal som lagt dövörat till och inte kan ge någon som helst hjälp, för det finns ingen!!!! Har man bara sk. vanlig enkel ADHD hör man inte hemma på psyket. Man borde vara någon annanstans, men var i denna gudsförgätna stad??? Jag ställer mig tveksam just nu, mycket tveksam till att det borde få bedrivas någon verksamhet i denna stad som har förskrivningsrätt till läkemedel tillhörande denna diagnos.

Skärpning!!!

kylan slog emot mig denna morgon. Har sovit med fönstret öppet. Inbillar mig att jag sover bättre, är piggare dagen efter. Nu väntar en kopp julkaffe och massivt tjat på en fin brunögd som är trött. Supertrött. God morgon!

jag och sonen avslutar en fin eftermiddag med pizza som kvällsfika. Tror vi båda är rätt trött efter gårdagen. Tack och god natt!

jag beslöt mig för att fly in i biomörkret en stund. Harry potter i några timmar för tankarna från annat. Jag är lyckligt lottad. Tack pappan som ryckte in och tog sessan.