Jag åkte till mataffären idag för att göra inköp till helgen bl.a. Jag blev så upprörd när jag satt där i min bil på den hemska vägen jag bor efter. Jag blir upprörd, frustrerad och jag tänker dåliga saker. Nu är det inte det bästa vädret ute heller. Snöglopp och blött på grusvägen som nästan inget grus har. I denna stund föddes mina tankar till dagens blogg.

En person sa till mig att han tyckte att jag inte visste vad jag skrev om ibland.

Jag vet visst vad jag skriver om, säger jag. Det jag skriver om är om saker som vi "vanliga" tycker.

Att vi i glesbygd hela tiden få dra det längsta strået. Ok att vi är färre som bor här uppe, att vi är färre som behöver åka tåg, att vi är färre som behöver flyga. Men det är ändå vi som får satsa av vårt när det ska byggas och utvecklas ute i landet.

Ja vi har satsat i alla tider. Skog, malm och vattenkraft. Allt fraktas härifrån och vad får vi i stället? Vi får inte ens grus på vägen som vi måste köra varje dag. För oss finns inga tåg att åka med, trots att vi har järnvägen. Vem tänker på infrastrukturen här hos oss.

Ändå så pratas det om att höja skatten på bensin och vem drabbar det. Jo glesbygdsbon som måste ha bilen för att kunna ta sig någonstans.

Jag vet inte hur det ska räknas och grejas men ett vet jag att vi inte kan sitta här stillatigande jämt. Vi måste protestera och säga vade vi tycker. Sedan kanske det inte kommer fram det man skriver på VK bloggen, men någon kanske läser det.

Min Mor brukade säga att vi skulle hålla landsbygden levande för att "turista skull ha nånting och fara till när dem ha semester".

Jag tycker att hon hade rätt och det håller fortfarande.

Jag var alldeles för upprorisk igår! De där tankarna om revolution som jag hade..... Inte bra alls.

Har därför sovit som en kratta, eller man kan likna det med ett öga öppet. Trots att jag höll på med VK-korsordet under tiden jag väntade på att John-Blund skulle infinna sig i rummet. Korsordet brukar vara bra för det är så svårt, eller kanske jag ska säga klurigt.

Nej jag måste försöka slätstryka mig. I varje fall i god tid före sängdags.

......revolution? Ibland känns det som att jag skulle kunna göra det.

Inte för något speciellt, men kanske för att tända på en stubin så att det blir någon diskussion. 

Samtidigt är jag inte så bra på att diskutera. Jag blir oftast så förb..... och då går det ju i regel åt pipsvängen.

För att få ur mig lite adrenalin eller kanske rättare sagt minska anhopningen på adtrenalin, tog vi fram vattenslangen och högtryckssprutan så att jag kunde gå loss på all smet som satt på bilen. Och för att inte tala om i hjulhusen. Nu kommer den tiden och delen av året när våra bilar aldrig ser tvättade ut. Jag är säker på att folk tänker: " Nu är Skogara ute och åk" när de ser oss.

Men ibland tror jag att leran och smeten kan ha en skyddande effekt. Bilen blir ju nästan som 'igencementerad' och då skallrar den inte sönder lika fort när vi kör på den här 'supervägen' vi bor efter.

På tal om det. Nog för att vi är färre som bor här uppe i ödemarken. Men nog är det väl lika viktigt att vi har vägar som är farbara vi också? Jag betalar också trafikskatt! Jag måste också ta mig till jobbet! 

Nej. Stopp.

Säg inget om att jag får rå för det själv att jag väljer att bo här..... för det säger jag själv ibaland

Ut i skogen nu vi gå..jopp hej di jopp hej da...eller hur det var.

Jag, Pirak och E har varit på skogspromenad på skaren. Inte så mycket skog men i varje fall myrgranar och sly.

Sol från en klarblå himmel och väl framme vid bäcken såg vi en hel avverkning som bävern har gjort i vinter. Tänk vilka fantastiska djur det finns. Stora feta björkar har han fällt för att få sig lite mat. Bävergnag och pinnar lite här och var.

