En annan dag med minnen som jag ofta tänker på.

1960 eller -61 gick pappa på omskolningskurs ute på Norrbyskär. Han skulle lära sig till svarvare och som det senare hette, när jag gick samma utbildning, verkstadsmekaniker. Efter hårt slit i skogen och med tungt arbete på jordbruket fick pappa diskbråck och blev opererad för det. Och för att ryggen skulle palla resten av livet fick han en omskolningskurs för att byta yrke. Det var hårda tider där hemma. Mamma ensam med ladugården och oss, fyra ungar.

Det som jag tycker var så fantastiskt med den julen var när pappa kom hem och hade köpt julklappar till oss i den stora staden Umeå. Vi hade önskat oss en del saker och jag fick precis det jag önskat mig. Jag fick ett par konståkningsskridskor med 7 taggar. Ingen annan på byn hade sådana skridskor. Jo en tjej vars mamma bodde i Stockholm hade såna också.

Jag hade som tur var lärt mig redan att åka på "spiskrokar" som var köpta på Simons Sport och TV- affär. Såna där som man skruvade fast på skorna och så var det sån slags rem också på dem. 

Efter det att man inte fick gå någonstans på juldagen så blev det då tillåtet med utegång på annandagen. Mamma Eva följde mig till "Gottissjön" eller "Göttis´n" som vi sa, och jag minns att jag hade en rutig kjol på mig och röda kalasbyxor. Såg ut som en isprinsessa och kände mig nog som en sådan också. För att jag inte skulle krocka med pojkarna som spelade hockey längre ut på sjön skottade mamma en liten plan till mig som jag fick åka på.

Jag tror att jag kände mig mycket duktigare än vad jag var. Men det var svårt att åka med taggar. Jag lärde mig ganska snabbt , tror jag ändå, och blev nog en fena på skridskor tillslut.

Vi fick några år senare en hockeyplan till byn som idrottsföreningen fixade och där var det ungar varje kväll. Vi hade lyse där och en kur som det var värme i. Faktiskt bra ordnat. 

 Idag på min  juldagspromenad kom jag att tänka på hur allt förändrats. Mycket i alla fall.

När jag var barn, ja långt upp i tonåren, var det den lugnaste dagen på året. Förutom långfredagen, den var hemsk. På juldagen fick man inte gå " i byn" eller ha kompisar hemma. Enda stället vi fick gå till var till Farfars eller Morfars. I regel gick man en sväng dit för att tacka för julklappen och kanske få någon god kaka, en godis eller en god frukt. Som sagt någon annanstans var det inte att gå. Lugn och ro gällde och i regel låg både mor och far på sängen och vilade. Det var lugn och ro hemma mellan ladugårdspassen och mattiderna.

Åren går fort och minnet blir så kort men hösten 1971 gick jag på lantbruksskola i Skellefteå. Den låg på Anderstorp och lades ner ett par år efter att jag slutat där våren -72.

Om jag inte minns helt fel så på morgonen den 10 december knackade det på dörren där jag och en annan tjej bodde. In kom en lärare vid namn Yngve som berättade för mig att ladugården hemma hade brunnit ner tidigt på morgonen. Alla djur hade räddats men jag kunde förstå det kaos som rådde hemma. Orolig och ledsen åkte jag hem till Skansholm, naturligtvis. Hem för att vara till hjälp för det var rörigt. Alla djur blev placerade i olika tomma gamla ladugårdar på olika ställen i byn. Korna fick vi hysa in i slakteriets djurstall i Vilhelmina, som tur var. Men vilket åkande för att sköta om dem. Det var mamma och pappa som åkte dit och det var ofta vi barn som tog hand om alla getter och får som var inhysta i andra hus.

Det jag så speciellt tänkte på idag när jag var på min promenad var när vi på juldagsmorgonen gick i väg i mörkret för att sköta om djuren. Gick genom byn där de flesta låg och sov och inte hade tänkt göra så mycket på juldagen. Kling, klong lät det i hinkarna och det var nästan som "Barnen från Frostmofjällen". Den enda skillnaden var att Gullspira stod i någon av ladugårdarna som vi fått låna.

Ja det var bara ett sån´t där minne som kom över mig idag.

God fortsättning! 

Nu är granen inne. Först höll den på att skrämma livet ur mig. Jag var lite degig i går eftermiddag och satte mig i min sköna fotölj  för att vila lite. Drog på mig mammas gossepläd och slumrade till.

