För lite drygt 20 år sedan åkte vi på vårt livs semester. Enar och jag samt en faster och farbror med respektive åkte på en noga räknat 42 dagars "tripp" till Australien. Backpackers i mogen ålder. Resultatet var och förblir underbart.

Första stoppet var på Bali, den lilla ön i Indonesien som inte var så exploaterad då. De flesta som var där kom från Australien, åtminstone det vi såg i varje fall. Vi stannade en vecka där och åkte omkring på den relativt lilla ön men med många intressanta ställen att besöka.

När vi hade, tror jag, två nätter kvar bad vi vår chaufför att rekommendera ett hotell åt oss i närheten av Kuta Beach. Vi checkade in och så gick strömmen. Kol svart i hela staden och anlednignen var ett mäktigt åsk- och regnväder. Min faster och hennes kompis fick ett rum längst ner i höjd med poolen,min farbror med fru våning två och vi på våning tre.

Inga vred på tvättställskranarna, inga lakan i sängarna och vatten ca 2 dm på golvet i min fasters rum som i princip låg lägre än poolen. Jag kommer inte ihåg hur vi riktigt klarade natten men på morgonen när vi i förtvivlan skulle checka ut anmärkte vi på rummen igen…. Vi hade försökt på kvällen men då ursäktade man sig med att när strömmen kommit tillbaka skulle vi få reda ut allt. 

Mannen i receptionen tittade på oss och såg väldigt frågande ut, när vipå morgonen tog upp saken igen….. -Regnat inatt? Nej de hade minsann inte märkt något. -Kranar borta? nejdå helt omöjligt. Vi fick inte hjälpa min farbror med engelskan för att förklara utan receptionisten tyckte att ha kunde svara för sig själv…

DET ÄR SÅ HÄR de ansvariga påTelia gör mot oss när vi klagar på mobiltäckningen i inlandet. De höjer på axlarna och tittar rakt in i kameran och säger… typ… nej det är inget fel på mottagningen där inte.

Visst finns det en likhet