En av orrarna, tror jag, som har suttit och jäckat Pirak halva vintern hittade vi under en gran. Bara fjädrarna och lite blod på snön. Det var den det. Slagen av någon otrevlig rovfågel.

Tranorna har jag hört för första gången i år och när vi kom hem på gården så satt sädesärlan på lagårdstaket och spelade.

Tänk att ha friheten och möjligheten att ta en morgonpromenad på skarsnö. Hur många får det och hur många tar vara på den möjligheten?

Inga björnspår ännu. Men han är vaken.

Jag läste i Lisbeths blogg om "mutor"

Jag måste ju vara lite efter eller kanske naiv i mitt tänk. Visst har jag väl funderat över hur t.ex Blondin Bella kan tjäna pengar på att blogga, men sedan har jag väl inte fattat så mycket mer.

OM det skulle vara så att jag hade fattat så skulle jag ha kunnat bli rik på att blogga om bredband och Telia.

Men jag blev inte rikare! På pengar eller saker, i alla fall.

Det jag ändå fick av Telia var försök till hjälp så att mitt mobila bredband ska fungera NÄR jag behöver det. Det är ju heller inte helt fel?

Jag tittade på Plus igår. Sverker var i sitt esse när det gäller att  koppla ner den fasta telefonin via koppartråd. För det är ju så att det mobila nätet inte fungerar överallt.

Det vet ju vi i glesbygd i alla fall

Ganska intressant när man börjar analysera elräkningen.

Jag och herr ordförande i föreningen har roat oss med att räkna på förbrukning och kostnad för strömmen i vårt föreningshus.

Vi vet att vi betalar moms på skatten på bensin. Det gör vi på strömmen också. Vi betalar moms på energiskatten! Kanske det inte är så stor nyhet för många, men för mig är det en nyhet.

Jag har aldrig egentligen tittat så mycket på elräkningen tidigare - det är ju bara att konstatera att så här mycket kostar det. Men visst är det finurligt.

Dessutom levererar vi en massa ström, vattenkraft, härifrån norr som vi inte får ett enda öre för. Utan i stället får vi ständigt höra att vi är så tärande.....

Mina tankar går hit och dit. Vi får väl dra ner temperaturen och dra på oss en extra tröja, som någon politiker i Umeå sa, när skoleleverna protesterade över att det var kallt i skolan. Att det var överklassbarn som klagade på att det var kallt etc.etc. Man kan ju inte vara "borgarbracka", och frysa menar jag.

Nu kommer ju som tur var ljuset och solen värmer mer och mer. Vi kommer inte att behöva använda så mycket ström nu en tid framöver... och ändå så är det ju inte strömmen som är dyrast.

Sädesärlan som jag såg i morse när det var nästan 8 grader kallt, behöver ingen eluppvärmning i alla fall.

Vi har haft en underbar dag i skolan idag. Vi hade friluftsdag för alla (elever) från Fskl, år 1 och 2. En toppendag med absolut rätt väder för promenad på skaren, äta hamburgare ute och vilka övningar och uppdrag vi haft.

Sol från en klarblå himmel och vårfåglarna som spelat i grantopparna. För första gången på flera dagar har vi också sett flygplan uppe i luften

Det är nog jag som är mest trött ikväll, trots att det är ungarna som springer mest fram och tillbaka och därmed får den längsta vägen.

Nästa utflykt vi kommer att göra blir till fågeltornet. Då ska vi se om vi får se några av de fåglar som brukar landa där nere på Laxbäcken.

Trevligt jobb har jag i alla fall.

Rapport från Häggstrand 05.35

Idag -6,5 grader på morgonen och snön som föll igår har blivit till förrädisk halka. Talgoxen som brukar dricka i takdroppet får lugna sig ett tag till för det är alldeles fruset ännu. Solen kliver snart upp på det "rätta" stället. Ja, det är ett speciellt märke jag har i köket, som är det rätta, var den lyser på väggen när den stiger upp.

