Kallt slut

Av , , 1 kommentar 0

Minus 30 grader både i går och idag. Det är kallt det!

Vedspisen går på högtryck och vedpannan också. Det är på något sätt lite mysigt när det blir så här kallt. Man tar det lite lugnare och det går inte så bra att vara ute heller. Lite för kallt även om jag tar på mig min härliga dunjacka.

Igår med posten kom HM:s vårkatalog. Ja just det!? Vår nu? Nog är det till att vara ute i god tid. Lättklädda modeller som ser så sommarfräscha ut. Man kan undra om dom känner sig så fräscha, ja jag tänker på vad man hört och sett om modeller. Men jag måste tillstå att jag inte kan låta bli att titta i vårkatalogen ändå.

När jag var barn så sa alltid min farmor, Göta,  att jag skulle tänka på att vrida fötterna utåt när jag gick. Man skulle inte gå inåt, alltså att tårna pekar inåt, med fötterna. Hon brukade ibland spåra mig i snön så att hon kunde påminna mig. Hon sa även att jag kunde ju tänka på att alla skulle kunna se att det var jag som gått eftersom spåren syntes i snön.

Det kanske var bra ändå och jag vet inte om det har någon betydelse i livet men jag går inte inåt med fötterna. Jag brukar kolla mina spår, och tänka på farmor. Ofta.

Hur kunde jag nu komma och tänka på det? Jo, modellerna i HM katalogen står med fötterna inåt och ser så där små-flick-aktigt söta ut fastän de i alla fall måste vara,…. ja minst 20 år. När dom går på "cat-walken" går de ju också inåt med fötterna. Nästan så att de snavar på sig själva.

Tänk om farmor skulle ha sett det?

Gott Nytt År vill jag önska alla mina läsare.

God fortsättning

Av , , Bli först att kommentera 1

Som jag skrivit tidigare så gick den fort över…., själva julhelgen alltså.

Lite för kallt har det varit och dessutom har det ju nästan blåst varenda dag. Termometern har aldrig varit så stabil på länge som just den här sista veckan. -14-15 grader. Mycket snö men lätt och fjunig.

Det har varit ett lugnt firande hos oss på Häggstrand. Lagomt mycket mat men dock det som är viktigt på julbordet. Vad som är viktigt beror ju på vilken tradition vi har men för mig är lutfisken det viktigaste.

När jag en gång i tiden arbetade på folktandvården hade jag en arbetskamrat som också tyckte om lutfisk. När det närmade sig jul så brukade hon och jag duka upp till jullunch som bestod av just lutfisk, sås, mandelpären, kryddpeppar och smält smör. Alla gillade nog inte lukten av lutfisk men vi hade en liten "MBL- förhandling" innan och det gick vägen.

Skinkan är mindre viktig och det är inte lätt att välja rätt skinka nu förtiden. Kokt eller okokt, avlång eller "avlängre" stor eller liten. Tala om att köpa grisen i säcken. Ja för det är ju det man gör. Väl inplastad och svår att undersöka. Den avlånga, färdigkokta, som jag själv köpte från något bolag som heter "Smörgåspålägget" eller kanske det var bara "pålägget" var då ingen rolig en. Massor med vatten i den samt det segaste fett jag sett i hela mitt liv.

Nej nu får man börja odla sin egen julgris om man vill ha god skinka, eller också för man försöka hitta någon lokal ’grisodlare’ som jag kan handla av. Vi måste hjälpas år att kräva mera lokalproducerat och i alla fall svensk mat.

Nästan ovanlig…

Av , , Bli först att kommentera 1

.. formen på årets julskinkor. Dom är avlånga och smala.  Jag vet att det någon gång har pratats om att grisarna var avlade så att de skulle ha flera revben och då naturligtvis bli längre. Rent av en kotlett mera, var det nog. Ja, jag vet inte men skinkorna är i alla fall avlånga. Är det på grund av att de levt i för trånga kättar, eller har det med något annat att göra?

Det har ju sagts både det ena och andra om grisarnas liv och jag tycker också att de borde få leva ett bättre liv, än vissa fått göra.  Alltså grisarna.

