De har nog en hjärna som är större än vad jag trott.

Nu sitter de i gårdsbjörkararna lugnt och säkert och knaprar på knopparna. De bryr sig inte ens att hunden skäller som ett tok.
De sitter där och balanserar på en kvist som är alldeles för späd och mjuk för den ganska stora kroppen. 

Nej de vet att de inte är lovligt att skjuta dem nu. De kan lugnt sitta kvar. Det värsta är att de lämnar mycket spillning omkring bikuporna och jag kan tänka mig att bina blir lite störda varje gång det ramlar en lort på taket.

 Minst 50 stycken drog förbi.

Flög inte så högt, normal höjd.

Björkknoppar och hängen är stora nu.

Mums för orren.

 Tittade ut genom fönstret på den vackra gryningen.

Vad sitter på vägen? Det var alldeles svart. Fram med kikaren. 

Jag räknar till 18 st. Bara tuppar. En spelar ser det ut som.

Lite tidigt för det tycker jag men han kanske har fått tupp-juck

Ja... fåglarna som har så liten hjärna.

I morse när jag for iväg till jobbet hörde, såg och gjorde jag både det ena och det andra.

Klockan var ca 05.50 när jag klev ut genom dörren. Eftersom det var så varmt och fint väder i går eftermiddag så lämnade jag bilen ute istället för att köra in den i garaget. Den var så skitig så jag tänkte att den kan stå ute. Jag bor ju som bekant i Skog och vi har ju en bland de värsta grusvägarna så här på våren.

Jag fick därför börja med att skrapa rutorna. När jag stod där så hörde jag alla fåglar som har vaknat. Bofinken är ju vädigt spelande just nu. Den hörs ju tydligt, även om man inte står och "toklyssnar".

Efter vägen såg jag ett antal orrar vid vägkanten, dock inte spelande. Massor med gropar och "potthål"  fick jag även kryssa mig emellan. Samtidigt försöker jag att spana efter eventuella björnspår. Jo, det är ju dags för björnen att kliva upp. Den 14:e ska ju det ske, enligt alla gamla tecken. Ja, man vet ju aldrig, det kan ju hända att han har sett fel på almanackan.

Väl framme på skolgården kunde jag inte motstå att kliva på de frusna vattenpölarna. Det knastrar ju så härligt och jag var dessutom helt ensam, så jag vågade.

Jag log för mig själv och tänkte; Jag hann först!

Den har nog större hjärna än vad jag trodde.

I morse när jag öppnade dörren för att "hänga" ut min orolige hund så trodde jag att björkarna utanför huset kände av ett jordskalv. Allt liksom lyfte utanför dörren. Och även jag i dörröppningen.

Jo, dom var här igen. Orrarna alltså. Nästan lite äckligt vad det var många här. Modiga är de dessutom. De vet nog att jaktsässongen är över. Dom kan känna sig trygga nu. Bössan kommer inte ut genom fönstret längre.

Men de är ganska fåniga dom där svarta och grå. Sitter där på grantoppen i solskenet, igår i alla fall, och kacklar och kurrar lite grand. Speltiden är på gång. Det är nog uppvärmning nu. Och Pirak den stackarn han har det så jobbigt. Han vet ju inte när det är lovligt eller inte utan han ska ju skälla på dom där....... Det är ju hans uppgift!

Tydligen ganska stor. I morse i gryningen kom noga räknat 27 orrar flygande och landade i gårdsbjörkarna som står alldeles utanför huset. Jag tror att dom fattade att Pirak var bortrest. Ja, Pirak är  vår finskspets som jag skrivit om tidigare.

Det ser ganska lustigt ut när en ganska stor fågel, som de dock är, sätter sig i björkarna för att äta av knopparna fastän kvistarna egentligen är för späda att sitta på för en orre. 

Det är nästan så att jag har funderat om jag ska ta med dom i fågelräkningen som pågår i helgen. Ja, SOF (Svenska Ornitologiska Föreningen) har en kampanj mellan den 29 januari  - 1 februari där man under en timme skriver upp det högsta sammanlagda antalet individer av en art som jag ser vid ett och samma tillfälle vid mitt fågelbord. Men jag tror inte Orren får vara med där....

Jag har varit med och räknat fåglar i tre år nu, men det märkliga är att det aldrig är så få fåglar vid mitt fågelbord som under dessa räknings-dagar. I vilket fall är det en trevlig grej.

Sedan ska jag öppet be K-G A om ursäkt för att jag skrev att han hade slips på sig i inslaget om vargjakt och jägarklubben och skjutbanan under plenisalen i rikstadagshuset. Det var tydligen en id-bricka. Jag hörde för övrigt i går fredag att det är jätte hemligt vilka som är med i klubben. Man vill inte avslöja det. Synd då att jag skrev i min blogg att det var han och att han blev lurad att svara. På det sättet blev han ju avslöjad. Som tur är var det inte så många som läste den bloggen, så det kanske inte gjorde så mycket.

Nej nu ska jag lägga mer ved i köksspisen. Kallt ute.

....kan vara lite jobbigt ibland. Allra helst nu när orrarna är som tokiga - flyger överallt och hunden hör och ser allt. Det är ett fasligt skällande och han är inte tyst förrän han slutar höra eller se dom.

Vi har en duktig hund, vår Pirak. Han ser och hör allt och för att inte tala om luktsinnet. Det är inte bara orrarna som retar honom. Löptikar kan verlkligen få honom att gå upp i spinn och det gör dom nu, några uppe i byn.

Det är ett fasligt skällande utanför huset och E han sitter på en stol i sovrummet med en kikare framför ögonen hela förmiddagen. Det är nämligen en viss tid de är i farten. Orrarna alltså. Jag vet inte om det är vanligt att jaga orre med kikare från sovrummet men räv vet jag att man jagar så.

I vilket fall har vi en fin Finnspets. Lite liten i formen men han håller standardmåttet.

E sägar att han aldrig haft bättre hund. Han är nr 3 i raden av finnspetsar som vi haft och som sagt väldigt bra.