Hörde på nyheterna  igår att det var någon kommun som verkligen ville ge barnen både kravmärkt och lokalproducerat.

Men det strider mot lagen!!!! Upphandlingsreglerna!!!

Jag skyller det på EU.

Rätta mig om jag har fel!

Men barnen i Malgovik hade fått lax från Malgovik och den är lokalproducerad.

Modigt!?

Vad är det för något för en fjällbo, egentligen? För vi som bor här, är ju fjällbor.

Vi hade två peroner på besök här idag, som bor i Hallstahammar, någonstans där omkring, men har köpt ett hus här i Skog där det firar bl.a. påsk. På höstarna jagar de fågel och hare här uppe och har gjort det i många år.

I vilket fall, frågade de oss om vi skulle till fjälls i helgen. Naturligtvis säger vi samtidigt. Så säger frun: Varför bygger man ett hus där uppe när ni bor som ni bor?

Jo därför att det är inte fjäll där vi bor. Trots att vi kan sätta oss på skotern utanför huset och köra ca två km och då vara uppe på fjället. Så är det. Men det inser inte vi förrän någon från "södra"sverige kommer och säger det till oss.

Men på torsdag åker vi till fjälls. Till Lövberg.

Fiske på Kultsjön. Sol, korvgrillning, mackor i järnet, uppstekt palt, kokt kaffe, Jonnys kolbulle, sova på renskinnet.

Det finns bara en sak som kan göra det tråkigt med fjället. Det är när det snöar. Inte för att det snöar. Men det får inte snöa på mackan. Då är det vad jag kallar grisväder.

Vi ses kanske på Rufsenviken på fisketävlingen!?

Deprimerad kan man bli av mycket. Något som kan göra mig upprorisk är när jag läste tidningen igår att  "Kommunerna nobbar lokalproducerat"

Ok, om det är billigare att köpa icke lokalproducerat men hur ska vi kunna tro att någon ska kunna leva, verka, finnas och producera?

Det är nu vi kommer in på varför vi ska bojkotta affärer som går med på att mjölken skall fraktas över halva landet innan den kommer tillbaka och säljs här. Eller varför vi köper lax eller annan mystisk fisk från någonstans i världen, när vi har egen odling t.o.m inom vår egen kommun!

Enligt artikeln är mindre än en tiondel av de livsmedel som länets kommuner upphandlar varje år lokalt producerad!!!!!!. Varför är det så?

Varför vågar inte vuxna vara vuxna. Varför vågar vuxna inte ta konflikten. Jag menar inte att alla vuxna gör det, men nog är det skönt att slippa?

Jag  har nu sett både Uppdraggranskning och Debatt på SVT.

Jag blir beklämd, frusterad och förb.... Programmen handlar om en 14-årig flicka i Bjästa som blev våldtagen på en toalett, i skolan, av en pojke. Men ingen trodde på henne. Alla trodde på honom. Det var inte bara ungdomar som inte trodde på flickan utan även vuxna, både från skolan, andra "vuxna" och kyrkan. Pojken är dömd och har erkänt, ändå är det flickan som får bära hela skulden. Hon har dessutom fått flytta från skolan, från Bjästa, 50 mil bort. Hon fick flytta. Han är kvar.

Jag trodde faktiskt att att vi levde på 2000- talet. Ja t.o.m. på 2010-talet. Förr fanns det ju bara luder. Jo man sa att en del flickor/unga kvinnor var luder och det var killarna som sa det. Varför sa de det kan man undra. Det fanns ju och finns ju tydligen inte några kill-luder?

Det ska till flera granskande TV program innan någon vågar ta tag i problemet. Skolan blundade eller gjorde lama försök, enligt min uppfattning och för att inte tala om dom andra.

Det framkom i programmet att vi vuxna måste ta vårt vuxenansvar och våga vara vuxna. Varför vågar vi vuxna inte vara vuxna? Är vi så rädda för att inte vara populära eller vill vi inte sticka ut?

