Den 6 november gick min mamma bort. Det är nästan alltid svårt med hur en ska bemöta någon med sorg, så jag valde att vara så tydlig jag bara kunde. Skrev publikt på facebook om att jag och min dotter ville bli lämnade ifred tills efter begravningen. Jag borde ha vetat bättre och inse att vissa (ett flertal) inte skulle respektera detta. Ja nu pratar jag om personer som vet vad som hänt. Beklagade mig på facebook om att jag aldrig har blivit så mycket kontaktad som nu. Ett svar som jag fick iom det, gjorde mig bara mer ledsen och framförallt besviken. Bara för att jag jobbar betyder inte att jag inte har sorg. Bara för att jag fortsätter vara aktiv på facebook betyder inte att jag inte har sorg. Jag har rätt till min sorg hur jag än väljer att hantera den för att det ska fungera för mig. Det jag jobbar med är till stor del förlagt till facebook och bara för att jag vill bli lämnad ifred betyder inte att jag upphör att fungera eller finnas. Men jag ska som sagt vara tydligen tacksam, för sen när jag vill, kan och orkar bli social igen, kommer ingen vilja ha med mig att göra eller ha tid tydligen?!
Vad fan är det för något?
Ska jag inte ha rätten att bli respekterad, att få vara ensam med min sorg, utan måste vara tillgänglig för att mestadels män som kontaktar mig, vill ha något av mig? Vet ni vad, att klicka like eller reagera på något inlägg på facebook, ger inte folk rätt att kontakta mig om onödigheter av egoistiskt syfte. För det är vad jag anser som respektlöst med tanke på rådande omständigheter oavsett om jag har blivit mer aktiv på facebook eller inte!
Senaste kommentarerna