Ciccis tillvaro

Välkommen till min värld...

Njuter av att ha yta!

Av , , Bli först att kommentera 0

Äntligen har vi fått flytta in i huset! Lägenheten är såld och städad, och alla våra saker är här. Denna gång känns det som om vi kommit i ordning betydligt snabbare än förra gången vi flyttade. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi renoverade som galningar, hade en 1½årig liten pojke och jag var höggravid. Hela första veckan var vi utan spis dessutom! Hade lådor i hela lägenheten i flera år känns det som. Ok, vi har fortfarande lådor, men det har bara gått en vecka än!

Här lagar vi mat, grabbarna leker i källaren och har varsitt sovrum som de gillar, och även fast allt inte är uppackat finns det plats ändå! Känner mig väldigt nöjd med vårt val och köp av hus! Här tänker jag stanna läääääääänge.

Småbarnsförälderstillvaro

Av , , 3 kommentarer 3

Försöker samla mig efter en sån där morgon. Trots planering, tålamod och mycket tid finns det vissa oförutsägbara element som omkullkastar allt. Migrän, som bara får botas med alvedon. Trotsigt barn som bara lägger sig platt på golvet och vägrar göra något alls. Trotsigt barn som utan vantar ska upp i snöhög. Trotsigt barn som vägrar komma när man ropar och bara sätter sig ner i snön. Trotsigt barn som trotsigt stirrar tillbaka och inte låtsas höra, och inte svarar på tilltal. Trotsigt, snorigt barn som blir kall av att sitta länge i snö tills mamma kommer med bilen, för inte ville han ta på sig ordentligt under heller. Ledsen mamma. Ledsen liten pojke. Mamman gråter i bilen och känner sig tveksam till sin kapacitet som förälder. Tillvaron står ostadigt på spruckna, vibrerande marmorpelare som i varje ögonblick hotar att falla i bitar och förvandlas till kaos. Småbarnsförälderstillvaro.

Nu är det hyfsat stabilt igen. Har stöttat upp några pelare. Det gick ändå bra tillslut, med lämning och allt. Hela morgonen blev faktiskt inte fel. Fick inte så mycket synrubbning, och huvudvärken börjar avta. Jag är nog inte världens sämsta förälder, även om det ofta känns som om jag inte har en aning om vad jag pysslar med när det gäller mina barn. Man höftar lite och hoppas att man inte förstör dem för mycket.

Varför får man ingen individuell manual till varje barn på BB? 😉 Tänk så mycket lättare allt skulle bli. När man är gravid får man gå i föräldragrupp och prata om det som komma skall. Som om det vore svårt att ta hand om en bebis. De skriker, sover, äter, kissar, bajsar och spyr. Bära, bära, bära. Det svåra kommer efter bebistiden och varar säkert livet ut. Barnet ska bli en egen individ. Har du en lugn och sansad avkomma, grattis! Njut! Till oss andra vill jag bara säga: "GE INTE UPP! HÅLL UT!"