Idag när jag kommer till jobbet får jag kliva på alla pölarna och höra knastret om jag vill. Kanske jag sparar någon. Jag får se hur jag känner mig då.

I vilket fall är det långt till Krokus här hos mig. Tur att jag inte lade på sommardäcken i söndags som jag hade tänkt.

Sov du lilla videung... en gammal fin sång som vi lärde oss i skolan. Nu är det nog inte alla barn som har sjungit den eller kommer att göra det heller. Jag tror att det är lite gammaldags att göra det. Men texten är ju så sann så sann,om man förstår och tänker efter vad man sjunger.

I veckan som gått har jag sett hur barnen tagit av sig mer och mer av kläderna och för att inte tala om skovalet som de haft . Jag minns själv när jag var barn att mössan åkte av och visst var det frestande att få gå barfota ute när snön försvunnit och att man skulle få kasta strumporna eller kalasbyxorna som de kallades.

Mamma var stenhård. Inga bara ben och fötter förrän isen gått ur sjön, tidigast.  Malgomaj brukade gå upp ca 20 maj men ett år låg den till i början av juni. Den smälte bort och jag minns inte hur det var med strumporna då. Men jag tror att mamma var stenhård.

Än sover videung och idag är det inte läge för den att komma ut heller. Vårfåglarna sitter i snön och funderar över vart den snöfria plätten tog vägen. Kolktrasten är svartare än vanligt och näbben ser ännu gulare ut.

Jag undrar hur fåglarna påverkas av eventuellt sotnedfall från vulkanen på Island?

Något gott har det med sig, vulkanutbrottet på Island.

Havsnivåerna kanske inte kommer att öka så fort som alla trott, tack vare vulkanutbrottet. Inlandsisen på Grönland kanske inte smälter så fort ändå. Inte om jag tolkar artikeln rätt i VK. Isarna uppe i arktisk kommer kanske också att klara sig bättre.

Och vem vet, kanske det blir färre mygg till sommaren men ändå nog åt alla orr-kycklingar som förhoppningsvis skall födas i vår.

Spännande med naturfenomen även om en del drabbas allt för hårt. Jag tänker på stora jordbävningar och dylikt.

Läskigt i alla fall att vi och hela samhället är så sårbart. Jag tänker på flyget. Samtidigt kan jag tycka att det är väl ingen samhällskris om inte fotbollen kan fungera som den ska tack vare vulkanen?!

Eller?

Det luktar sura ägg ute.

Alltså är också vi drabbade av vulkanen på Island.

Är det fler än jag som känt lukten?

Vad innebär det att någon är väghållare? Vart ska man klaga när en väg är under all kritik? Hur kan en väg bara få förfalla och varför ska en del trafikanter få stå ut med vad som helst?

Nu är det ju den tiden på året när alla vägar har en tuff tillvaro. Men hur kan man som väghållare bara strunta i vissa saker? Efter denna Skog-väg som jag bor och trafikerar varje dag är det rent ut sagt för bedrövligt just nu. Det finns två broar efter vägen och vid varje bro har det blivit stora gupp som det längst nere i är fullt med vatten. Man vet inte om man hänger upp bilen på kanten när man ska över.

Sedan att det blir tjälskott och små gropar det är vi vana med och det är inte konstigt heller den här tiden. Vi som bor efter vägen och trafikerar den varje dag vet var gropar och hål finns. Men stackars de som inte vet.

Och om det inte vore nog med det så har man satt i gång med att köra ut timmer efter den också. Just nu.

Den som sköter om vägen lyser med sin frånvaro. Skyltar som är uppsatta för att varna för gupp har ramlat omkull så de fyller då inte någon funktion heller. I vinter när vägen var både frusen och snötackt då åkte minsann den där "kollbilen" här ibland flera gånger i veckan. Men nu tror jag inte att de vill köra här för att de är rädda för att bilen ska bli skitig, och kanske sönderkörd.