Se programmen om du inte har gjort det.

Nu har jag spräckt 15000 strecket. Ja jag har haft över 15000 besökare sedan jag började med min blogg.

Kul att många läser och en del kommenterar också. Det skulle vara kul om man fick en liten tummen upp också, ibland.

Nåväl. Jag har läst Maria Kristofferssons blogg idag om de små välsvarvade morötterna. Jag håller verkligen med henne. Jag tycker att  det inte spelar någon roll om det är Statoil eller Mac Donalds eller vem det är som köper in de små välsvarvade.

Men. Måste vi frakta morötter från Sydafrika? Det finns även gröna sockerärtor paketerade i Kenya för ICA.?? Jag tänkte när jag av ren "sugenhet" köpte dessa; Undrar vilken liten barnahand som har packat de här då? Nej jag köper inte dessa någon fler gång.

Det finns många saker vi borde bojkotta och bli mera kritiska till.

Enligt kartan så bor jag på Häggstrand.

Enligt skylten i Skog

I dagligt tal på Harariset.

Föreningen, alltså Skog & Marks Hembygdsförening har haft årsmöte i helgen. Sedvanliga förhandlingar som ju i regel kan vara ganska tråkiga. Dock nödvändiga.

Föreningen har faktiskt 50 betalande medlemmar, människor som bor i byarna, även icke bofasta men som har med byarna att göra. Tråkigt är att det håller på bli lite svårt att få till en styrelse. Vi håller på att bli gamla och utnötta vi som varit med från början  under det mest hektiska åren. När intresset var på topp och allt var roligt, det vi då glömde var att "skola" in den yngre generationen i föreningslivet. Så en del har vi att skylla oss själva.

Jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk vad gäller föreningen heller.

Tänk ni vi jobbade med Storgitssjönappet. Vid den här tiden på året var det full huggning. Sista handen lades vid prisbord, koll av att vi hade nog med kontrollanter, förssäljning av startkort. Hade vi beställt all korv, bröd? Kaffe, hade vi fått svar från Löfbergs Lila? Ja det var en hel del att hålla på med. Och att hålla reda på

Nu kan det rent av kännas lite tomt ibland. Det är skönt att slippa, för det var ohyggligt mycket jobb och så denna stress över vilket väder det skulle bli. Regn, snöstorm, kallt, dimma? Ja vi var med om allt. Vilka prövningar.

Men så roligt det var när äntligen påskafton kom och vi stod där uppe på fjället klockan 07.00 på morgonen. När vi började höra skoter efter skoter komma ner från fjället, ner mot sjön.

När allt var över gick luften ur oss. Ingen pratade om Gitssjönappet på flera dagar.Det var Gitssjönappet som då höll oss samman, alla vi här i byn.

Nu när det är påsk besöker vi och deltar i andra föreningars fisketävlingar och evenemang. Det är då jag behöver det som Lisbeth skriver om i sin blogg blogg.vk.se/halsozam/2010/03/21/potatis-och-maggot-163117

Själv besöker jag Rufsennappet. Har du varit där någon gång?

Jag har köpt mig ett mobilt bredband från Telia. Fy vilken nit jag gick på. Tala om att köpa grisen i säcken.

Hem i en medelstor - för stor- kartong kom ett litet svart, designat, USB modem som jag ska sticka in i en USB-port på den bärbara datorns sida.

Inga problem med det. Jag har köpt det för att kunna ha med mig datorn än vart jag åker och mest med tanke på när jag är i stugan. Löjligt? Nej då! Viktigt för mig!

Lätt att installera och ingen sladd som ringlar omkring. Men.. fungerar det? NEJ! Ringde till Telia och sa att det inte fungerar men de har inga andra att erbjuda. De där modemet med sladd är omodernt, säger de. Men jag vet att det fungerar här och i Lövberg.

