…här ute! Både hundar och barn trivs, för att inte tala om hur jag känner mig. Lätt, fri och ett bröst som är utan klump och kan ta åt sig syre så jag blr lätt i huvudet…

Vi har haft en mycket lugn dag. Sessan har legat inomhus medan jag påtat på kökslandet och sonderat terräng, vad som ska flyttas vidare när vi nu ska in i nästa hus. 

Vi tog en tur in till samhället då både tvättmedel och toalettpapper var slut… Den här synen mötte mig då jag kom ut igen.. 

En satt och läste skvallertidning medan en annan tog sig en liten tupplur…Huvudkudden såg inte så skön ut men ack vad han snorkade….

Vi hann även med middag hos grannen som har sn son och barnbarn på besök.. så vi slapp känna så stor saknad av övrig familj.. för det blir hemskt lite sprall när det bara är jag och minstingen här ute… som om vi är i symbios och bara njuter  tystnad. Hon pysslar på och jag med. Det ultimata vore att vi hade dubbelboende…. vilket det tycks vara på g… För vårt nya fritidshus kan ju faktiskt bebos på vintern… så då lär både jag och minsta fröken tillbringa så mycket tid vi bara kan ute i Spenaten, även kallat Paradiset… 

Vi har det lika gott som Dexter ser ut att ha det… Mysandes med lillmatte, helst innanför skinnet och nära, nära… så som en liten hund vill…. och får.

Dags att försöka sova.. det blir en dag till här ute. Sedan är det dags för stadens måsten igen. Längtar till familjen så det blir bra. Avbrott så här gör att man orkar lite till.

God natt!

 …kommer här som i"avhörning".

Hej! Jag befinner mig i Spenaten… Med mig fick jag minsta Sessan som är hängig…varm och ont i halsen. Vi har hundpassning på agendan. Ena grannen ska åka iväg till fjälls med sin familj och hundarna i hushållet hade det bättre att stanna hemma. Givetvis ställer vi upp så gott vi kan… Jag genom att befinna mig här ute… Herr Effektiv genom att ta ledigt mornar från jobbet så maskineriet rullar på lika väloljat som i vanliga fall då jag är hemma…

Klockan 7.20 var alla frukostade, borstade både i mun och på skalle, hundar rastade och Herr Effektiv måttligt imponerad av att det gick så smärtfritt. På köksbordet hade jag lämnat ett meddelande till familjen som blev kvar hemma… En sten med orden: "Var snälla mot varandra". Man vet aldrig… Det ska ju småretas…en äldre i skaran småmuttra innan kaffet hamnat i strupen och de lite mer morgontrötta sega på så det åstadkommer irritation när det är dags att ta sig till skolan.

Men det har jag nu lämnat bakom mig för några dagar. jag och Sessan samt de två lurviga varelelserna lastade bilen i ihärdigt hällregn och rullade ut på väg 92 där jag lovat Sessan att inte en minut stanna för en enda loppis. Utan raka vägen ut till Paradiset utan att passera en skylt med orden Loppis. Så det är bara att hålla det man kommit överens om. Annat är inte att tala om…Lyhördhet är något jag tränar på.. att lyssna på vad barnen vill och önskar… så kanske de tillslut också kan lyssna de gånger en mamma vill att de ska göra något som jag vill.

Väl här ute skyndade vi oss att få in all packning.. Hundarna sprang som vettvillingar i regnet, trots att de avskyr blöta… För vi var ju här ute! I deras älskade fria paradis.. Så oj vad de sprang… Vi kom snabbt på att det var frysande kallt och rått inne i stugan så det var bara att leta fram kängor och stövlar, den orangeaktiga regnrocken och trotsa piskande regnstormen för att ta sgi ut i vedboden. Så vi lastade vedträn… Hjälptes åt att få in baljan som är från anno 1970 och rymmer en hel vedlår… Sedan fick Sessan ladda kaminen… jag tände på och sedan dess har min lilla flicka skött eldningen.. dvs att ladda in mer vedträn… så att värmen tillslut skulle infinna sig.. För vi går runt med tjocksockor…halsdukark och koftor.. Fastän det är augusti.. om än i slutet. 

Men vad gör det egentligen.. Vi kröp helt sonika ner under täcket och vilade en stund tätt intill varandra.. Jag, Sessan och de två smått äckliga våta små fyrbenta.. där den minsta skakade av köld och helst ville ligga under täcket inlindad i en handduk.. För det var två skurmoppar som kom in.. rinnandes från päls, öron och plaskande tassar… 

Så vi har det gott. Längtar… För det är något visst med att längta. Smärtsamt ljuvligt. Så jag längtar efter den bästa mannen i min värld…den sprallande kånkarongen som är kvar i stan med den bästa mannen… OJ! Vad jag ska mysa när torsdagen kommer och vi rullar in mot Umeå igen…krypa nära mannen när kvällen kommer och lukta honom i nacken..pilla honom lite i örat då han sover och stryka lite extra mycket på honom, bara så att han ska veta att han varit längtad efter. 

