TACK Umeå Psykiatri! Min dotter fick…

…fick fira sin och fästmannens 2 års dag på kardiologen igår!

Hela veckan har min äldsta dotter, 19 år, påtalat att hon känt sig yr, haft hjärtklappning och känt sig hängig med sviktande matlust och orkeslöshet. På torsdagskvällen fick jag ett sms där hon frågade vad man ska ha i vilopuls. Då förstod jag givetvis att allt inte var som det skulle så jag frågade lite försynt vad hon hade för puls, 123 slag i minuten! Inte alls ok någonstans. Min dotter är välsignad med vänner som bryr sig, håller koll och finns då hon behöver det. Så vi gjorde ingenting under torsdagsnatten, det löste sig på annat vis.

På fredagmorgon packade jag ihop mig och åkte för att hämta upp henne och sedan begav vi oss till vårdcentralen, som undersökte, skrev remiss till akuten, som la in henne på kardiologen. Hon hade EKG-avvikelser, på tok för hög puls och svår hjärtklappning och yrsel.

Vad har då psykiatrin med allt detta och göra kan man undra?

JO! I vanlig ordning har deras förbannat okompetenta personal inte gjort sitt jobb och skött de uppföljningar som enligt Socialstyrelsen är ett måste. Jag vet att som 19 åring i psykiatrins rullar har man inte särskilt stor koll. Det har man knappt som 43 åring. För om man inte själv bråkar, läser runt hela googles information och söker på internet får man ingen hjälp i denna stad. Eller så ska man ha en sådan jävla bananskalsröta att man halkar in hos en behandlare som faktiskt är där för att de bryr sig och vill göra ett bra jobb. 

Tyvärr har min dotter inte hamnat hos en sådan behandlare. Hon har hamnat hos en som 1. Inte vill träffa sina patienter särskilt ofta. 2. Med all säkerhet inte är insatt i adHd-problematik och protokollförning kring uppföljning. 3. För trött och less på sitt jobb och helst bara vill lyfta sin lön utan att göra ett jävla skit. 4. Riskerar hellre sina patienters liv än att läsa in sig och hålla sig ajour med vad som gäller runt adHd-mediciner. 

Så idag….. Efter ett dygn på sjukhus med min dotter fastsatt vid hjärtövervakning och dålig sömn är jag måttligt road. För ni förstår. Kardiologen kan inte göra så mycket mer för oss. Så nu sitter vi i kardiologens matsal och väntar in Psykiatrins bakjour. Jag… PeterPojken….Hennes fästman…..samt min dotter då…19 år gammal…utan adHd-medicin i hjärnan….med hela livet framför sig. 

För läkaren på akuten såg inte så imponerad ut då hon hörde att min dotter inte hade en läkare att hänvisa till på psyk. Så han satte ut hennes nuvarande medicin omgående. 

När kardiologen i förmiddags pratade med någon läkare på psyk så hade han sagt åt dom att hon kanske skulle vara utan medicin ett tag för att sedan prova sätta in den igen…….

Hallå?! JORDEN ANROPAR DE LÄKARE SOM KAN NÅGOT!!!!!!!!!! Vem i helvete säger att en patient som blivit insatt på adHd-medicin ska behöva vara utan sin krycka ett tag och sedan sättas in på samma skit??? Säger man inte…. OJ! Då måste vi se över alternativ?????

Så här sitter jag….försöker hålla mig lugn och saklig för min dotters skull. DJUPT UPPRÖRD att de än en gång fuckat upp. Precis som i mitt fall under våren 2010. För så här är det: Tack vare en inkompetent behandlare som ABSOLUT – UNDER – INGA – OMSTÄNDIGHETER – GJORDE – SITT – JOBB. Orsakade en inläggning på psyk för mig, där jag på grund av biverkningar i stil med min dotters var helt säker på att jag skulle dö av all hög puls och hjärtklappning. För jag var så illa däran att jag inte kunde prata och andas samtidigt i takt med den skyhöga puls jag hade. Som tur bevittnades detta av utomstående personal från kommunen. Som i sin tur ringde till min avdelning på psyk för att påkalla hjälp och uppmärksamhet. Där de inte la en sticka i kors, inte ens ringde upp, kollade hur det var med mig… Där jag sökte hjälp i en annan kommun, blev så illa behandlad att jag fick vända hem till Umeå igen med oförättat ärende, där en själ på mobila teamet uppmärksammade min situation och såg till att saker hände. 

Detta är 2012. Vi lever i ett för det mesta upplyst land. Där sånt här inte borde få hända. 

Nu gör det tyvärr det. 

Men när de jag är allra mest rädd om drabbas… Då jävlar slår autopiloten in… Lejonmamman vässar klor och tänder. För den här gången kommer jag  inte att vara lika timid som jag var i mitt eget fall.. Tilltufsad, utslut och utan ork att kämpa. 

Till Personal på Psykiatriska Kliniken! Skämmas så in i helvete, tamejfan!!!!!!!!