Kams, palt, pitepalt, klabbe, pärkams, komle, raspeballe och potetball! Som ni redan förstått så är det vår kära ’perpalten’ som jag snackar om. Troligtvis finns det ännu fler benämningar, hör gärna av er om det är något uttryck som jag inte tagit med!

Igår kom så önskningen från min tjoppalisa: -’mamma, kan vi inte äta palt i morgon, det var så länge sedan?!’ Javisst, varför inte tänkte jag men …. det finns ett men med att göra palt på det sättet som jag är uppvuxen med, det tar tid. Tid till förberedelser och tid för kokning. Egentligen hade jag inte så gott om tid men kom då på att jag hade ju köpt en påse norskt mjöl som man blandar i vatten, låt dra cirka 10 minuter och vips har man fixat en paltsmet. Forma till små bollar och koka i 50-60 minuter. Palten är klar!!

Under tiden dukades det, tillbehör som lingonsylt, rimmat fläsk och smör samt mjölk att dricka. Äntligen satte vi oss till bords för att avnjuta denna delikatess …. men det är något som inte stämmer … smaken är inte likadan som den brukar. I tankarna går jag igenom tillverkningsprocessen från start till färdig produkt och jag kan konstatera att jag har gjort allt enligt receptet.

Kanske är det så att potatisflingor blandat med lite olika mjölsorter inte riktigt kan åstadkomma samma slutresultat som råriven potatis mixat med korn- och vetemjöl …. Nästa gång ska jag se till att ha ordentligt med tid och göra på det sätt jag alltid gjort. Så det så!

ciao!