Vårfåglarna blir fler och fler. Nu kommer de och nu spelas det.

På morgonen spelar bofinken så att sömnen blir lidande. På kvällen spelar koltrasten så jag kan inte gå in utan måste bara stå ute och lyssna.

Storspoven spatserade på Laxbäckens is igår och man känner verkligen att nu, nu är det början till vår. Sädesärlan har jag sett men inte någon trana.

Och som fenologiväktare börjar det att bli dags att hålla koll på blommor och blader. Kul.

Jag säger som mannen jag träffade igår utanför sjukstugan; Hoppas att sommaren blir längre än tre dagar i år!

 Nu, nu tycker att jag kan känna vårlukt i näsan.

Uppe i Lövberg där jag tillbringat några dagar nu så blommar Tussilagon i backen, alldeles bredvid snödrivan. Det porlar i diket vid huset och trasten har kommit. Och... skoterföret är super.

Sädesärlor och tranor såg jag i torsdags för första gången i år. Så nu är det vår. Härligt!

Krokusen har så brottom att få börja blomma så att knopparna är stora redan när snödrivan tinar bort. Just nu finns det flera fina färget ute på min gräsmatta.

Härligt det är vad det är. Och i morgon tänder vi brasan och Skog &Marks blandade kör uppträder för första och enda gången i år.

Trevlig Valborg!

 Är det här den enda äppelblom jag får se i år, tro? Alltså här hemma på Häggstrand.

Först höll haren på att äta upp hela trädet. När jag då täckte det med växtduk för att han inte skulle komma åt kvistarna så blev en kvist förolyckad när det blåste en natt.

Jag tog in kvisten och satte den i vatten. Nu blommar den så fint inne på mitt köksbord. Dock är blommorna helvita och inte rosa/röda som de brukar vara ute.

Men om alla blommor skulle ha blommat ute som vanligt, och att bina skulle ha pollinerat, så kanske jag hade fått bra många äpplen. Som tur var är det många kvistar kvar som har möjlighet att blomma om inte nu våren spelar oss så stora spratt.

För att göra blommorna mest rättvisa så fotade jag dem utomhus.

 Är detta räddningen som vi behöver för att kunna fira påsk som vi brukar göra. Det allmänna samtalsämnet har varit vädret och hur varmt det är samt att hur ska det gå med skoterföret.

När jag tittar ut idag så undrar jag om detta är räddningen både för ismete och skoterkörning under påsklovet och helgen.

Skogvägen är helt vit nu, och jag som hade tänkt bära undan sparken. Men nu får den stå kvar. Jag kanske kan ta en tur till i år, vem vet.

Känslorna är både hit och dit när det gäller vår, vinter, isar, skoterföre och skoterturer. Samtidigt som det gärna får bli vår och sommar vill man inte att allt det vanliga ska förändras. Allt måste ha sin gång och vi kan ju inte börja bakifrån....

Sedan brukar man säga att det är "nysnön som ska ta bort den gamla.." 

Vi får se

 Ja, inte är det så  mycket till vår ute idag i varje fall.

Stormbyar, snö, sol, snö och sol igen. Inatt stormade det så att det hördes som att taket skulle blåsa av huset. Och så spöregn på det. Jag trodde att skoterspåret skulle hålla att gå på, men det gjorde det inte.

Skogvägen var blank och livsfarlig. Men tillslut kom en sandbil, och nu har det snöat över alltihop.

Ja så är det att leva i tron på att våren var på väg.

 .... har vissa.

När traktorn surrar och kap/klyven är igång då är det vår i luften.

Jag känner en som verkligen har satt igång.

Vedlund kallas han.

Sov du lilla videung... en gammal fin sång som vi lärde oss i skolan. Nu är det nog inte alla barn som har sjungit den eller kommer att göra det heller. Jag tror att det är lite gammaldags att göra det. Men texten är ju så sann så sann,om man förstår och tänker efter vad man sjunger.

I veckan som gått har jag sett hur barnen tagit av sig mer och mer av kläderna och för att inte tala om skovalet som de haft . Jag minns själv när jag var barn att mössan åkte av och visst var det frestande att få gå barfota ute när snön försvunnit och att man skulle få kasta strumporna eller kalasbyxorna som de kallades.

Mamma var stenhård. Inga bara ben och fötter förrän isen gått ur sjön, tidigast.  Malgomaj brukade gå upp ca 20 maj men ett år låg den till i början av juni. Den smälte bort och jag minns inte hur det var med strumporna då. Men jag tror att mamma var stenhård.

