... brukar vi säga om stora, megastora, snöflingor. Jag undrar varför de kallas för lapphandskar?

Idag, nu på morgonen, föll det stora, megastora, lapphandskar över Häggstrand. Sedan kom regnet.

"Vedlund" gjorde veden klar igår, som tur var.

 Det finns en föreställning eller kanske rent av ett bygdespel som heter "Skogen Faller" av Elis Essegård, som var från Vilhelmina. Jag har aldrig sett föreställningen men hört talas om namnet i varje fall.

Just nu här hemma kan vi se att skogen faller. Den fälls av en maskin. Eller kanske rättare sagt för en maskin. Grannen tänker avverka all skog bakom vårt hus och det känns lite spännande samtidigt som det är lite gruvsamt.

Det är skogen som vi promenerat i, åkt skidor i, hört och sett fåglar i och hört vinden susa i. Hur ska det bli nu? Den har funnits här så långe jag bott här. Kalhyggen är vi vana att se men inte så nära inpå som det här kommer att bli.

Samtidigt vet vi ju att den, skogen, inte kan stå i evigheter. Än kan vi inte se maskinen som arbetar där inne men vi hör den och vet att den kommer närmare och närmare. Rätt som det är faller väl sista granen som gör synfältet öppet.

Lite gruvsamt.......

Dessutom skulle jag ha behövt ett par granar till försäljning eftersom vårt kylskåp behagade lägga av inatt. Vad göra? Jo kvickt köpa in ett nytt. Granarna skulle då ha gett mig lite stålar till kylskåpet......

Vi hade ett sjudundrande surströmmingskalas i går kväll här i Skog. Folk från nästan alla delar av landet och så klart människor ifrån Skog & Mark.

Det är härligt att vi kan träffas och trivas. Alla åldrar tillsammans och alla lika glada.

Det som var mest synd på kvällen var att det gick nästan inte sticka huvudet utanför dörren. "Sviarn" i mängder. Värst är att de far in i kläderna också. Är det inte dags för sviarn att vintersova nu?

Gubbarna i byn kämpar som tok för att hitta någon björn, men den håller sig undan. Eller också är det gubbarna som "blundar" och inte vill se.

Ett år till nästa surströmmingsfest. Vi får se hur den blir.

Vet ni vilka det är?

Först när jag såg namnet tänkte jag, det var modigt. Jag tänkte bara på "Skogsblomman" det där som kan ha inslag av finkel i sig.

I vilket fall, två kvinnor, systrar dessutom har öppnat ett kafé i Skog, med invigning idag, vilket jag varmt kan rekommendera.

Hembakta kakor, bakade med äkta smör, och bullar. Gott kaffe och en trivsam miljö i Skogs fd kapell.

Mums vad det var gott!. Lite loppis har de också med fina saker till ett billigt pris.

Värt ett besök tycker jag!

... från datorn och det är lite jobbigt.

Jobbigt? Ja det  tar flera timmar att hinna ikapp allt man ska svara på och framför allt läsa.

Fyra dagar i Lövberg med regn och sol om vart annat. Minst sol. Men ett sju hejarns åskväder har jag varit med om. Vi var fyra (nja tre, en satt bakom, av rädsla)  som tittade på "skådespelet". Det blixtrade hela tiden och mullret tog liksom aldrig slut. Det blev så ljust ute att det rent gjorde ont i ögonen. E sa att han sett ett värre när han gjorde FN - tjänstgöring i Mellanöstern. Alltså, så fick han vara värst den här gången....

Hem till Skog och landa för gräsklippning och så ska vi göra en drottningtillsättning i en bikupa. Det blir intressant för det KAN gå på tok. Alltså om de andra, redan inneboende, inte vill ha henne, och då är det bara ett knips som gäller. Det är en spännande värld det här med bin. Det blir än mer spännande när det fungerar som man tänkt det.

Hörde på radio att det saknas bin i Sverige, ja att det finns för få biodlare. Lite synd eller rättare sagt mycket synd. De gör en hel massa nytta de små....

Sol idag, vi ska stöka i kuporna. Imorgon kommer den nya drottningen i ett brev med posten.

Hoppas inte att postmannen kommer ensam, alltså utan drottning. Då är det kört!

...nu pratas det om oss nästan varje dag på TV. Ja till och med skrivs det om oss i tidningen.

Vi tillhör den grupp bybor, i glesbygd, som behöver reklam och som vill synas. Vi gjorde det förr både sommar och vinter, mest vinter faktiskt, men nu är det som sagt vanligast under sommarhalvåret eller under barmarksperioden.

Jag blir glad varje gång våra byanamn nämns. Det är då jag förstår att vi faktiskt finns. 

Det är när man i väderlekrapporten säger att det är risk för brand i  SKOG OCH MARK. Det är då mina öron spetsas. Nej, inte för varningen utan för Skog och Mark. 

Det tråkiga är att vi får nästan aldrig elda på sommaren.

Enligt kartan så bor jag på Häggstrand.

Enligt skylten i Skog

I dagligt tal på Harariset.

Föreningen, alltså Skog & Marks Hembygdsförening har haft årsmöte i helgen. Sedvanliga förhandlingar som ju i regel kan vara ganska tråkiga. Dock nödvändiga.

Föreningen har faktiskt 50 betalande medlemmar, människor som bor i byarna, även icke bofasta men som har med byarna att göra. Tråkigt är att det håller på bli lite svårt att få till en styrelse. Vi håller på att bli gamla och utnötta vi som varit med från början  under det mest hektiska åren. När intresset var på topp och allt var roligt, det vi då glömde var att "skola" in den yngre generationen i föreningslivet. Så en del har vi att skylla oss själva.

Jag kan inte låta bli att vara lite nostalgisk vad gäller föreningen heller.

Tänk ni vi jobbade med Storgitssjönappet. Vid den här tiden på året var det full huggning. Sista handen lades vid prisbord, koll av att vi hade nog med kontrollanter, förssäljning av startkort. Hade vi beställt all korv, bröd? Kaffe, hade vi fått svar från Löfbergs Lila? Ja det var en hel del att hålla på med. Och att hålla reda på

Nu kan det rent av kännas lite tomt ibland. Det är skönt att slippa, för det var ohyggligt mycket jobb och så denna stress över vilket väder det skulle bli. Regn, snöstorm, kallt, dimma? Ja vi var med om allt. Vilka prövningar.

Men så roligt det var när äntligen påskafton kom och vi stod där uppe på fjället klockan 07.00 på morgonen. När vi började höra skoter efter skoter komma ner från fjället, ner mot sjön.

När allt var över gick luften ur oss. Ingen pratade om Gitssjönappet på flera dagar.Det var Gitssjönappet som då höll oss samman, alla vi här i byn.

Nu när det är påsk besöker vi och deltar i andra föreningars fisketävlingar och evenemang. Det är då jag behöver det som Lisbeth skriver om i sin blogg blogg.vk.se/halsozam/2010/03/21/potatis-och-maggot-163117

Själv besöker jag Rufsennappet. Har du varit där någon gång?