ALLTSÅ. Telia har inget mobilt bredband som fungerar på Häggstrand, ej heller i Skansholm. Fungerar det då i Lövberg? Det tvivlar jag på! Jag tycker att Telia ska "skämmes" . När man läser på deras hemsida och kollar upp vad de har att erbjuda så låter det ju som att, jomenvisst fungerar det... Täckningskartan är ganska färgad och det verkar som att det ska fungera.

Dessutom håller de på att riva det befintliga telenätet etc. etc. och vi protesterar inte så mycket.!?

Trevlig lördagkväll. Nu blir det snart Mikael Nykvist/Blomkvist på TV.

Tänk dig själv att sitta i Skog en helg utan godis!

Hur kan man bara sätta sig i den situationen? Det enda som far genom skallen är godis, godis.

Äh, det får väl bli en plåt maränger. Det tar lite tid, och när de äntligen är färdiga så är man inte så sugen längre.

Jag tillhör också den kategorin som inte handlar på varken lördag eller söndag. Ja ibland kanske, om man är i riktig nöd, men i regel inte. Nöden heter inte godis heller. Om det varit cigg, ja då skulle jag kört ner direkt. Men jag har ju slutat med cigg, ja faktiskt för 3,5 år sedan.

Om jag bott nere i Vilhelmina skulle det ju ha varit enkelt att få tag i lite godis. Eller hur?

Den har nog större hjärna än vad jag trodde.

I morse när jag öppnade dörren för att "hänga" ut min orolige hund så trodde jag att björkarna utanför huset kände av ett jordskalv. Allt liksom lyfte utanför dörren. Och även jag i dörröppningen.

Jo, dom var här igen. Orrarna alltså. Nästan lite äckligt vad det var många här. Modiga är de dessutom. De vet nog att jaktsässongen är över. Dom kan känna sig trygga nu. Bössan kommer inte ut genom fönstret längre.

Men de är ganska fåniga dom där svarta och grå. Sitter där på grantoppen i solskenet, igår i alla fall, och kacklar och kurrar lite grand. Speltiden är på gång. Det är nog uppvärmning nu. Och Pirak den stackarn han har det så jobbigt. Han vet ju inte när det är lovligt eller inte utan han ska ju skälla på dom där....... Det är ju hans uppgift!

Jag tillhör en kategori människor som måste besöka toaletten även när jag inte är hemma. Jag vet att det finns människor som kan klara sig hur lång tid som helst för att slippa. Men... idag så var det då dags igen och jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör samma sak. Alltså inte planerar mitt toabesök noggrannare.

Men vad är det människan skriver om, tänker du?

Jo en toalett i foajen till Åsbacka i Vilhelmina. Senaste månaderna har jag haft anledning att besöka detta hus ett antal gånger. Och dessutom denna toalett. En stor handikappanpassad toalett, ljus, trevlig, ren och fin. Men en sak begriper jag inte.

Varför sitter toarullen så långt bort från toastolen? Om jag inte är handikappad och inte har en följeslagare, så är risken att jag får skaffa mig en följeslagare efter fallet, när jag har försökt nå rullen alltmedan jag fortfarande sitter på toastolen. Jag blir lika arg varje gång, både på mig själv och den som konstruerat/utformat rummet. Idag tänkte jag att jag skulle ha haft en följeslagare som skulle ha fått ta ett kort på mig när jag försökte att sträcka mig efter papperet. Ganska kul tanke..... Men.....

Nästa gång ska jag dra loss en bit papper INNAN jag sätter mig ner, så att jag är beredd och inte behöver utsätta mig för detta igen.

Jag trodde aldrig att jag skulle blogga om ett toabesök men nu har jag gjort det. Jag tror att jag lättare kommer att komma ihåg vad jag måste göra hädanefter. Innan jag sätter mig ner och börjar.....

En nära kompis till mig, närmare när vi var barn, skrev till mig och nostalgitankar dök upp i mitt huvud...Vad mycket roligt vi gjorde som barn. Saker som vi kan minnas och skratta åt nu ca 47 år senare.

