..läser jag på mjölkförpackningen.
Tänk vart vi hamnat. När man i dag ska släppa ut korna efter en lång tråkig vinter så annonserar man och folk vallfärdar för att se på kosläppet. Joo, jag tycker det är lite konstigt, faktiskt. Men å andra sidan så finns det ju inte så många kor nuförtiden. Eller rättare sagt det finns inte så många ställen det finns kor på idag.
När jag var barn, och även som ung vuxen, vet jag att det inte var så kul när vi skulle släppa ut korna på våren därhemma. Vi rustade oss med långa påkar, inte för att slå korna men för att mota dem när de kom ut genom dörren med rumpan rakt upp.
En del kor hade horn och de var lite läskigt för man visst inte riktigt hur fort de skulle komma farande. En ko minns jag speciellt. Hon var gammal som gatan och vi brukade säga att hon nog hade värk i benen, trodde vi för hon var lite trög, men trög var hon inte när hon kom ut på grönbete. Då var hon värst av dem alla.
Aldrig var det någon som kom och tittade på oss när vi höll på med korna vid vägen. Det var nog snarare så att det fanns de som tyckte att det var jobbigt när vi stod på var sin sida på vägen för att hålla ordning på kossorna. Dessutom hade vi landsvägen ända intill gården och det var viktigt att mota och stoppa dem innan de sprang iväg över vägen. I samlad tropp skulle de gå, var det tänkt i alla fall.
En del körde som tok genom byn, trots att det var både kor och människor på vägen. Men vad det inte visste eller tänkte på var, att det skulle visa sig vara väldigt dyrt att köra på en ko eller annan boskap.
Det får bli en senare historia.
.
Senaste kommentarerna