Har de rätt?

Hur kan folk leva med sig själva? Tänker speciellt på två personer med samma förnamn.

Den ena som väser ut ”jävla idiot” med en överensstämmande sinnelag i blicken när hon säger det, då våra vägar korsas. Kan det vara så att den personen har rätt? Ja på sätt och vis kan jag tycka det, då jag trodde endast gott från början och lät henne få ta plats i rampljuset, medans jag hellre ville stå i scenens skugga. Lät personen som inte skötte sin medicinering få möjlighet att stärkas i det dåliga och därmed göra utfall genom hota och förstöra mitt liv.

Den andra ja vad ska jag säga/skriva om henne…. En ryggradslös individ som jag också lät få ta plats på scenen. Hon deltog fast hon visste vad som skulle ske utanför. Det svek som hon fick en person att begå mot mig och sedan då våra vägar korsades vela bråka fast jag backade och sa ”du har vunnit”. För inte vill jag ha tillbaka någon som sviker förhållandet å det grövsta.

Inte heller vill jag bråka men jag vill få känna avsky och inte behöva hålla tyst om det. Jag begär inte att andra ska tycka som jag om de två (med samma förnamn) men tillåt mig få tycka det jag tycker. Jag har backat, undviker delar av stan där jag vet att dessa bor. Jag har backat från de jag anser är deras vänner från början. Jag har backat från något som fyllde nästan hela min fritid i väldigt många år, då det blev ohållbart hotfull stämning när en av de två kvinnorna dök upp.

Vad mer begär ni? Jag unnar även er den eventuella skadeglädje ni känner över den ekonomiska misär jag lever i/under. Ni får tycka att jag är en puckad jobbig loser, det är helt okej. Kul att ni har hittat varandra genom den avsky ni känner för mig. Det får mig bara tycka mer synd om er än om mig.

Nu ska jag fortsätta vara den jag är och göra det jag brukar göra.

Det finns faktiskt människor som uppskattar mig rakt upp och ner utan bråk eller krusiduller.