Då blev jag plötsligt väckt av ett mystiskt ljud. Inte bara dripp,dropp utan rent rasp och plask. Granen stjälpte. Vatten utefter hela golvet. Jo, vi har levande gran hämtad på hemligt ställe. Tur inga bollar på grenen. Abrupt uppvaknande och min eftermiddags-lur var över.  

Att det är jul fick jag också se hos min granne Siv som hade plockat fram alla sina tomtar. Alltså, vilken samling hon har!!! En del är riktigt gamla. Fina.

Själv ska jag bara ta det lugnt och passa mig noga för att inte handen ska fastna i godisskålen. Mina armar bruka bli så enkelriktade. Framåt mot skålen sedan böjs den inåt mot munnen. Livsfarligt och svårt att hejda.

Nu ska jag som sagt ha julefrid och inte bry mig så mycket.

Jag höll på att glömma Grattis på födelsedagen drottning Silvia (man vet aldrig hon kanske läser min blogg ;). )

Jag brukade hissa flaggan denna dag men tyvärr har stången gått av, av ren ålderdom. Önskar mig en ny.

God Jul!

 Är jag och alla andra som inte fattar något dumma i huvudet? Jag tänker på röran omkring CbV , som det nu har blivit så populärt att skriva det. Claudberry Village, som det heter. Varför höjer så många på ögonbrynen och ser lite besvärade ut när man pratar om detta?

Han, Sperling, vill inte svara på frågor som SVT ställde till honom. Det svar han gav var att de som bör veta något om affären vet . Alltså blir jag och många andra dumförklarade för att vi inte fattar. Vad vet alla som vi inte fattar?

Ok, jag och många med mig tycker att vi måste göra något i kommunen för att behålla folk och för att göra kommunen attraktiv. Men till vilket pris?

Om vi drar in på både det ena och andra men satsar miljontals kronor i Kittelfjäll, på någon som inte fullföljt affären som det skrivits om nu i flera veckor och som skulle vara klar den 20:e, då fattar inte jag vad det handlar om. 

Och när det finns oppositions politiker som ifrågasätter så skrivs det i en blogg, av en politiker, att han har ätit för mycket julskinka!!!! På vilken nivå ligger vi/ni? 

Ska man bry sig, eller ska man bry sig?

 Ar det fler än jag som varit ut för detta?

Jag godkände två kommentarer med de kommer inte "upp" på min  blogg, trots att jag både uppdaterat och startat om bloggen.

Någon som vet?

Till "kontakt" på vk är det ingen mening att skriva och fråga. Tar flera veckor att få svar. :(

OOPS nu har de poppat upp. Ja,Ja va bra!

 Läser en artikel här på VK där man skriver att det går mycket pengar och salt i år därför att det snöar så mycket.

Jag, en "dum" inlandsbo fattar ingenting. Vi behöver inget salt. Vi tar på vinterdäcken och så kör vi med en hastighet  som passar väglaget. Men söderöver och vid kusten vet vi ju att det saltas för kung och fosterland. Varför måste man salta. Går det inte att ploga som man gör i inlandet och norrut. Eller jag kanske ska säga som man gjorde förr. Inte är plogbilarna så flitiga nuförtiden. Men det kanske beror på att så mycket pengar skall gå till saltning på något annat ställe.

Igår gick en film på fyran som heter "The day after tomorrow" som handlade om hur naturen gör helt tvärt om vad vi tror att den ska göra. ( Det är min tolkning) Eller i varje fall kanske en förvarning om vad som kan hända. Ingen vill tro på vetenskapsmannen som varnade för vad som kund ske i framtiden om man inte....... 

Är det kanske det som skett i Landet Sverige. Det kan förekomma vinter i detta land. Nu är det andra året i rad som det blir mera vinter än vi väntat oss. OCH nästan inget fungerar

 Efter glöggsmakning av min storebrors hemgjorda glögg i "gammbakestugan" gick vi i väg till Restaurang Prima.

Ett annorlunda julbord, precis lämpligt, med god mat och en del tyska inslag. Det känns alltid likadant i min kropp när jag kommer in där. Jag har både gått i skola i huset och har även jobbat där. Att som vuxen ha fått jobba där var nog det roligast jag gjort i mitt liv, trots att det fick ett väldigt, väldigt abrupt slut.

