När jag läste på Viva komvux för några år sedan sa historieläraren att det var bra att jag kunde berätta min mammas historia. Det blev som närmare till det som stod i historieböckerna och att de yngre eleverna fick sig en tankeställare.

Jag ser inte ut som de flyktingar som kommer hit nu och inte heller som deras barn. Trots det är jag barn till en flykting. Min mamma som föddes 1939, kom likt många andra hit som flyktingbarn/krigsbarn från Finland. Hon berättade flera gånger för mig om resan hit när jag var yngre. (Tänker dock inte gå in på detaljer för det får mig bara att gråta.)

Sitter och funderar mycket på och jag förstår inte vad det är för skillnad på flykting och flykting? Jag menar bara för att den ena kom hit pga WW2 som krigsbarn och den andra pga rådande läge i Syrien är väl en flykting just en flykting och inget annat? Jag undrar hur många av rasisterna på facebook som faktiskt är barn till en som kom hit pga WW2, men inte inser att de är barn till en flykting för att det kallades krigsbarn och såg ut precis som ”svenska” barn?

Det stora problemet är om dessa hatare/rasister får igenom den politik som förespråkar hat, rasism och så vidare. Då börjar utgallringen och tillslut är du bara ett barn till en ”icke” svensk, även om du är född här, känner dig som svensk, och ser ut som en ”svensk” (hur nu en sån ser ut?).

För tillfället arbetstränar jag på kvällstid så den enda tiden jag har kvar till pysslande är på natten. Så inatt blev det till att återbruka en gammal bordlöpare i filt. Slutresultatet kan ni se på bilden nedan.

Hjärtan eller annat julpynt i återbruksmaterial kan ni hitta i bås E12 på S&F båsloppis.

Det är ju i jultider slit och släng samhället har sin topp och bara för en har miljömedveten tanke och hjärta ska en inte behöva avstå från traditioner. Därför försöker jag återbruka för att kunna kombinera. Dessutom är  det kul att jobba med andra material och färgkombinationer, med utmaningen att få det passa med mer klassiskt traditionellt julpynt en har kvar i sina gömmor.

Varför får vi (ex vänsterblocket) förlöjliga SD, när de (ex SD) inte får göra det mot oss?

Min fattigdom syns inte för jag döljer den väl. För inte ser ni att jag använder trosor jag köpt för tjugo år sedan. Inte ser ni att jag måste använda omaka strumpor efter exet och hans barn. Inte ser ni mina försmå BHar som får stöd av gamla urtvättade tajta linnen jag pressar på mig. Kläderna ni ser har jag ärvt, fått eller köpt på loppisar, ibland något enstaka plagg på ”rea på rean”. Försöker alltid hålla mig ren och ”hel” så jag inte ska se fattig ut.

De sulor jag skulle behövt för mitt ena ben är en cm längre efter bilolycka har jag inte några pengar till så jag tar vanliga iläggssulor från gamla avlagda skor, lägger dem på varandra för att kompensera en aning. Inte heller tänker ni väl på att jag har haft samma glasögon i fem år (kan vara längre). Synundersökning eller nya anpassade glasögon är inte att tänka på.

Ni som varit i mitt hem kan nog tycka att jag kan ju sälja saker. Jo ni har rätt och jag avyttrar så gott det går, det som faktiskt är mitt. Försöker ha ork till att skapa så jag får mer att sälja men det går trögt och det känns tungt. Det ni ser i mitt hem är mestadels inte mitt men jag får nyttja det så länge jag bor där jag bor. Övrigt är typ skrot och i befintligt skick med andra ord värdelöst.

Inte ser ni att jag periodvis måste välja vilken av mina blodtrycksmediciner jag kan hämta ut, fast jag egentligen måste ha båda dagligen. Under dessa perioder är risken stor för stroke eller hjärnblödning. Det är som att ständigt gå med rysk roulett mot tinningen. Stressen gör att jag får magkatarr men kan inte köpa något som lindrar, för pengarna finns inte.

Alla de resor jag har gjort då? Det har varit på andras goda vilja då jag själv inte har de pengarna. Pengar, detta ständiga gissel som behövs men inte finns nog mycket att täcka hyran varje månad. ”Sök hjälp” är de råd jag får. Jag har gjort det men får avslag för att min vuxna dotters inkomst har soc. räknat som min inkomst. Vad jag vet behöver hon sin inkomst till sin hyra och utlägg för telefon, busskort, el, internet och mat. Det innebär att jag varje månad har en inkomst som är tre tusen mindre än min hyra och då har jag inte räknat med något annat över huvud taget.

Försöker se att det finns någon ljusning längre fram (några ljusår bort). Har börjat arbetsträna men är väldigt osäker på om det kommer leda till någon anställning iom information jag har fått från annat håll. Arbetsträning ger bara aktivitetsersättning från försäkringskassan och det är inte många slantar. Försäkringskassan som skulle i ett av mina andra ärenden ha en handläggningstid på tre månader, men gav beskedet att de behövde fem . Efter fem månader hade inget hänt, efter mycket jagande för att få besked kom svaret, att de kommer typ dröja en till två månader till innan beslut om sjukersättning och bostadstillägg för mina funktionshinder. Det innebär att har jag otur så kan jag få avslag även på det.

Får frågan många gånger när en ska fylla i buntar med blanketter till myndigheter om tillgångar? Har en gammal tjock-tv som exet lät mig få behålla och min mobil som jag inte har råd att ladda med pengar för tillfället håller på att dö. Trots det älskar jag min gamla knapptelefon för någon smartphone är inte att tänka på. Nej efter så många år utav kamp för överlevnad finns inga tillgångar, det är bara att konstatera.

Orkar inte skriva mer nu.

Under tiden tycker myndigheter att du som verkar så ”normal och fungerande” har väl inga problem? Leva på bara luft och vatten räcker väl?

Men det är inte synd om mig. Det har samhället beslutat/bestämt. Så jag gråter en skvätt och fortsätter kämpa för att överleva.

Ett liv får jag först när jag är död