När sommaren kom i det skedet att höladan började bli tom hittade vi barn, fyra flickor, på att vi skulle ha fest i höladan och tjäna pengar. Vi startade en intensiv träning på sång och sketcher som vi skulle spela upp för föräldrar, grannar och släktingar som vi bjöd in till festen. Ja de blev inbjudna med inbjudningskort men fick ju naturligtvis betala inträde för att komma in i den dunkla ladan.

Min pappa var den store organisatören när det gällde att städa ladan. Det sopades och fejades och så här i efterhand undrar man hur lungorna mådde efter sopningen. Förstå vad mycket damm och råttskit som virvlade runt där i dunklet medan vi sopade och andades.

Det kanske var efter någon sådan sopning som jag fick sorkfeber. För jag lär ha haft den. Det har vi sett på några prover som blev tagna på mig en gång.

När ladan var sopad så drogs äntligen mjöllådan fram och ställdes där på golvet för att fungera som scen under denna högtidliga dag. Vi spände upp ett rep över hela ladan och hängde ett tyg framför som fick fungera somn ridå. Agnetinas pappa var regissör och satt där med sina långa ben i kors och tittade på oss när vi generalrepeterade. För det mesta tyckte han att det var bra men ibland fick vi tänka om. Beriana och Christinette var nog de som sjöng mest, men även Monabella och Agnetina sjöng. Och det dansades mycket framför mjöllådan... Vi hade utkastare Brummelebjörn från Skansen och Mikke.... men vad hans artistnamn var minns jag inte.

Våra mammor hade ju bakat fikabröd som vi fick sälja och kaffet fick de nog också bjuda på. Jag glömmer aldrig heller ärtburken man skulle gissa på. Alltså hur många ärtor det fanns i burken. Vi hade ju inte räknat dem i förväg och när vi skulle räkna så for ju en hel del på golvet och under golvet dit ingen tog sig ner. Det kostade, tror jag, 25 öre att gissa. Det var nog någon slags vinst till den som gissat rätt också men jag minns inte vad.

Den som hade sett mest av livet och underhållning var nog Agnetina. Hon var något och några år äldre än oss och hon bodde minsann i Uppsala. Vi som var från Skansholm hade nog inte sett så mycket och TV var ju ett ganska nytt fenomen. För den delen var det nästan bara Aktuellt och Perry Mason som sändes där.

När festen var över räknades pengarna, mjöllådan drogs tillbaka till sin rätta plats och så tog vardagen vid igen. Vardagen den tiden på sommaren var höladning. Det var då  benvärkens tid började. Lasarol som vi smörjde mot benvärken sved som eld i de rödrispade benen och man var spyless, men det hjälpte . Det var bara att hjälpa till.  Det var inte ens kul att åka på lasset, som en del tyckte. För det visste vi, att så fort lasset var inbackat i ladan var vilostunden över.

I skolan där jag arbetar finns en gammal fin skolplansch med en bild där barn åker i ett hölass och det är hästar som drar lasset. Det ser så glada och friska ut. Vi hade inga häster utan vi hade en "grålle", och jag tror inte att vi såg så glada ut..... men friska var vi.

Rätt låt vann. Äntligen har folket börjat att fatta vad det handlar om. Våga sticka ut, skicka något annat och inte bara enn massa glitter och "utnötta"artister.

Å tänk hon Anna, som åkte ur Idol alldeles för lätt.

Jag hoppas verkligen att det går bra för henne i Norge!

Hemma i Skog, nere på Häggstrand har jag bredband. Riktigt bredband. Inget mobilt bredband som är som tjockmjölk. Tur att man var med och drev igenom och jobbade med den saken i alla fall.

När man är van att det händer något i datorn när den är uppkopplad och så plötsligt sitter med exv telias mobila bredband uppe i fjällvärlden, där täckningskartan är mera vit än färgad - alltså den färg som den leverantören X har, vem det nu är, det är då man får känna sig lyxig.

