Jag har fått höra att stödja istället för att kritisera men jag kan inte hålla tyst! För länge sen när Stockholm rev de gamla Klara kvarteren i sin iver på det nya, sopades det bort fantastisk historia. Jag säger inte att de skulle ha behållit allt men…. *suckar* Vi vet idag att det är för alltid borta och vi kan inte få det ogjort.

Varför ska alltid Umeå göra om än i en skala och proportion med stadens storlek, göra samma misstag som Stockholm? Jag såg det redan när jag flyttade hit 2002, det där lillebrorskomplexet och behovet att vara lika häftig/”duktig” som storebror. *suckar igen*

Okej jag är inte insatt i ärendet som jag har förstått om de kulturhistoriskt värdefulla gamla lasarettsbyggnaderna på sjukhusområdet, men har folk verkligen tänkt till? *skakar på huvudet med bedrövad min* Umeå behöver besöksmål i staden likväl som i områden runt, så varför inte ta till vara på byggnaderna och göra något fantastiskt? Har jag förstått det rätt att i källaren på den så kallade runda byggnaden/rotundan inhyses Västerbottens Medicinhistoriska Museum? Varför i hela friden har inte Umeå gjort mer reklam om att det finns? Varför är öppettiderna så dåliga? Det finns många frågor jag vill ställa men det är tydligen försent. Nu när jag äntligen fick reda på att ett museum som passar mig i smaken har funnits så nära hela tiden.

En bekant skrev att ”människor går före hus” och ja det kan jag hålla med om, men det hen inte tänkte på är att det finns mer än ett sätt att gynna människorna. Ett rivningsbeslut gynnar vissa men inte alla, men så är det även om det hade blivit ett beslut om att bevara.

Att bevara hade kunnat vara något för folkhälsan tex. en utställningshall för olika personer inom vården (vårdtagare och vårdutövare). Lokal för att främja det kreativa, för att minska sjukhusdepression, stimulera glädje i form av skapande och så vidare… För var vi inte Kulturhuvudstad förra året och stoltserade vi inte med att vi kan det här med kultur och folkhälsa? Tydligen så har vissa beslutsfattare glömt.

Vad var det som gjorde att man inte kunde inkludera den runda byggnaden i det nya? Tex att bygga in den i det nya eller bara halvt hade som jag ser det varit en möjlighet för att tillgodose så många som möjligt och deras olika viljor. Jag är för att jämka och hitta de alternativ där så många som möjligt blir inkluderade istället för exkluderade av beslut som rör mer människor än bara vissa politiker.

Nu får jag säkert sura blickar och någon syrlig kommentar, kanske rent av en ”föreläsning” om hur det egentligen förhåller sig av någon partikamrat (förmodligen någon herre i detta fall vilket det brukar vara när jag kritiserar/ifrågasätter).

Min syn om än den skiljer sig från andra inom samma parti är att bevara hindrar inte det nya, men att låta det nya få ta över helt är att sopa bort sin historia och förneka att den funnits!

Tack för mig!

I allt tråkigt med hälsan och osämja med vissa boende i området glömde jag bort att jag snart ska ha utställning. Så det var bara att sätta sig att börja skapa, fixa och dona.

Här är det senaste steampunk armbandet.

När jag ändå är i gång kunde jag väl lika väl slutföra en inramning som jag började på för lite mer än tre år sedan.

Det är en gammal skolplansch som kanterna var trasig på och som jag nu ramar in i mina föräldrars gamla spegelram. Spegelglaset har för länge sedan gått sönder men ramen är så gott som hel och behöver bara lite trälim och någon till spik.

Försöker pyssla för att hålla koll på hur mycket ork jag återfått sen jag vart tvungen att åka in akut med ambulans. Iom att Rock/Goth/Punk-shopen är fylld till bredden så har jag nu gått in på att pimpa kläder och hattar. Tänkte visa er två bilder.

En nytillverkad tråkig hatt fick bli lite färg.

Västen som jag kallar för The number of the beast är en liten hyllning till Iron Maiden.

Min hylla som jag kallar för rock/goth/punk-shopen är nu fylld till bredden med skapelser, pimpningar, lagade och matchande secondhand/återbruks smycken.

Måste nog ordna en utförsäljning väldigt snart så inte hyllan blir för tung/överfylld!

Trotsar orkeslösheten (orsakad av sjukdom) för att jag känner ett starkt ansvar som vuxen med diagnostiserad autism att skriva det jag nu kommer skriva.

Sedan 2008 är idag den 2:a april en internationell FN-dag för autism.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men gör ett försök trots allt. På facebook haglar det sk kloka ord och tankar, samt bilder på att bära blått med mera. Helst ska vi bära den blåa pusselbiten. Bakom detta står organisationen Autism Speaks. Organisationen  Autism Speaks har kritiserats för att behandla autism som en sjukdom som måste botas, snarare än en skillnad som måste förstås och accepteras. Precis som tyskarna synliggjorde judarna med att bära den gula davidsstjärnan på kläderna ska nu autister synliggöras med en blå pusselbit. Detta gör mig så förbannat upprörd!  Nu finns de det som säger att pusselbiten är som likvärdig med symbolen för bröstcancer men i mina ögon är inte det bättre. Det skulle innebära en symbol för kommersiellt jippo där det ska samlas in pengar för att bota en ”sjukdom” som inte finns. Autism är ingen sjukdom men autism finns!

Detta ökar inte heller en medvetenhet på något sätt så att människor får en ökad förståelse för diagnosen. Grundproblemet är hur vi i samhället ser på saker från början. Förr innan diagnoserna ansågs vi vara inåtvända eller bara vara lite eljest/vara ett ”original”. Ganska okonstlat vilket vi autister är. Bara för vårt synsett och hur vi löser saker skiljer sig från ”normala” betyder det inte att det är fel eller för den delen ett hinder. Det kan faktiskt vara en tillgång vilket jag personligen erfarit många gånger. Jag skäms inte över min autism men jag kommer inte att skylta med den genom en blå pusselbit. Vi har ett hårt klimat i dagens samhälle där olika grupper bara önskar acceptans istället för fördomar, hat, hot och våld. Under många år har högerpolitiken gjort möjligt för mer extrema grupper att göra sig hörda. Jag pratar om de grupper som anser att judar, homosexuella och funktionshindrade bara ska lämnas till att självdö. Med en synlig blå pusselbit utsätter vi med autism oss för en fara från åsiktsextremister!

Den blå pusselbiten är bara ett jippo för ett amerikanskt företag och ingen hjälp för att öka acceptansen för autisters sätt att vara!