Många år tillbaka i tiden när jag åkte tåg med mamma och pappa drar jag mis till minnes att resorna ofta framstod som fantastiska äventyr. Pappa var ’järnvägare’, vilket innebar att som statsanställd (SJ, Statens Järnvägar var ett helstatlig bolag och ingen kom någonsin på idén om att lägga ut järnvägstrafiken på interprenad, på den tiden) hade han och familjen gratis resor med SJ över hela landet. Dessutom åkte man till 50% reducerat pris i Europa. Det var grejer det!!!

Nåväl, på den tiden åkte vi alltså tåg, något som jag fortsatt med i hela mitt liv och jag har alltid tyckt det varit vilsamt, tryggt och dessutom har jag många gånger träffat trevliga människor på tåg och därmed knutit många fina kontakter. Djupa, roliga och understundom reflekterande samtal.

Idag har jag alltså rest sträckan Umeå-Kiruna. Lyckan var stor när jag kom ihåg att ta med min DN (Dagens Nyheter). I säkert 2 timmar läste jag om i stort sett allt, serier, kultur, ekonomi, söndagsbilagan, reportage m.m. Sååå trevligt! När jag läst färdigt tänker jag att det finns säkert någon annan medresenär som vill ögna igenom DN, dagsfärsk dessutom. Det är ju hårdvaluta på en sådan (imbillar jag mig) …. så jag frågar lite högt om någon annan i vagnen vill läsa. Jag får många blickar men endast en person anmäler sitt intresse, dessutom efter ett långt tag. De övriga resenärerna är fullt upptagna med att lyssna på Ipod, se på film på datorn, jobba med datorn och för att inte tala om alla som chattar, skickar SMS och snackar i telefon.

Världen har onekligen krympt!! Alla kontakter utanför vagn 53, sträckan Boden-Kiruna, reser också med i samma vagn tack vare den virtuella världen. Visst är det fantastiskt!!! Teknikens under som ju faktiskt inte kan beskrivas annat än som en revolution gör allt detta möjligt. Förseningar meddelar vi de som väntar på att hämta någon, genom att skicka SMS.

Om någon beskrivit detta scenario för mig för så där 40 år sedan så skulle jag inte tro det var sant. Det ska bli så intressant att få se vad man har för sig på tåget när det gäller kommunikation om ytterligare 40 år framåt i tiden. Kanske kommer man att skratta högt när man hör talas om alla den tekniska utrustning som vi håller oss med idag. Kanske är det så att det är totalförbud att resa med mobiler, Ipod, datorer och annat som piper, ringer, blingar och stör. Kanske kommer det mestadels att vara tysta kupéer på tåget med möjlighet till ett riktigt samtal utan hjälp av teknikens under.

Jag hoppas jag får vara med då ….
Ciao!