Vi bor ju i pyttis när det gäller olika saker och när det gäller mobilt bredband så vet jag inte om man måste bo alldeles nedanför masten. När man frågar en leverantör så har den ju alltid bäst täckning naturligtvis. Men de skulle verkligen försöka sitta uppkopplad själva.  Jag har försökt läsa mig till hos olika leverantörer vad man ska ha. Men tala om att köpa grisen i säcken.

En sak har jag fattat, och egentligen visste jag det innan, och det är att man inte ska ha för stora "feta" bilder på sin blogg exv. Det tar en herrans tid att ladda upp en stor bild. Men samtidigt är det ju härligt att ha en fin bild på exv tulpaner eller Skogbäcken, eller någon anna fin naturbild.

Att läsa VK eller någon annan tidning är inte heller att tänka på. Samma sak gäller att läsa på Vilhelminabloggen. Ja, jag tänkte som ren upplysning.

Nej det är nog ändå säkrast att hålla sig till VK bloggen :)

Trevlig lördagkväll!

I går fredag besökte vi Klimpfjällsgården och åt en god middag där. Det stället tror jag verkligen behövs i Klimpfjäll och jag kommer att gå dit flera gånger. I går åt jag lammstek men nästa gång ska jag äta pasta.

Fin miljö med t.o.m en fågelholk inne på väggen.

O nej, jag åkte inte upp extra från Skog för att äta där utan jag är i stugan. Behöver lite miljöombyte ibland.

Trots tö och varmare väder har inte snötäcket ordnats till bra skoterföre ännu. På sjön sägs det vara mycket vatten fläckvis. Men än är det ju ett par veckor till påsk, så det ordnar sig nog.

Jag hade inte tänkt titta på Lets Dance, sedan Stefan åkte ur tävlingen, men jag kunde inte låta bli. Jag tycker personligen att nu är det dags för TV4 att hitta på något annat program. Jag fattar ingenting! Willy får vara kvar. Hur tänker tittarna? Är det bara för att sabba?

Jag var till sjukan en dag för att ta ett prov. De hade tydligen lite problem med programmet i datorn som tydligen var nytt. På min fråga om det var nytt så fick jag till svar att: Nytt? och så log han i mjugg. Min tolkning var att det var nytt för, ja jag vet inte vilken gång i ordningen.

Jag  besökte lasarettet i Umeå för någon vecka sedan och det var då dags för mig att få frikort. När man får det så sitter sekreteraren och skriver ut ett litet handskrivet kort som hon plastar in och som jag sedan får för att visa upp vid mina olika besök.

Jag ställde frågan varför man inte lägger in detta i patientbrickan som vi ändå har och visar upp då och då. Nej patientkortet ska bort, svarar då sekreteraren, men det är visst på väg tillbaka igen, säger hon i samma andetag.

Tillbaka till sjukan här hemma där jag skulle ta ett prov. Innan jag skulle gå därifrån kom kvinnan på lab. med ett pappersark i C5 format med ett antal etiketter på med mitt personnummer , namn och en streckkod. Förmodligen lappar som de använder för att sätta på provrören. Hon säger till mig att jag får ta hand om det och ta med det nästa gång jag kommer för provtagning på lab????? Vadå stenålder säger jag? Ja, vi kan ha det i en pärm här om du vill, säger hon. Helst säger jag.

Min undran är ju naturligtvis. Hur kan landstinget satsa på en utveckling som går bakåt och inte framåt? Hur ska man kunna få någon ordning i allt om man ska använda datorerna och satsa på avancerade program, samtidigt som man går bakåt i utvecklingen. Är det sådant som landstinget lägger pengar på i stället för det vi verkligen skulle behöva?

Såg en annons i ett blad idag, fast det kom nog för ett par dagar sedan. I annonsen stod det: Ägg med omega 3.

Är det en tillsats i ägget? 

Hur har de fått in det i ägget? Genom skalet?

Har det funnits där förut, beroende på vad hönan ätit?