Än sover videung och idag är det inte läge för den att komma ut heller. Vårfåglarna sitter i snön och funderar över vart den snöfria plätten tog vägen. Kolktrasten är svartare än vanligt och näbben ser ännu gulare ut.

Jag undrar hur fåglarna påverkas av eventuellt sotnedfall från vulkanen på Island?

..... vad det  nu är. Men för mig är det att kunna starta datorn och att bli uppkopplad.

Nu finns det säkert de som tycker att jag tjatar om bredband och bredband. Ja det är viktigt även för fjäll- och glesbygdsbor att ha bra uppkoppling. Viktigt är också att leverantörerna håller vad de lovar när vi handlar.

Man pratar om att bygga ut för 4G i Umeå. När får vi 1-2-3G?

Jag har testat det mobila bredbandet i fjällvärlden och jag säger stackars människor som måste använda och förlita sig till detta.

När jag ringde Telia och fick svar av en mycket trevlig tjej på supporten sa hon faktiskt att det är utomhus som räknas. Alltså om jag tittar på täckningskartan för Telia mobilt bredband så ser det ut som att det ska fungera där uppe i fjällvärlden. Tjejen på supporten sa att det var utomhus som täckningskartan visade. Jaha, svarar jag. Vem sitter med sin dator utomhus? Här. På vintern? Inte har jag läst om att man ska ha någon speciell antenn heller.

Falsk marknadsföring kallar jag det här för. Det löjliga är att jag var ansluten men fick inte till någon uppkoppling eller tvärtom, kanske man säger.

Det här är en viktig fråga för våra politiker att driva. lika viktig som att man ska ha en Norrbottniabana!

Det som ändå gör livet lite mer värt att leva är att våren är på väg även här på Häggstrand. När vi kom hem idag var det +7,4 grader i skuggan. Det innebär att när solen skiner och det är så varmt kan man vänta sig att får se bin i luften. Mycket riktigt.  Idag var det dags för rensning. Det betyder att bina flyger ut för första gången efter en lång vinter i kupan. Rensning betyder att det rensar tarmen. Alltså på ren svenska, skiter. Sen flyger de in igen och så börjar ett nytt biår kan man säga.

Deprimerad kan man bli av mycket. Något som kan göra mig upprorisk är när jag läste tidningen igår att  "Kommunerna nobbar lokalproducerat"

Ok, om det är billigare att köpa icke lokalproducerat men hur ska vi kunna tro att någon ska kunna leva, verka, finnas och producera?

Det är nu vi kommer in på varför vi ska bojkotta affärer som går med på att mjölken skall fraktas över halva landet innan den kommer tillbaka och säljs här. Eller varför vi köper lax eller annan mystisk fisk från någonstans i världen, när vi har egen odling t.o.m inom vår egen kommun!

Enligt artikeln är mindre än en tiondel av de livsmedel som länets kommuner upphandlar varje år lokalt producerad!!!!!!. Varför är det så?

Minus 30 grader både i går och idag. Det är kallt det!

Vedspisen går på högtryck och vedpannan också. Det är på något sätt lite mysigt när det blir så här kallt. Man tar det lite lugnare och det går inte så bra att vara ute heller. Lite för kallt även om jag tar på mig min härliga dunjacka.

Igår med posten kom HM:s vårkatalog. Ja just det!? Vår nu? Nog är det till att vara ute i god tid. Lättklädda modeller som ser så sommarfräscha ut. Man kan undra om dom känner sig så fräscha, ja jag tänker på vad man hört och sett om modeller. Men jag måste tillstå att jag inte kan låta bli att titta i vårkatalogen ändå.

När jag var barn så sa alltid min farmor, Göta,  att jag skulle tänka på att vrida fötterna utåt när jag gick. Man skulle inte gå inåt, alltså att tårna pekar inåt, med fötterna. Hon brukade ibland spåra mig i snön så att hon kunde påminna mig. Hon sa även att jag kunde ju tänka på att alla skulle kunna se att det var jag som gått eftersom spåren syntes i snön.

Det kanske var bra ändå och jag vet inte om det har någon betydelse i livet men jag går inte inåt med fötterna. Jag brukar kolla mina spår, och tänka på farmor. Ofta.

Hur kunde jag nu komma och tänka på det? Jo, modellerna i HM katalogen står med fötterna inåt och ser så där små-flick-aktigt söta ut fastän de i alla fall måste vara,.... ja minst 20 år. När dom går på "cat-walken" går de ju också inåt med fötterna. Nästan så att de snavar på sig själva.

Tänk om farmor skulle ha sett det?

Gott Nytt År vill jag önska alla mina läsare.