17 April 2014 Umeå
Vaknade sent idag (iofs vilket jag alltid gör dagen efter arbete i ateljén). Åt frukost fast det var efter lunchtid. Satte mig vid datorn för att se hur det gått med kritikerstormen om Kulturhuvudstadsåret 2014s fördelning av pengar till lokala kulturutövare osv. *suckar*
Öppnade förresten dörren till ateljén ca kl. 12.35. Såg det underbara kreativa kaoset som faktiskt innerhåller en viss struktur och ordning, även om det är bara jag som eventuellt ser det.

Kände att inspirationen inte hade infunnit sig än, så jag gick därifrån. Hasade mig in i köket för att fixa lite kaffe till mig och en annan kollektivist. Ja jag bor i en form av kollektiv för att ha någon tillstymmelse av råd till att ha ateljé. Ateljén som jag måste ha för att skapa, för att överleva själsligen och att ha en gnista kvar i livet. Ateljén ÄR ett måste för mig och för att jag skall kunna erbjuda de som är nyfikna och gillar mina återbruksskapelser. Ja den kostar pengar i form av hyra, el, och inventarier. Kostnader som jag bekostar med mina få slantar jag nu får i arbetslöshetsersättning. Att ha råd till mat kan jag åter igen bara tacka mina kära kollektivister. För tillsammans blir vi hel/starkare som människa, än om vi hade kämpat var för sig, på eget håll.
*sitter och funderar*
Drar mig till minnes över förfrågan jag fick från ett arr som ska gå av stapeln i Gävle nu i sommar. Tydligen enligt dem ska en kreatör som jag bara sitta på ett lager med massa fantastiska skapelser. En kreatör fungerar inte så, i varjefall inte jag! Att sitta på ett lager skapelser kostar pengar, pengar jag inte har! Tänker också på frågan som jag har fått några gånger i andra sammanhang ”Vad bidrar du med då (syftas då på pengar)?” Jag bidrar med liv och hjärta, att skapa med återbruksmaterial, att när andan faller på jobba på konstiga tider tills jag stupar. Allt detta till bara kostnader. Då ställer sig säker några av er frågan ”Varför i helvete jag gör det?” och påståendet ”Det är ju korkat!”. Rent ekonomiskt är det korkat, men ur livskvalitén jag har är det som om ”Jag är inte rik men rikare än andra för jag har mitt skapande!”.

Nu får det räcka med skrivandet för idag och jag beger mig nu in i världen med trasiga smycken, konstigt skrot, kuriosa och annat spännande som man kan skapa något fint med. Nu börjar min arbetsdag iom att inspirationen och kreativiteten har infunnit sig.