Är det ett sätt att få oss att köpa mera ägg från en viss leverantör?

Har vi äggöverskott?

Jag säger då det!

Järnvägen mellan Lycksele och Vilhelmina är kvar. Ja jag vet att jag säger fel sak, men den omvända rälsen är kvar. Fruktansvärt halt är det också. Sandbilarna verkar ha sportlov, eller i alla fall chaufförerna.

Jo, jag vet. Vi fick lära oss på bilskolan att anpassa hastigheten efter väglaget men ibland behöver det nog inte gå så fort heller, om man har otur.

Jag har varit till lasarettet, men när jag liks åker dit kan jag inte låta bli att titta in på Åhlens. Jag gillar Åhlens och har alltid gjort det. Snyggt och prydligt i affären och jag är alltid lika förvånad över att den butiken trots allt får finnas kvar, i dessa tider när allt läggs ner.

Men inte är det många människor i rörelse där i centrum en tisdag. Jag tror baske mig att det är mera rörelse i Vilhelmina! Eller vart är dom Lyckseleborna. Ja dom kanske jobbar, på Åhlens eller lassa.

En sak som jag också funderat mycket på är varför inte någon bank "har lust" att ha en bankomat där på lasarettet? Det är ganska hemskt att jag måste in till stan för att ta ut pengar. Ändå går det ju någorlunda bra nuförtiden när man kan betala med kort till och med i kiosken där. Men det finns ju människor som faktiskt vill handla med kontanter. Ja nu kanske jag blir betraktad som stenålders och ja........ Det här med stenålders i dataåldern, det ska jag skriva om senare. Inte idag.

Nu ska jag sätta mig vid TV:n och se hur det går för de som tävlar i Mästarnas Mästare. Ganska spännande och så får vi se hur det går för Patrik Sjöberg som jag tycker är lite väl barnslig.

Jag var lite för snabb i mitt tyck eller min fråga tidigare ikväll när jag uttalade mig, frågade om, Kronans Drogahandel. Jag hade som vanligt inte läst färdigt eller ens börjat innan jag yttrade mig i frågan.

Nu har jag läst och sett vad som föranleder Medmera-korts-användningen på "drugstoren".

www.kronansdroghandel.se/Om-oss/Agare/

Men jag tycker lika fullt att det känns konstigt!

God Natt!

Är det någon som kan förklara för mig vad Medmera kortet och Kronans Droghandel har med varandra att göra?

Jag är medlem i Konsum och har varit det i hela mitt vuxna liv. Jag kanske inte är så aktiv medlem men jag handlar där ibland och jag har min insats på medlemskontot. Mig veterligt har jag aldrig sett någon diskussion om att eller varför Medmera-kortet ska gälla som "poängkort" på apoteket. Eller det kanske inte går att säga apoteket längre. Jag kanske måste kalla det "drugstoren".

Det här gäller ju som bekant för oss som inte har ett vanligt Apotek på orten.

Kan någon berätta för mig om det här? Är Konsum delägare i Kronans Droghandel eller är det tvärtom?

Kolla på den här länken: www.kronansdroghandel.se/Kundkontakt/MedMera/

Vad eller vem är ICA-banken? Inget kontor, ingen att prata med. Affären som tillhör ICA kan inte hjälpa en kund som har exv. problem med sitt ICA-kort. Enda de kan hjälpa mig med är att lägga fram en broschyr där det möjligen går att läsa sig till hur man ska göra.

Gå hem och ring det här numret. Åhej å hå säger jag. Inte ska man vara gammal och osäker på knapptryckningar och val som man då ska göra. Inte ska man ha ett jobb att sköta heller. Det är inte det allra lättaste att komma fram heller.

Okej. Det innebär mindre kostnader för banken när man inte har några kontor. Det är ju inte bara ICA-banken som säger det. Men detta att alltid få läsa och höra att man alltid kan gå in på webben för att läsa sig till olika saker som man har frågor på etc.etc. Va´ less man blir!

