Snart är min bebis ett år! Var tog tiden vägen? Hon ligger och rullar sig i en åkpåse som är väldigt mjuk och är bara nöjd med livet.  Grabbarna var aldrig så nöjda när de var lika små! Våra dagar hemma är ganska lugna och sköna, men som det översociala kräk jag är, blir det tråkigt när det inte händer så mycket. Dumt att klaga, men jag kan inte låta bli.

Lite nu som då hör hon en bra låt på radion och dansar lite käckt, och ibland får hon gosbehov och kommer och kramas och pillar mig i håret. Söta fröken! Min sista bebi. Känns vemodigt. Visst längtar jag efter en bebis till, men det är övergående och mer en sorg över att den lilla blir större. Vi ska definitivt inte ha fler barn! Jag ska försöka suga upp alla mysiga stunder och spara dem i minnesarkivet, så jag kan komma ihåg hur det var sen.

Nej, nästa bebis jag tar hand om blir ett barnbarn. Jag tycker att jag i alla fall borde få ett.