Ska vi i politiken behöva typ fjäska till allmänhetens bekvämliga sida genom att tillmötesgå och sätta ut hundlatrinerna igen eller ska vi spara för att kunna driva viktigare saker i kommunen? Ja jag ställer mig den frågan då allt för många enligt mitt tycke kräver att tunnorna ska ut igen. Tänk er om ni sitter i en nämnd där beslut fattas och pga alliansregeringens politik måste strama verksamheten eller/och minska utgifterna. Vart skulle ni då börja? Den berörda nämnden ansåg att latrinerna är en av de minst smärtsamma besparingar som kan göras för allmänhetens bästa i åtanke. Är det så fel?
En partivän skrev på FB idag ”Hundlatrinerna verkar va det hetaste ämnet bland borgerliga kommunpolitiker idag.. vem fan bryr sig? När Umea Kommuns invånare går till kommunval nästa år, så är det helt andra frågor som kommer att avgöra vem de lägger sin röst på. Börja diskutera hur välfärden i Umeå ska tryggas, hur miljön ska förbättras, hur jämställdhet ska främjas, hur jobb ska skapas mm. Ingen vill leva i en stad utan välfärd bara för att hundägare slipper bära med sig påsen hem.”

Jag önskar att folk ser längre än sin inre latmask (ja alla har en sån mer eller mindre) och tar sitt ansvar i det större perspektivet.

så är jag i läget mot all värk till trots…. Efter att ha hankat sig igenom en arbetsdag slocknat på soffan har jag fortfarande så där obeskrivligt ont. Ska nog straxt försöka bädda ner mig för att om några timmar är det dags att bege sig till jobbet igen. Har varit en sväng inne på FB där jag skrev ”Tänker på att vissa träffar man alldeles för sällan! Av någon konstig anledning kommer livets alla ”måsten” emellan eller så sätter hälsan stopp. Ska beta av saker jag lovat men som än inte har hållits pga det jag redan beskrivit. Dock får det bli en sak i taget…. Jag begär faktiskt inget i gengäld.” Jag kan skämta om det men som sagt förväntar mig inte något. Jag lovade mig förra året att vara jag och att försöka inte tappa bort mig igen. Det visade sig att jag under året som gått istället hade tappat bort saker jag lovat tyvärr. Beklagar verkligen det men även om det nu har dröjt har jag för avsikt att infria löften som givits.

då har det nya året startat! Avslutade det förra med att slänga på mig några gamla trasor och spackla fejset för att sedan vara de sista timmarna på Kårhuset (fd Corona). Vissa ville man mingla med mer än andra…

En ung raring fick problem i min närvaro och han visste inte hur han skulle bemöta mig. *flinar lite lurigt* Välbevarade tanter som jag är inte att leka med ju! Det vet väl alla eller?! 😉 😛

Tack för det gångna året i nyvunnen frihet där jag letat svar både i mig själv och hos andra. Året då nya underbara bekantskaper knöts, andra visade sitt rätta jag och försköts eller drog sig bort självmant. Tiden då jag kämpat med ofantligt plågsam hjärtesorg, ofrivillig ensamhet osv känns  nu som att den nästan helt är över. Vill tacka för så mycket men mest av allt för att jag har hittat mig själv igen och nu även förbättrat Sally version 43! Håll utkik för under detta år ska jag försöka synas och höras mer än på länge, både som kreatören Steampunkers men även som modellen Cat D!