Ciccis tillvaro

Välkommen till min värld...

Tiden går för fort

Av , , Bli först att kommentera 1

Snart är min bebis ett år! Var tog tiden vägen? Hon ligger och rullar sig i en åkpåse som är väldigt mjuk och är bara nöjd med livet.  Grabbarna var aldrig så nöjda när de var lika små! Våra dagar hemma är ganska lugna och sköna, men som det översociala kräk jag är, blir det tråkigt när det inte händer så mycket. Dumt att klaga, men jag kan inte låta bli.

Lite nu som då hör hon en bra låt på radion och dansar lite käckt, och ibland får hon gosbehov och kommer och kramas och pillar mig i håret. Söta fröken! Min sista bebi. Känns vemodigt. Visst längtar jag efter en bebis till, men det är övergående och mer en sorg över att den lilla blir större. Vi ska definitivt inte ha fler barn! Jag ska försöka suga upp alla mysiga stunder och spara dem i minnesarkivet, så jag kan komma ihåg hur det var sen.

Nej, nästa bebis jag tar hand om blir ett barnbarn. Jag tycker att jag i alla fall borde få ett.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Ambitiösa mamman

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag är pojkarna lediga från dagis, för ve mig om de är för mycket på dagis. Kanske far de illa av att vara där 25 timmar per vecka… Nej, det tror jag egentligen inte, men ofta känner man sig som en dålig förälder för att man har sina barn på dagis alls! Blir så less på det. Läste också att en känd barnpsykolog, som jag för övrigt tycker har vettiga åsikter, inte rekommenderar barn under tre år längre vistelse på dagis än fem timmar. Jobbigt. Hur löser den vanliga människan det?

Vilka människor har råd att jobba mindre än fem timmar per dag? Det är ju inte alla som kan använda mor- och farföräldrar till sånt. Här skulle det vara en omöjlighet, ekonomin går ju inte ihop! Ska man inte skaffa barn om man inte kan jobba deltid, eller? Vad ska man prioritera? Självklart barnen, men det kan ju vara kul att bo på ett ställe där alla ryms, på ett område där bilar inte kör och det är hyfsat lugnt. Det är väl också att prioritera barnen? Mer ångest åt föräldrarna. Hur man än gör, så gör man fel. Det bästa är helt enkelt att en förälder är hemma och tar hand om barnen, förslagsvis kvinnan eftersom de flesta yrken som är kvinnodominerade genererar en lägre inkomst än mannen och inkomstförlusten begränsas. Ja! Urenkelt! Dynga! Någonstans fortsätter samhället att skuldbelägga kvinnan som inte kan eller vill stanna hemma och ta hand om barn och hem på heltid. I alla fall känner jag så, och jag får faktiskt tycka som jag tycker.

Nej, man får helt enkelt lov att bestämma sig för att förskolan inte är ett hemskt förvaringsställe, utan en plats där ens barn kan trivas och utvecklas när man själv måste försörja familjen. Mycket bättre! Förhoppningsvis kan mina föräldrar hämta de yngsta tidigare i höst, om jag nu får något jobb. Det känns bra att barnen inte behöver vara på dagis 9 timmar per dag i alla fall, för det skulle jag inte orka själv ens.

Morgontoalett

Av , , Bli först att kommentera 0

Morgonkaffet ryker lockande. Utanför är dagen lika grå och trist som mina tankar. På andra sidan gatan har kvarterets katt något fuffens för sig. Högdraget skvätter han jord med baktassarna, vänder sig om mot grannens fönster och med högburet huvud tycks han säga: "Jag skiter väl i din rabatt om jag vill!"

Tänk om man kunde komma undan med den inställningen i livet! Tänk om man slapp bry sig om alla regler och förväntningar samhället har på en människa. Tänk om man inte behövdde vara medveten om alla sina tillkortakommanden. Ignorance is bliss! I nästa liv vill jag vara katt.

Matkassen – Guds gåva till denna familj!

