Om nytt år…..

Som redan pågått i snart två månader får jag väl skriva lite om. I nuläget är det mesta rätt fint. Inga större händelser har noterats i vare sig mitt eller resten av familjens liv. Jag kan helt enkelt bara konstatera att livet är fantastiskt fortfarande. Kärleken frodas och min rygg har tagit en ny vändning mot det bättre.

Jag och kärleken firade 1 år som sammanboende första februari och året som gått har varit en intressant resa för oss. Vi har rest, hittat vårt smultronställe, påbörjat framtida drömmar och projekt samt lärt oss förstå varandra där våra olikheter faktiskt varit den starkaste tillgången har jag konstaterat.

Ikväll är det melodifestivalen som gäller för flickorna i familjen. Pojkarna och undertecknad flyr så långt bort vi kan, medan Herr Effektiv tålmodigt håller tjejerna sällskap.

Flunsan härjar rätt hårt hos oss så det är enkelt att smita undan. Under täcket i sovrummet med endast ett bakgrundsbrus av spektaklet.

Ja, lite om litet hos mig. Jag kan bara konstatera att mitt liv är precis som jag önskade mig i samband med att jag fick adHd-diagnos. Rätt förutsägbart, lugnt och stabilt. Med andra ord långsiktigt och förhoppningsvis hållbart livet ut.

Vem sa att förutsägbart och tryggt var trist och tomt?

Tack C för allt stöd och hjälp jag fått att ta mig hit!