Det luktar mat i huset nu och inte gamla blöta vantar eller mina lappskor. Betydligt trevligare inredning också.

Kul att det finns en restaurang i Skansholm som dessutom är Prima

 Idag är det bara -1 grad ute, här hos oss. Alltså bara 2 grader kallare än vad det var i ett av rummen i skolan häromdagen. 

Det blåser och snöar. Vädergubbarna/gummorna hade nog lite rätt ändå om ovädret. Men det var väl igår det skulle vara........

Bättre är det i vilket fall som helst. -1 är trevligare temperatur än -25.

I kväll ska vi gå på Restaurang Prima och äta ett tysk-inspirerat julbord. Det blir spännande och säkert gott. Det brukar vara gott där.

 Tänk vad allt förändras och har förändrats.

När jag var barn, iof ganska länge sedan men dock, så var det lite spännande med julen och adventstiden. Det luktade jul, det smakade jul, man såg jul. Inte nu. Är det för att jag blivit äldre eller är det bara att tiderna har förändrats?

När man förr i tiden skulle handla till jul, jag tänker då på mat, frukt och det som går att äta så fanns det saker som bara fanns just till julen. Clementiner t.ex. När de dök upp i affären då var det verkligen nära till jul. Nu kan vi äta dem året om. För att inte tala om maten. När man tittar i kyldiskar och på hyllor så är det ju samma mat som står där under hela året. Det är ingen skillnad om det är midsommar eller jul. Ja, enda skillnaden är väl att det står julkorv på fläskkorven just vid juletid.

Lussekatter kan man köpa flera månader i förväg och tomtarna som står på bord och hyllor har dammat över så man ser inte den rätta färgen på dem. Det finns liksom inga överraskningar och hemligheter längre. Ingen mystik.... vilket jag tyckte att det fanns då (för länge sedan)

Jag såg till och med att man kunde köpa semlor på något ställe. Eller var det saffranssemlor, det hette?

Vid julskyltnings-tiden var jag i Skellefteå. På en butik som jag var in på, på fredagen innan skyltsöndagen, sade kvinnan i affären att de hade så mycket att göra med julskyltningen. Hon sprang där fram och tillbaka och man kunde se precis vad hon gjorde. Man såg liksom hur resultatet växte fram.

Då, förr i tiden, satte de papper för fönstren och ställde i ordning. Sedan på söndagen vid en viss tid revs papperet bort och då kunde man se hela härligheten. Det var hemligt in i det sista.

Var allt bättre förr? Eller är jag gammaldags?

Äntligen mera snö!

Men inte det snökaos som väderleksgubbarna/gummorna varnade om.... inte hos mig i varje fall

Snö som gör livet lite varmare inomhus. För det är ju så att om det är lite snö och kallt så blir det kallare inne.

Någon som inte håller med  mig? 

Vi har serverat elever och lärare i skolan stekt lax från Breviksgården idag.

Breviksgården ligger i Malgovik och odlar fisk i Malgomaj. Det är så roligt att få ge gästerna en sådan mat. Alla ser ut som killen på O´boy burken gjorde förr. Alltså tungan lite utanför. De slickar sig om munnen de små. Det finns ingen gång alla äter med en sådan aptit. På mig själv rinner "snålvattnet".

I kväll hör jag något annorlunda utanför väggen. Det blåser. Mitt vindspel pinglar och ljuslyktan som är tänd varje dag fram till trettondagen rör sig lite lätt i vinden. Det är länge sedan det blåst nu och temperaturen är förhållandevis hög. -4 grader just nu.

Nu har jag arbetat mina dagar den här veckan och nu ska jag plocka fram julen här hemma. Det blir inte så mycket julpynt numera men ett par tomtar ska fram i varje fall. Jag är ägare till ett antal fina tomtar som Ann-Marie Stenmark har gjort. Och de håller på att vara kult nu. Tur att Mor Eva samlade på hennes tomtar. 

Nu ska jag bänka mig inför "Bonde söker fru". Ganska töntigt program men har jag börjat att se det måste jag ju få veta hur det går.

Var temperaturen i ett av klassrummen i skolan där jag arbetar i morse. Pannan hade tydligen stannat och stått hela helgen. Tur att inget hade frusit sönder. I det varmaste rummet var det +12.

-27 var utetempen i morse.

Elever och lärare vände i dörren. Skolan stängdes och ungarna åkte hem. Det här har jag väntat på länge. Det är inte första gången pannan strejkar. 