Något fel är det i alla fall.

Vad jag tänker är: Vad krävs för att få lite grus i gropen? Kan någon ge mig ett tips?

I morse när jag for iväg till jobbet hörde, såg och gjorde jag både det ena och det andra.

Klockan var ca 05.50 när jag klev ut genom dörren. Eftersom det var så varmt och fint väder i går eftermiddag så lämnade jag bilen ute istället för att köra in den i garaget. Den var så skitig så jag tänkte att den kan stå ute. Jag bor ju som bekant i Skog och vi har ju en bland de värsta grusvägarna så här på våren.

Jag fick därför börja med att skrapa rutorna. När jag stod där så hörde jag alla fåglar som har vaknat. Bofinken är ju vädigt spelande just nu. Den hörs ju tydligt, även om man inte står och "toklyssnar".

Efter vägen såg jag ett antal orrar vid vägkanten, dock inte spelande. Massor med gropar och "potthål"  fick jag även kryssa mig emellan. Samtidigt försöker jag att spana efter eventuella björnspår. Jo, det är ju dags för björnen att kliva upp. Den 14:e ska ju det ske, enligt alla gamla tecken. Ja, man vet ju aldrig, det kan ju hända att han har sett fel på almanackan.

Väl framme på skolgården kunde jag inte motstå att kliva på de frusna vattenpölarna. Det knastrar ju så härligt och jag var dessutom helt ensam, så jag vågade.

Jag log för mig själv och tänkte; Jag hann först!

Vi har varit med vår Pirak på utställning i Storuman idag. Riksutställning för Finsk spets och Norrbottensspets. Som bekant är det en Finsk spets som vi har och han är fem år.

Det här med utställning är inte det lättaste. Vem ställer ut vem? Det är hunden som ställs ut men det är föraren som ska ställa ut den. Ja, det där blev invecklat. Men det är inte helt lätt vare sig för hunden eller ägaren. En massa fötter, tassar, ljud och inte minst dofter. Helt slut har han varit i eftermiddag, hunden alltså. Husse som gick inne i ringen med hunden har varit lite trött också. Det är nog lite stressigt för alla.

Mest stressigt var det nog för matte som försökte se normal ut trots att hon skämdes över hunden som inte uppförde sig. Varför uppförde då inte hunden sig? Ja, det är ingen som har tränat honom på det - alltså att uppföra sig.

En sak är säker. Helt naturligt är ju min hund finast. Vore ju konstigt om jag inte skulle tycka det. Det är dommaren som inte har rätt öga till min hund. Om det går dåligt alltså. För oss gick det ändå ganska bra idag.

Fint väder med en sol som sken från en klarblå himmel. Gott kaffe kunde man köpa också.

Nästa gång, om det blir någon fler gång,tar jag med mig en stol.

..... vad det  nu är. Men för mig är det att kunna starta datorn och att bli uppkopplad.

Nu finns det säkert de som tycker att jag tjatar om bredband och bredband. Ja det är viktigt även för fjäll- och glesbygdsbor att ha bra uppkoppling. Viktigt är också att leverantörerna håller vad de lovar när vi handlar.

Man pratar om att bygga ut för 4G i Umeå. När får vi 1-2-3G?

Jag har testat det mobila bredbandet i fjällvärlden och jag säger stackars människor som måste använda och förlita sig till detta.

När jag ringde Telia och fick svar av en mycket trevlig tjej på supporten sa hon faktiskt att det är utomhus som räknas. Alltså om jag tittar på täckningskartan för Telia mobilt bredband så ser det ut som att det ska fungera där uppe i fjällvärlden. Tjejen på supporten sa att det var utomhus som täckningskartan visade. Jaha, svarar jag. Vem sitter med sin dator utomhus? Här. På vintern? Inte har jag läst om att man ska ha någon speciell antenn heller.

Falsk marknadsföring kallar jag det här för. Det löjliga är att jag var ansluten men fick inte till någon uppkoppling eller tvärtom, kanske man säger.

