Fred Astaire, den store dansaren som dansade i många amerikanska filmer var en av mina stora idoler när jag var barn.

Hemma hos oss fanns ingen TV förrän jag tror 1960 eller 61. Mamma och pappa köpte en Monark, en sån där inbyggd sak,  av Simon Dahlberg i Skansholm som hade Dahlbergs Sport & TV. Framför TV:n lärde jag känna Fred Astaire, eller kanske rättare sagt lärde jag mig att känna igen honom. Det fanns ju fler också som var bra på dansa.... men.

Jo jag gillar att dansa. Tyvärr har jag ett knä som spökar numera och är nog lite för otränad men när jag känner mig lite deppad och livet känns skit då kollar jag på någon gammal video eller som jag nu har gjort, gått in på You Tube och kollar in det här.
 

Det är så underbart och jag blir förstummad..... och rörd.

Jag undrar varför?