Brrr va´kallt

När barn sjunger på engelska kan det ju låta lite roligt ibland. Jag menar barn som inte kan engelska utan försöker. Men det kan vara svårt för äldre också.

Min dotter har alltid lika kul när hon berättar för någon hur jag  totalt missuppfattat texten på Roxettes låt Joyride, där de sjunger "Come on joy the joyride" och jag undrade varför de sjunger svenska mitt i en låt.

Vadå? säger min dotter.

Ja, men de sjunger ju "bakom låsta dörrar", tyckte jag att det lät som. 

En annan grej som också förföljer mig är när det fanns ett program på P3 på morgonen som hette "Morgonpasset". I vinjettlåten som spelades sjöng de" morron passet, morronpasset" och jag min tok trodde att de sjöng "å bombastik"

De  här sakerna hämmar mig i livet, kan man säga. Jag gillar att sjunga men är så dödligt rädd för att det ska bli fel i texten. Men å andra sidan kan man ju bjuda på det då får ju någon skratta i alla fall.

 är solen nu på dagarna.

På min vanliga promenad idag med Pirak, eller när han var ute och gick med mig, såg jag bara översta kanten av solen. Det är mörkt nu. Bara ett par timmar dagsljus och det gäller att ta vara på ljuset. Både inne och ute. OM jag ska tänka mig att städa inne gäller det att göra det när det är ljust ute. Men å andra sidan kan jag ju vänta tills det blir mörkt för då ser jag inte dammet lika väl.

Igår hade vi gäster från Skellefteå här. Ja, grannen var här också och vi hade en ganska trevlig kväll. Vi åt bl.a. några orrar som inte tänkte sig för innan de fälldes av jägaren tidigare i höst.

På tal om orrar så är det inte lika många omkring huset i år, eller också har de inte hittat hit ännu. Men de kanske har lärt sig att de lever farligt om de närmar sig gårdens björkar.

Det finns andra djur i vår natur som inte heller begriper att de lever farligt. De kan inte ha det så roligt där under snön. Och så fort de tittar upp är det med risk för livet. Jag tänker på alla råttor eller sorkar som lever där ute nu. Ja även inne har vi märkt. I de mörka källarvalven...

Jo, vi använder fällor.

Just nu lyssnar jag på Tommy Körberg, Songs For Drinkers & Other Thinkers. Mmmmmmmm

 ...köld är  hård.....

Har varit med min svärmor till Lycksele idag (Lappstockholm som det kallades en gång i tiden). Det är nästan som midvinternatt hela dagen nu. Mörkt när vi åkte dit och mörkt när vi åkte hem. Jag vet inte hur många Vilhelminabor vi träffade och såg där, både på lasarettet och ute på sta´n.

I vilket fall så förundras jag över denna väg alla gånger jag åker efter den. Spåren som var så djupa för en vecka sedan när jag åkte efter den var nästan borta nu, av någon anledning. 

Det som förbryllat mig idag är varför det är så mycket hastighetsskyltar i Bäsksjö. Det är 80 km/h som gäller fram till byn. Där blir det först 70- och sedan 50 km/h. Närman kommit genom byn blir det sedan 70- och så efter ytterligare en liten bit blir det 80km/h. Vilken logik finns det i det?

Visst är det lite "fjaskigt"? Men å andra sidan så hade ju PEAB-gänget lite jobb när de for omkring och ändrade från 90- till 80 km/h. Och vem vet. De kanske tänkte att om vi inte gör något mera nu så kanske vi får åka ute en sväng till....... jag menar för att ta ner 70 skylten eller något ditåt.

 Imponerad blir jag när jag stiger upp på morgonen och det är en helt klar himmel och bara  -9 grader ute. Det är inte så ofta det är så pass hög temp den här vintern.

Imponerad blev jag igår när en ung tjej, kanske 21-22 år kommer till mitt jobb, för att jobba som kokerska. Hon har aldrig varit inne i köket tidigare. Dock axlar hon sin uppgift med självsäkerhet och en tro på sig själv. En självsäkerhet som det tog många år för mig att komma upp till.

Det är det jag tycker att ungdomarna ska ha allt heder för. Att de vågar, att de tror på sig själva. Visst fanns det väl ungdomar även på min tid som var självsäker och "stursk" men det är något annat nuförtiden.