Av , , 1 kommentar 2

Är helt såld på matkassen, och detta är tredje veckan vi har den. Så otroligt bekvämt! Ingen planeringsångest och taskig fantasi. Ingen panikhandling med trötta barn, bara in och hämta kassarna! Vi slipper halvfabrikatsträsket och får prova lite nya grejer. Helt fantastiskt! Håller inte med kritiken som stod i VK, att det var konstig mat och tog lång tid att laga. Fast det är klart, är man van vid halvfabrikat som tar kort tid att tillaga blir det säkert omständigt. Köp den billigare kassen är mitt råd. Våra barn äter allt utom soppa, så då får man ha lite backup. Klart att det blir lite knorr, men man kan inte alltid äta det som barnen gillar. Då skulle vi leva på pannkaka, korv, färdiga köttbullar och hamburgare. Visst, all mat är inte fantastisk, men väldigt ätbart. Tycker inte heller att recepten är krångliga. Vi lagar samma typ av mat  när vi ids leta recept, så för oss är detta perfekt. Tack ICA! :-)

Försöker hitta koncentration att plugga, men behöver en stunds lugn efter morgonen. Varför är det inte enkelt att få på barnen kläder och ta sig iväg? Hahaha, jag inser själv det omöjliga. Idag var det min femåring som helt plötsligt inte kunde klä sig, alla tröjor var fula och han ville inte göra något alls. Som tur är gick det smärtfritt med den störste tjorvaren av alla. Trodde inte det var sant. När de väl gått ut samlade jag kraft och tog  mig an Snurran! Det är ångest! Varje gång kläderna ska på skriker hon som om non blev torterad, och slutar oftast inte förrän vi kört en bit. Christ, vilken pärs! Vissa dagar undviker jag att gå ut bara för att slippa skriket under påklädning. Ingen annan av mina barn har skrikit som hon gör. Tur de är olika.

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Busiga barn!

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt mellanbarn är en riktig liten lurifax med glimten i ögat. För någon dag sedan fick han mig att skratta högt. Bad honom tvätta händerna efter att vi ätit mellis, och som alltid tar det en himla tid för honom. Det är så mycket som hindrar honom de ynka fem meter han har att gå från köksbord till toalett.

Storebror, lillasyster och jag gick ner och började leka i lekrummet. Ropade på honom flera gånger, men han var inte klar än. Till sist kom han dock ner. -Har du tvättat händerna nu? frågade jag honom. Jag ser att han ser lurig ut, och det fullkomligen glittrar i de där stora, blå ögonen. -Jo alltså, mamma, säger han. -Det var alltså liksom osynligt vatten jag tvättade mig med. Lustigkurre! :-)

Börjar känna av den där trebarnsångesten, att den i mitten hamnar i skymundan. Noel är så stor och klarar av så mycket, och bebisen tar man ju mest hand om. Det har tyvärr blivit alltför lätt att bara skälla på Albin, för när man är tre år kan man inte allt och man tjorvar rätt mycket.

Kom till insikt en kväll när jag utan att egentligen tänka mig för, föste bort honom när han ville gosa och jag satt och ammade. Trodde att jag skulle dö sedan. Ville bara väcka honom och pussa honom i en vecka! Nu försöker jag tänka på det mer, och det har blivit bättre. Han behöver mycket beröm och uppmuntran, och jag försöker ta mig tid för honom. Det ska väl ordna sig… Suck. Hoppas han inte känner sig bortglömd.

Måste införa egen mammatid med de två äldre barnen. Man behöver väl egentligen inte göra så mycket, bara man är tillsammans och kan fokusera på just det barnet. Mer tindrande ögon vill jag se!

Trött och gnällig

Av , , 2 kommentarer 0

Det finns så  mycket jag skulle vilja hinna och orka göra! Ibland känns det som om jag är världens mest misslyckade människa när det gäller precis allt. Jag städar för sällan, jag har dåligt tålamod, jag är för ful och för otränad. Andra verkar tycka det är fantastiskt roligt att plocka och städa, och prioriterar det. Själv har jag svårt att inte fastna i tv-soffan efter klockan åtta. Eller träna. Borde göra det mycket, så som jag ser ut. Tycker jag det är kul? Nej. Har aldrig tyckt det är roligt. Kan ibland tycka att jag är duktig om jag lyckats motionera lite. Ser ut därefter.

Har ingen aning om varifrån jag ska hitta kraft vissa dagar. Tålamodet tryter med barnen, vilket leder till att de blir totalt oregerliga, och så är vi fast i den onda cirkeln. Kul. Känner mig inte positiv idag. Tycker att allt suger. Tur jag har söta barn.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Jag har en dröm…

Av , , Bli först att kommentera 0

Varför ska det vara så svårt att vinna på lotto? Jag menar, hur ska man annars göra för att bli rik? Inte för att alla bekymmer försvinner och livet blir så mycket bättre, men många saker skulle bli väldigt mycket enklare, för face it, man blir inte millionär på att vara en vanlig lärare. Spelade nyss på lotto och vann. 21 kronor. Vilket skämt! ;-)

Nej, jag ska väl inte alls klaga egentligen. Jag är rik. Tre fantastiska barn, fantastisk man, fantastiska vänner och fantastisk familj. Kanske borde jag byta namn till
Cecilia Fantastisk. Det vore något, det!