Det är ju detsamma när man tittar på nyheterna. Där säger man alltid att "vill du veta mera så gå in på webben". Ganska tråkigt. Tänk de som inte har dator. Var det inte så viktig nyhet ändå?

Jag vet snart inte vad jag ska tycka. Webben och datorer är ju bra, MEN alla de som inte har tillgång till det.

Nu stänger jag ner datorn för idag. Nu ska jag se på TV istället.

Tänk att lodjursjakt kan engagera massor av människor. Det är fantastiskt. Här hemma hos mig har det varit ett fasligt ringande och tal om inringande i helgen. Tänk om alla eller en del av dom var lika engagerade i frågor om annat i livet!

En person ställde sig på ett par skidor - ja det är nog länge sedan sist- och åkte i denna bottenlösa snö i tre timmar för att ringa in lodjuret. Runt omkring på utvalda ställen stod resten av jägarkompisarna och väntade.

Jag tycker själv att det är spännande med lodjur. Jag brukar vara bra på att hitta spåren av dom, säger min E. Jag har också haft förmånen att se lodjur på nära håll två gånger i mitt liv. Det var en upplevelse.

Nu ska jag ta mig en sparktur och kolla om jag ser några spår som jag kan glänsa över senare. Det brukar gå en järv här en bit från oss. Nästan samma tid varje år. Jag ska kolla eftre den.

Hopps verkligen att den här låten vinner i den stora finalen på Globen. Att hon får representera Sverige i Oslo. Härlig röst bra låt.

Jag håller tummarna för Anna Bergendahl

...till Lets Dance. Nu har jag tittat färdigt. Det finns flera som är duktiga, för det är dom ju, men när Villy får vara kvar och dom som är bättre åker ut så......

Visst det är ett underhållningsprogram. Men nu får det vara för min del.

O ja! Jag pratade med Stefan i går också.

Jag har aldrig skrivit om det jag ska kriva om nu. Jag har nästan inte vågat berätta för någon. Men nu har jag kommit till det läget i mitt liv att jag törs.

Det handlar inte om Stefan Sauk. Det handlar inte om att jag är missnöjd eller less på min E. Det handlar inte om att jag är rädd för att bli gammal och impopulär. Det handlar om något helt annat.

I vilket fall tänker jag bjuda på detta.

När Ingemar Stenmark var i sin start på karriären så tittadede vi ju, nästan alla, på hans åk när de sändes i TV. Hela Sverige stod ju stilla för det var ju Stenmark på TV. Och han var ju bra.

Jag var hemma och barnledig. Hade fått mitt första och enda barn. När flickan sov så vilade jag, för det fanns stort behov av det för hon var så liten och åt stup i ett, dygnet runt.

I vilket fall så låg jag där på soffan och läste om Ingemar i någon veckotidning och det fanns någon slags idolbild på honom. Han såg ju ganska töntig ut egentligen och han var ju töntig, förutom att han var bra på att åka skidor - utför.

Jag somnade väl till och drömde om Ingemar. Det handlade om att vi var tillsammans på något sätt. Inget häftigt men det var som att jag inte kunde sluta tänka på honom. Nästan lite genant men ändå.

Någon dag senare åkte jag till affären nere i Skansholm och där pratade man om Ingemar och något av hans åk som han hade gjort så bra. En kvinna som var där inne på affären sa att hon önskade att hon skulle få honom till måg. Jag kände hur hornen växte på mitt huvud och tyckte att hon var för jä..... som sa så. Varför skulle hennes dotter ha honom tänkte ju jag.

Lite senare fram mot vårvintern skulle det vara någon tävling i Tärnaby, Tärnaspelen tror jag att det hette, och där skulle ju Ingemar, Stig Strand och så han från Norge som jag inte minns namnet på åka bl.a. På något sätt fick jag min mor och min grannfru, som för övrigt var 40 år äldre än jag, med mig på en utflykt till Tärnaby för att bevista detta Tärnaspel.

