Det är ett gissel att ha en lätt (?) form av autism och samtidigt en medvetenhet om det. För känslan jag har är att jag alltid känt mig ensam och utanför som en tyst åskådare till allt. Den delen är jag bra på tyvärr!

Jag kämpar dagligen mot panikångest och försöker efter bästa förmåga öppna upp mig så att folk kan kanske vilja bjuda in mig. Jag vill få känna hur det är att vara en del av något i det lilla perspektivet inte bara det stora världsliga. Vill så gärna ha en tillhörighet/samhörighet med något/någon.

Jag vill allt detta samtidigt som jag vill bli accepterad för den jag är med min adhd och asperger.

Idag när jag öppnade facebook kunde jag se och lyssna på Thåströms Kom med mig. Grymt skön låt som jag redan älskar! Den får mig att känna lugn samtidigt som jag blir inspirerad att skriva.

Så det här är vad jag skrev:

Jag slog upp ögonen, såg rakt in och drunknade
Då visste jag att de känslor jag en gång haft aldrig har lämnat mig
Men jag förblir ensam
För vem vill dela en tvåsamhet med mig
Inte den jag älskar

De där ögonen som sekunden innan blundat
Nästa steg äger inte jag
Mot min vilja är tvåsamhet utanför räckhåll
Vem känner så som jag
Inte den jag älskar

Jag klarade mig inte undan i dessa förkylningstider. Jag hann dock göra ett fotouppdrag med StrongHeart när de var i studio Warehouse i Bjurholm för att spela in en singel.

Grymt kul att jobba med dem! Jag gör det gärna igen! 😀

När jag inte ägnar tid åt utrensning av prylar, prismärkning så syr jag pärlor och paljetter med mera till föreställningen Vaudeville 2015. Det är ”en soirée i två akter, i för- och mellankrigstidens provokativt dekadenta och gränsöverskridande zeitgeist. Under en kväll flyr vi samtidens grå tillvaro och kastar oss tillbaka ett sekel med makaber komedi, burlesk eskapism, och extravagant vintageperformance. För att ge artisterna fritt spelrum är åldersgräns satt till 18 år.
Under pausen bjuder Två Trattar på härligt knastrig stenkakemusik till kaffet och efter föreställningen öppnar vi baren för drinkmingel till levande musik. Publiken uppmanas att klä upp sig i tidsenligt snitt för att bli en del av helheten och tillsammans bidraga till en autentisk och fängslande upplevelse á la The Great Gatsby.”

Ted Hammonds bild beskriver temat så otroligt bra!

Nervöst att lilla jag skapar konferencierernas kläder och jag hoppas innerligt att det blir så bra som jag ser de färdiga plaggen i mitt huvud. Igår var det kostymprovning och repetition här hemma och det jag såg och hörde är mycket lovande för kommande kulturhändelse på folkets hus.