Lite avundsjuk kan jag bli på de unga idag, när det gäller självsäkerheten. Men hur går det för det dem som aldrig får ett jobb, eller har svårt att få jobb? Hur ska de få sin självsäkerhet? Tron på sig själv?

Jag kan som sagt var avundsjuk på ungdomarnas självförtroende, men jag är inte avundsjuk på deras svårighet att få ett jobb.

Det har varit betydligt lättare för min generation att få arbete.

Inte visste väl jag att mitt barn, och de barn som är i arbetsför ålder nu, skulle få det så kämpigt.

Om jag vetat; Då vete17 hur jag gjort.

 Äntligen har jag ätit lutfisk för första gången i år.

Så här gör jag på min tallrik; Potatis, lutfisken och såsen. Allt mosas ihop. På med kryddpeppar och över det skirat smör. Julmust (endast) i glaset och en skiva hembakt tunnbröd med smör på.

Sedan är det bara att lasta in. Det ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄrrr så gott.

Lugn mage och en god natts sömn.

Mums! 

Lutfisk och över 50000 besök på min lilla blogg .

Allt på samma dag!

 Jag tycker att Mona i sitt avskedstal var modig. Varför har hon inte vågat säga det hon sa, tidigare?

Jag är inte någon sympatisör med Mona men hon har sått ett frö i socialdemokratin som det ska bli roligt att se hur det kommer att gro. Vad de allra rödaste tycker om det?

Det är för mig första gången som jag har hört (S), eller rättare sagt någon från (s) säga att det ska löna sig att arbeta och att A.kassan skall vara en omställningsförsäkring. Jag undrar hur många som satt och vred sig på stolarna och tyckte att det var obekvämt.

Ja, det blir spännande att se fortsättningen.... 

 I Skog och Mark är det en ganska internationell skara människor som bor och har fritidshus.

En del är från Finland, en del från Norge, en del från Danmark och så har vi några från Västmanland.

Trevligt med nya influenser och nya dialekter.

Vi är inte så bakom i alla fall.

 På tre månader hade en person i ett fritidshus förbrukat 3 kwh. Jag vet att hon kokade kaffe där vid två tillfällen på sin elspis. Elkostnaden var 0,52 kr.

Det totala priset på räkningen var 800 kr. 

Det är lyxigt att ha ström i stugan.

.... att jag inte behöver åka med järnvägen. Tur att det inte går några tåg här.

Tur för mig. Jag skulle bli så fruktansvärt upprörd varje gång tåget stannar på grund av, snö, elfel,spruckna fälgar, igensnöade växlar etc. You name it.

Läste Lennart H blogg där han skrivet om att den nuvarande regeringen inte är intresserad av att underhålla järnvägen, vilket han naturligtvis menar att S skulle göra.

Jag säger så här, att tågen som rullar på järnvägen idag inte är byggda för varken snö eller kyla. Är jag vågad som säger det? Dessutom  har underhållet på järnvägarna varit så dåligt under många år så att nu hinner "förfallet" gå före allt. 

Igår på TV vittnade polis om att väghållarna inte ens sköter plogningen på vägarna som de ska göra. Detta betyder att alla blir lidande för att det snöar i Sverige. Inte bara trafikanterna. Även de som behöver det som skjutsas både på bil och järnväg.

Det blir vinter i Sverige! Visst är det hemskt?

Efter en del tjat ficka jag hjälp att sätta upp en ljusslinga ute på brokvisten. Jag brukar göra det själv men i år tyckte jag att någon annan kunde dona lite, därute. 

När slingan äntligen satt där skulle jag själv gå ut för att leta reda på omvandlaren, eller vad det kallas. Någon av alla som man genom åren samlat på sig. För visst är det märkligt att det inte ska gå att ha samma omvandlare till flera slingor? Iof fattar jag att olika lampor och olika antal ger olika watt etc. etc. men .....

För övrigt är det ju på samma sätt med laddare till mobiltelefonerna. Ingen är lik. Nästan i varje fall. Märkligt?!

I vilket fall så hittade jag inte den där grejen jag behövde. Jag kom på att jag hade städiver en dag i somras, när jag rensade allt "el-skrot" för att lämna till miljöstation. I skrotet hamnade nog den där omvandlaren som jag behövde till min slinga. Det känns så dumt att behöva skrota en grej som egentligen fungerar. 

Kanske man skulle ta en tur till elåtervinningen? Får man rota i den? 

Jag tänkte nu när jag ska dit igen.......