Mycket folk och trafik i dag. I Vilhelmina var det nästan kaotiskt på parkeringen utanför Tallen. Det verkar som att folk, en del, bara tänker att huvudsaken jag får in kylaren när de parkerar och då spelar det ingen roll hur det ser ut bakåt. Det verkar som att de som gör det har fått sitt körkort. De kan omöjligt ha gått på Petterssons trafikskola?!

Allt är handlat, lutfisken är vattnad, skinkan griljerad och knäckgrytan står på spisen. Vad mer kan man begära?

God Jul !

Denna dag

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag vänder det. Och snart märks det. Det kan man inte tro men jag vet att det kommer nu… ljuset alltså, tillbaka.

Det är grått och kallt. Snö-flister i luften och så blåser det lite också. Men i alla fall -13 grader C.

Och så såg jag månen igen. Det går faktiskt ganska fort mellan varje gång den är ny. Och jag blir lika förvånad för varje gång den dyker upp. Det känns nästan som att jag aldrig har sett den förr. Jag gillar månen trots att den ger långa skuggor.

När den är full tar jag fram kikaren och sätter mig i ett fönster och bara glor på den. Jag blir lika tagen för varje gång och jag flyter nästan iväg in i den. Samtidigt tycker jag att det är lite kusligt, men det är nog skuggorna jag tycker är mest kusliga.

Jag har ju hört talas om folk som blir "mån-galen" och jag tror att jag tillhör dom. Jag känner ibland hur det kliar runt hörntänderna 🙂

Nog om månen och nog om skuggor… låt inte din skugga falla här sjöng ju Ann-Louise Hansson.

Julen står för dörren…. och är snart förbi

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu så är det jul igen, jultomten myser…

Tiden går fort ibland. Eller för det mesta numera. Redan fjärde advent och det fjärde ljuset är tänt. Fin snö ute och skogen är lagomt vit. Kallt så att det liknar vinter… äntligen.

Jag har varit orolig för att jag inte skulle få använda min nya dunjacka i vinter. Men äntligen kan jag krypa in i "livmodern". Joo det är så här jag tror det kändes när man låg där inne i  livmodern. Varmt och skönt, frånsett att det var blött.

Jag har köpt en ny dunjacka, strax innan alla bildbevis kom som visade att man plockade dun från levande fåglar. Det kändes inte bra men jag får hoppas att dunet i min jacka är från en död, förhoppningsvis uppäten gås eller and. Jag vill inte vara utan min dunjacka. Och jag vill ha gott samvete över att jag har en. Samtidigt känns det lite skämmigt att ha en….

Enar har hämtat en julgran idag. En riktigt fin en dessutom. Efter 30 år har han börjat förstå hur jag vill att granen ska se ut. Riktig gran ska det vara! Ingen plast här inte, det är vi rörande överens om.

Min farfar Henry, han brukade borra in kvistar i granen och kapade på andra ställen där det var för mycket grenar. Men hos farfars var det alltid en fin julgran. Problemet var väl att den började att barra så tidigt, det var nog det största bekymret han hade i alla fall – om granen alltså.

Jag har aldrig vågat berätta det för Enar för då är jag rädd att han försöker sig på, bara för att jag ska bli nöjd…. för han vill alltid vara så bra….

Jul, jul strålande jul… det sjöng vi i skolan. Vad sjunger man i skolan nuförtiden?

 

 

Att bjuda av sig själv

Av , , 2 kommentarer 2

Har det att göra med uppfostran eller arv, varför en del människor alltid har mer att bjuda av än andra?

Jag menar inte bjuda på kaffe eller mat utan jag menar bjuda på sig själva.

Att öppna sig själva och att avslöja, kanske ganska stora hemligheter ibland? Samtidigt som man säger vad man tycker och kan stå för det, kan man ändra sig om det visar sig att det kanske inte var helt rätt, det man tänkte eller förmodligen sa.

Är man gammeldags i den här världen när man tror att alla är så?

Lär vi våra barn det, eller tar vi det ur våra barn, det som är naturligt när de är små? Alltså att känna empati eller att dela med sig?

Är det detta som är jantelagen?