Fnissar för mig själv lite nu som då. Sonen var på träning. Idag fick de äntligen spela fotboll, inga fjantiga lekar alls! När barnen väl fick bollen förvandlades de till en flock som löpte än hit och än dit. De såg ut som ett böljande hav av svart, rosa och grönt. När ledaren blåste i visselpipan förstod de flesta att det var läge att sluta. Inte min son. Han, och några andra, fortsatte att jaga den fantastiska lilla runda bollen! Ett annat barn tänkte vara duktig och bära tillbaka bollen, men sonen tog sikte på honom, tacklade omkull honom och sprang iväg efter bollen. Han fick mig faktiskt att tänka på en hund, som lyckligt leker med något runt och bara springer, springer och springer!

Önskar jag hade den energin. Han var väldigt nöjd, svettig och somnade snabbt. Tack för det. Passar på att be den omkulltacklade pojken om ursäkt…

Bli först att kommentera

Litet huvud

Av , , 1 kommentar 0

Min äldste son är ganska rolig vissa dagar! Humörsvängningar som gör att man knappt känner igen sitt eget barn periodvis, fast ganska rolig också. Han känner sig ofta orättvist behandlad och säger att eftersom han gör allt jag säger åt honom, så borde jag göra allt han säger åt mig att göra… mmmm, jovisst serru!

Hur som helst, när vi hamnar i dessa konflikter vägrar han lyssna på mig, och tittar på allt annat utom mig. (För det är väldigt lätt att ignorera någon man inte tittar i ögonen.) -Titta på mig! säger jag. Hans ögon tittar än hit, än dit och jag ser på honom att han gör allt för att komma med ett argument för att slippa titta på mig. Till slut säger han argt: -Du har så litet huvud, så jag vet inte vart jag ska titta!

Jag trodde att jag skulle skratta ihjäl mig, och tom sonen kunde se det lustiga i stiuationen. Sen blev jag upplyst om att det luktade bajs om bebins bakdel… (Hans egna ord) Vilket ordförråd! ;-)

1 kommentar

Syskonhets

Av , , Bli först att kommentera 0

Vissa mornar är mina två söner helt uppåt väggarna! Soffan förvandlas till ett slagfält och högljutt fnitter övergår med jämna mellanrum till skrik och gråt. Varför är det så roligt att sparkas, nypas och slåss? Det övergår mitt förstånd! De jagar upp varandra och till slut är de så speedade att de inte kan sluta, oavsett vad jag säger eller gör. Detta måste vara de mest negativa med att ha två nära i ålder!

Ta bara igår. Jag var pedagogisk och bad dem hjälpa mig plantera tulpanlökar. Det gick bra, en kort stund. Sen fick de något infall och sprang in på grannens tomt och stal tomater och frukt. Förmodligen  hade jag blivit mindre arg om de ätit upp det de tog, men de kastade ut allt på asfalten och trampade sönder det under hysteriskt fnitter. Jag vet att de visste att de gjorde fel, för de vågade inte komma  när jag ropade, utan sprang hela tiden iväg.  De hetsade varandra och gjorde det till en lek, fastän de båda kände att det inte var rätt grej att göra.

Som den ansvarstagande förälder jag är fick jag dem att ringa på hos grannen och berätta vad de gjort. (Klappar mig själv på ryggen och hoppas samtidigt att jag inte förstört dem för livet.) Eftersom de är världens bästa killar gick de dit utan knorr och bekände. Som tack för det fick de varsitt äpple… …av grannen! :-)

Tur att vi har snälla grannar, men jag hoppas faktiskt att de får ha sina odlingar ifred ett tag framöver, för min skull i alla fall.

Ordfilurerier

Av , , Bli först att kommentera 1

Ibland hakar jag upp mig på saker i vårt språk. Inte för att jag tycks kunna allt, utan mer för att det roar mig att fundera på det ibland. Tänkte på det här med tant. Det är ju vad man kallar en äldre kvinna man inte är släkt med, och motsvarigheten för män är ju farbror. Hur kommer det sig egentligen!?  Varför heter det inte faster? Själv har jag inte en blekaste aning. Tycker det är lite orättvist. Det borde finnas ett eget namn på en man man inte är släkt med också.

Faster/moster är ju kort för far/mors syster (-ster), så hur kan det komma sig att farbror kan stå för någon man inte är släkt med när det betyer fars bror? Var kommer tant ifrån? Man skulle ju kunna tänka sig att göra en manlig variant av tant…

Varför inte "tönt"? Hehehe! Här kommer tant och tönt! Skulle vara riktigt roligt i alla fall.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,