Min äldste son är ganska rolig vissa dagar! Humörsvängningar som gör att man knappt känner igen sitt eget barn periodvis, fast ganska rolig också. Han känner sig ofta orättvist behandlad och säger att eftersom han gör allt jag säger åt honom, så borde jag göra allt han säger åt mig att göra… mmmm, jovisst serru!

Hur som helst, när vi hamnar i dessa konflikter vägrar han lyssna på mig, och tittar på allt annat utom mig. (För det är väldigt lätt att ignorera någon man inte tittar i ögonen.) -Titta på mig! säger jag. Hans ögon tittar än hit, än dit och jag ser på honom att han gör allt för att komma med ett argument för att slippa titta på mig. Till slut säger han argt: -Du har så litet huvud, så jag vet inte vart jag ska titta!

Jag trodde att jag skulle skratta ihjäl mig, och tom sonen kunde se det lustiga i stiuationen. Sen blev jag upplyst om att det luktade bajs om bebins bakdel… (Hans egna ord) Vilket ordförråd! 😉