Och där stod jag i backen. Med kameran i högsta hugg och sökte ögonkontakt med Ingemar. Jag fick ögonkontakt, men han kände inte igen mig :-(. Sedan kunde jag åka hem från Tärnaby och mitt "förhållande" med Ingemar var därmed över.

Det som behövdes var att jag fick se med egna ögon, i verkligheten, att Ingemar och jag inte kände varandra.

Skönt att jag kom över det!

Som tur var har jag aldrig varit ut för något liknande senare. Inte ens med Stefan.

God fredag!

Jag ska ringa till Stefan i kväll igen.

Jag vet det i förväg därför att han är bäst.

För den oinvigde är det Stefan Sauk jag pratar om i Lets Dance.

Fint väder idag och kanske jag kommer mig ut på en promenad.

Visste du att det finns något som liknar en järnväg mellan Lycksele och Vilhelmina?

Jag har åkt efter den idag. Det känns som en järnväg med omvända spår. Kommer du ner i fåran/spåret så kommer du knappt upp ur den. Man kan likna det med ett välpreparerat skidspår. inte på att det är slätt och fint utan fårorna eller spåren. Var är väghyveln? Jo vi mötte en efter vägen men han hade glömt att sätta ner bladet!

Tänk att som sjuk  ligga på en bår och fraktas efter denna väg. Vad är det som säger att man inte blir sjukare av transporten? Vad säger chaufförerna som kör yrkesmässigt? Taxi, buss, ambulans och alla timmertransporter. Det kan inte vara speciellt roligt för dessa chaufförer heller.

Spåren som finns i vägen är hur djupa som helst. Knottriga och rent ut sagt livsfarliga. Och som jag brukar säga: Om jag hade löständer skulle jag behöva ta ut dom och lägga dom på sätet bredvid mig.

Är det besparing eller vad är det frågan om? Vem är det som har ansvaret? Eller är det för att det är inlandet och lappmarken vi pratar om och befinner oss i? När man åker neråt kusten och Umeå byggs det rondeller och annat för miljarder och här uppe har man inte råd att köra med väghyveln ett par gånger på vintern.

Vore inte detta något för våra politiker att jobba med? Lika viktigt som att ha lasarettet i Lycksele kvar är det väl att han väg som är farbar dit?

Jag är upprörd! Mycket!

Jag har i helgen fått lite insyn i hur det kan fungera när man är gammal och behöver sjukvård. Ja man blir akut sjuk.

Att det är trångt på sjukhusen, att avdelningar stängs, att operationer skjuts på framtiden det vet vi och det hör vi ständigt om. Men att bli gammal och bo på institution och bli akut sjuk det är det ju inte så många som har provat. Jo det är många som har provat och blir ut för det men de har inte, eller kan inte berätta.

Men så här är det. Om jag är gammal och bor i Vilhelmina och blir sjuk en lördag efter 17.00 så finns det ingen doktor som kan titta på mig. Inte den här helgen i alla fall. Han/hon fanns i Åsele. Och man skickar inte så gamla patienter vidare. Det är doktorn som bestämmer,men han har inte sett patienten. Men på söndag dag tid fanns det en. Hur är det att som anhörig stå bredvid och inte kunna göra något. Jag kan inte ta den sjuke på axeln och fly heller. Hur orkar personalen på golvet? De som tar hand och sköter om personen som är sjuk.  De som verkligen gör ett bra jobb! All heder åt dom!!

När är jag för gammal att få vård? Jag som är 56.

En annan person som jag känner ringde tidsbeställningen. Personen är några år över 80. När sköterskan ringde upp så gav hon ingen tid för besök, för "det görs inte så mycket när man är så gammal", sa hon, men en läkare skulle ringa personen om TVÅ VECKOR!!!

Är det så här det ska vara?

Är det politikerna som sätter reglerna. Landstingets eller kommunens politiker? Vem är bödel?

Hur långt får sparivern gå? Ska man som gammal inte i alla fall få veta vilket fel man har?