En av de skyltar jag gjort i sommar.

Jag älskar dig kärlek! Jag är så innerligt tacksam att jag fått uppleva detta med känslor, hur de ska kännas på riktigt… när man har alla impulser i kontroll, när man fått hjälp att reda ut vilken känsla som är vad och hur det ska kännas just för mig. Jag tar tacksamt emot kärleken jag får och ödslar den vidare till alla och envar som vill ha den! På så sätt går tacksamhet, ödmjukhet och kärlek just nu hand i hand för mig.. Det är mirakulöst på något sätt att bara känna detta enorma….. 

Lugnet i livet kom… det kommer säkert stormar så det knakar i knutarna.. men jag är helt ok med det också.. för har man en gång upplevt kärlek så går den aldrig mer att undvika.

Jag och en mycket liten frusen hund, myser i sängvärmen medan Sessan pysslar som värst!

grattis på din födelsedag!

Älskade du! Jag hoppas du läser det här och kan ta emot denna grattishälsning bara som den är.

Jag hade önskat att du fanns hos mig så jag fått ge dig ett fång av dessa underbart doftande luktärtor istället för att titta på en bild på min blogg.

Jag hoppas att din dag blev fin och att du firat den med människor som älskar dig och som du älskar.

Jag älskar dig, tänker på dig hela tiden och önskar saker var annorlunda. Att ord inte uttalats och att vatten till slut har ö översvämmat det som varit så vi kan mötas igen, tala ut, förlåta och förlåtas.

Jag kommer alltid att hoppas att den dagen kommer. Jag är då redo att försöka en gång till, möta och förstå kanske förlåtas.

Jag älskar dig mest i livet, min vackraste, mitt allt.

Du vet var jag finns och du är välkommen när som helst, jag lovar att möta dig med öppna armar,

Jag älskar dig.

Mamma

När man befinner sig ute på landet är Anki alltid bra att ha med sig, så väl för hundar som små flickor.

En av de två fyrbenta var överlycklig igår kväll… låg och njöt medan små barnhänder klappade och pussade honom…

i går kom alla kids åter efter pappmamm-vecka. Själv har jag och käraste Herr Effektiv haft en minst sagt intressant vecka. Men det är väl så… Allt som inte dödar ja.. tydligen ska det härda mänskan….

Med hundar fluffiga ankor och bilen fullproppad med allt möjligt åkte vi ut till Paradiset.

Friheten här ute, med hundar som trivs minst lika bra som vi människor kan jag inte riktigt beskriva. Som o.b-reklamen kanske?

Frihet i en liten ask?

Smått euforiska 2 dagar! Route 92 is da shit! Helt klart! Jag lämnade Umeås stadsstress under gårdagseftermiddagen tillsammans med mina ”road captains”. Utan större brådska då det bara var jag och hundarna gjorde vi 2 pit stop efter vägen. Givetvis loppisar jag sett skyltar om. men skyndat förbi hittills i sommar.

Första i Vännäsby med några finfina fynd. Bland annat en Nils Johan hackare i originalkartong, samt plast från 70-talet i form av en tillbringare med lock i serien jag samlar på…

Andra någon mil utanför Vännäs…. rena himmelriket om man har öga samt skalle fylld av ideer. Bord, brickband, plåtburkar, gamla papplådor som man hade som förvaring förr.. de där med plåthandtag samt fyrkant för etikett… samt teakbestick fick följa med ut till Paradiset.

Dagen till ära har kärleken varit ledig så vi åkte ut i Skärgården och hjälpte svärfars med husbestyr… eller ja… mannen, inte jag. Jag tog istället med svärmor ut en tur på samhället då jag var i akut behov av ett apotek med diverse kvinnoartiklar. Sedan var det lika bra ”att-göra-samhället”. Så vi styrde kosan mot en nyöppnad återvinningsaffär/loppis. Där gjorde jag med all säkerhet näst bästa loppisfyndet denna sommar! En 3 delad toalettspegel anno 1950 med slipad kant! Det har jag varit på jakt efter men blivit på tok för snål då priserna tenderar att stiga skyhögt då fler än jag gillar detta årtal och dess formgivning. Hursomhelst fick jag stöd av svärmor som tyckte att jag absolut inte hoppa detta tillfälle. Så vi slog till! Sedan fick vi hjälp att få ut åbäket…. Nu står den fint packad i bagaget på väg att flyttas in i vårt nya hus. Längtar tills vi får börja ta det i besittning och göra det till vår lilla borg. Ser verkligen fram emot kalla höstkvällar, sprakande brasor och tjocksockar medan vi filar på med saker här ute.

Nåja! Livet på en pinne! Där dalar än en gång är vägbumps istället för kratrar omöjliga att ta sig upp ur….

Ha en skön fredag alla människor!