Varför ta livet av sig…..

”Varför ta livet av sig, om en inte får höra snacket efteråt?” – Magnus Uggla

När jag väl får telefonsamtalet har det redan gått alldeles för långt. Jag är det sista en försöker greppa efter i ett rop på hjälp. Så har det varit mer än en gång.

När ska människor sluta med förgörande rykten som sänker andra till den nivån att de vill ta livet av sig? Har vi inte nog med tråkigheter i alla fall? Vår tid här på jorden är ju redan tidsbegränsad. Ingen lever för evigt vad jag vet. Borde vi inte då ta vara på livet bättre? Jo en kan ju tycka det, men tydligen inte.

Allt för många behöver än så länge inte komma i närheten av konsekvensen av deras ryktesspridning/handlingar. Det gör dem skrämmande nog på sätt och vis ovetandes av vad som händer när en sprider rykten. Får inte glömma kategorin som av hämnd startar rykten för att få medlidande. Min fråga är ”Är det värt det?”. Vad ger det mer än kortsiktig tillfredsställelse, jo eventuellt att någon tar sitt liv. Åter igen är det värt det?

Skammen och ensamheten en kan känna när en är sänkt, livslusten så gott som är slut, när en har gett upp hoppet men egentligen inte vill dö, de irrationella tankar/känslor som stormar inombords, är nog mycket att behöva tacklas med. En vill bara få försvinna. Det är då om något, det är viktigt att någon finns där för dig, lyssnar på din verklighet och inte ställer en massa krav eller ifrågasätter. Det finns en tid för sånt men just nu är inte det inte det viktigaste. Det viktigaste är att någon tycker du är viktig nog att ge av sin tid och uppmärksamhet.

Jag är glad över att min vän lever. Den personen vet vart jag finns och att jag är mer än bara en vän i nöden. Så från och med nu tar vi ett steg i taget, en dag i taget… tills livet och glädjen har återvänt.