Det här är en viktig fråga för våra politiker att driva. lika viktig som att man ska ha en Norrbottniabana!

Det som ändå gör livet lite mer värt att leva är att våren är på väg även här på Häggstrand. När vi kom hem idag var det +7,4 grader i skuggan. Det innebär att när solen skiner och det är så varmt kan man vänta sig att får se bin i luften. Mycket riktigt.  Idag var det dags för rensning. Det betyder att bina flyger ut för första gången efter en lång vinter i kupan. Rensning betyder att det rensar tarmen. Alltså på ren svenska, skiter. Sen flyger de in igen och så börjar ett nytt biår kan man säga.

Här kommer ett bildbevis på den värdelöst planerade toaletten som jag skrivit om tidigare. Den är handikappanpassad och det är bra. Men även icke handikappade har tillträde dit.

Vem som helst kan se att det är väl långt från toastolen till pappershållaren.

Jag var ensam den dagen jag tog kortet annars har jag kunnat illustrera det bättre. Ja jag menar ocm någon tagit ett kort på mig när jag försöker nå rullen.

Håll med om att det är lite väl långt?

Tänk att jag blev så grundlurad på lurardagen den första april! Jag blev så upprörd så jag hade ett långt anförande över  vad jag skulle säga den dagen jag öppet skulle få agitera över detta.  Om jag inte suttit i bilen på väg upp till Lövberg hade jag förmodligen inte behövt bli så upprörd som jag blev.

Jag minns när man i TV sa att vi skulle dra en strumpa över TV-rutan och då skulle vi kunna se färgtv. Mamma och Pappa var ute i ladugården hos kossorna så vi dristade oss till att ”tjyvta” en strumpa av mamma och klippte sönder den som de sa att man skulle göra. Mamma upptäckte aldrig vad vi gjort, inte vad vi vet i alla fall. Men jag kan tro att hon sedan upptäckte att hon bara hade en strumpa av något av de par hon hade.

Vad blev jag då lurad av den här gången? Jo i P4 extra med Lotta Bromé fick vi höra hur  hon intervjuade radiochefen  och han sa att den analoga radion skulle släckas ner  första januari 2011. Radioutsändningarna skulle alltså bli digitaliserade. Vi skulle kunna ta vår gamla radio och få 1000 kr för den när vi köpte en ny digital, eller en dator…… Det skulle dessutom finnas rabattkuponger med bild på hon kulturministern och på Pagrotsky och en del andra.

Christine hon gick naturligtvis upp i spinn. Hur ska det gå till när vi knappt har täckning på mobiltelefon häromkring?! Naturligtvis hann jag både tänka och säga en hel del hemska saker.

Det lustiga var att när jag berättade om det någon dag senare, för en ganska uppdaterad person i min bekantskapskrets, reagerade inte han nämnvärt på det.  Ja, ja, tänkte jag, han bor ju i Stockholm så han behöver ju inte bry sig. Men det var ändå konstigt att ingen sagt något om det varken förr eller senare.  Det måste ju vara ett första-aprilskämt, eller hur? Jag har inte hört ett ord om det sedan skärtorsdagen.

Jodå. Nu har jag fått testa det under de hårda dagarna under påsken.

Det går så trögt så att man hittar inte ens en server. Nej det är inte min dator som är trög det är det mobila bredbandet.

Det är värre än när jag satt på mitt telefonmodem hemma, för ett antal år sedan. Just nu är det påskdagens morgon klockan är 09.45 och vad jag tror är att inte så många är ute på nätet just nu.

Det ska inte jag heller vara så länge till. Solen skiner från en klarblå himmel. Nu är det matsäck som gäller, solfaktor på och ut i snödrivan, någon av dom.

Igår under Rufsennappet var det inte så tokigt väder heller. Solen sken genom någon glugg då och då men när tälvlingen var över var det snudd på att det snöade på smörgåsen.

Många människor hade sökt sig dit....men än är det inte som.... G

Ha en bra dag