På förekommen anledning vill jag betona att SLU-doktoranden Adjan de Jong i sitt osannolikt välspridda pressmeddelande glömt bort att hänvisa till någon källa där vi som företrädde VOF, SOF eller SNF framfört att:

1) "Antalet vårrastande sädgäss, sångsvanar och tranor i Umeälvens delta- och slättlandskap" SKULLE MINSKA "sedan Botniabanan byggdes",
2) "Våtmarkerna som byggdes som kompensation för Botniabanans intrång" INTE SKULLE ANVÄNDAS "flitigt av många fågelarter, däribland sädgäss",
3) "Många sädgäss, sångsvanar och tranor" INTE SKULLE VÄLJA "att söka föda på jordbruksfält alldeles intill Botniabanan",
4) "Sädgäss som sover på Västerfjärden mindre än 400m från Botniabanan" SKULLE REAGERA "synbart på passerande nattåg".

Alltså piskar de Jong upp en hätsk stämning för att försätta sig själv i bättre dager. Vad säger det om en blivande (disputerar 25/5 om något helt annat) forskares bevekelsegrund när han beskyller idella organisationer för att ha uttalat starka påståenden som han sedan utan en enda siffra, och än mindre några rapporter eller uppsatser som belägg, via mediapådrag försöker "vederlägga"?

Kanske de Jong, trots att "hans sida" (Banverket och den lokala politi(s)ka ledningen) faktiskt FICK SIN VILJA IGENOM I MILJÖDOMSTOLEN, känner dåligt samvete för att ha medverkat till detta stora och internationellt välkända ingrepp i Natura 2000?

Jag bara undrar...

För er som inte regelbundet lyssnar på Radio Västerbotten kan jag här länka till den korta replik jag fick chansen att ge på SLU-doktorandens tvärsäkra pressmeddelande om fåglarna och Botniabanan.
 

Eftersom vårt frispråkiga kommunalråd på sin blogg kommenterat en för honom fördelaktig "nyhet" i lördagens VK, känner jag mig nödgad att förtydliga bakgrunden till min lite avmätta kommentar i artikeln om "Tvist om fåglarna störs". Nu finns den på VK.se - HÄR. (Tack VK för att ni lade in den!)

Det låter ju vid ett första påseende väldigt betryggande när forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet är "säkra på sin sak" och nu är ivriga att gå ut med sina slutsatser. Men den enda elementära frågan - som jag försökte belysa i min kommentar - är:

Var är fakta och analyser bakom dessa slutsatser?

Detta framförde jag direkt till VK:s reporter och föreslog att VK själv efterfrågade faktaunderlagen innan man skrev något alls. Reporten förstod mig, men sade att hans chefer hade bestämt att artikeln skulle in i lördagens VK. Jag tolkar detta som att redaktionen ville försöka få igång ett "bråk" som de själva skulle tjäna på! Detta apropå debatten om sär- kontra allmänintresse...

För att förtydliga ytterligare väljer jag att här på min blogg publicera hela min kommentar inskickad per mail till VK:

"Per Hansson och de andra ideellt arbetande ornitologerna vid Umedeltats Fältstation, UDF, frågar sig efter att snabbt ögnat igenom pressmeddelandet: vilka vetenskapligt publicerade studier ligger till grund för dessa påståenden? Vi från UDF kan konstatera att det varit stora skillnader mellan åren sedan järnvägen byggdes varför det egentligen är alldeles för tidigt att uttala sig om effekten av järnvägen i allmänhet och av godstågen i synnerhet. Det enda vi har kunnat konstatera att åtminstone sädgässen fått dubbelt så långt att flyga för att hitta föda efter järnvägsbygget. Slutligen väntar vi fortfarande på att  de Jong mfl publicerar sina av Banverket bekostade studier som visade att sädgässen stördes av järnvägen vid Gubböle. Per Hansson hade förväntat sig ett pressmeddelande om storspov, eftersom de Jong i dagarna ska försvara sin doktorsavhandling om den arten."  

Sista ordet i denna fråga är nog inte sagt...

[Tillägg:

Under miljöprövningen var miljöorganisationernas huvudargument till varför Botniabanan inte borde dras genom detta norra Sveriges värdefullaste Natura 2000-område EU-lagstiftningen som syftar till att SKYDDA VÄRDEFULL NATUR. Då spelar det inte någon roll hur mycket eller litet de rastande eller häckande fåglarna störs. Att över huvudtaget gå in på detta resonemang är i sig redan en stor eftergift för exploateringsintressen, hur allmänna de än må vara.]

Igår kväll hade jag förmånen att inför mina partikamrater i Umeå ge en kort återblick på miljöprövningen av Botniabanan. Syftet med detta var att om möjligt se vad vi kan lära oss inför planeringen av Norrbotniabanan? Mitt budskap var enkelt:

1) Ifrågasätt inte själva Miljölagstiftningen eller rättigheterna att överklaga.

Inte minst genom att läsa vad Regeringsrättens ordföranden, en av Sveriges mest aktade domare, skrev i sin "avvikande mening" (sid 45) förstår alla (som vill vara objektiva) att miljörörelsens invändningar i allra högsta grad var befogade. 

2) Medverka till att Trafikverket, kommuner och länsstyrelser tar fram korrekta och fullständiga beslutsunderlag FÖRE beslut om korridor.

Jag påminde om det faktum att Margot Wallströms egna handläggare på EU-kommissionen var kritiska till den svenska regeringens argumentation om varför man var tvungen att bygga en järnväg genom ett av Sveriges mest värdefulla Natura 2000-områden - Umeälvens delta och slätter. Underlaget var helt enkelt inte korrekt. Men socialdemokraten Margot Wallström lydde Göran Persson och körde över sina handläggare!

Vidare påminde jag om att länsstyrelsen inte hade upptäckt att fåglarna som övernattade i de tidigare skyddade delarna av Umedeltat (vattendelen) under större delen av dygnet sökte föda i angränsande slättlandskap. Fläckvis är detta geologiskt äldre deltaland under våren ännu tillfälliga våtmarker som ger fåglarna rika födosöksmöjligheter (utan en enda dyr damm eller pumpanordning). "Sovrummet" var skyddat men "matsalen" betraktades inte ingå i "hotellet". Därför kunde man påstå att järnvägen gick utanför Umedeltat. Det gör ingen längre. Varför inte? Jo, för att de ideella ornitologerna en gång för alla rättade till denna kunskapslucka. Man gjorde myndighetens arbete - och får fortfarande som tack ta emot spott och spe från många håll. 

Min vän och kollega Ulf Skyllberg sammanfattade saken på ett föredömligt sätt i VK 3/3 2008. Ulfs bild skiljer sig markant från den som basuneras ut av folk som lade ned prestige i den östliga sträckningen av Botniabanan sista biten till Umeå.

Då har även undertecknad åkt med Sveriges modernaste järnväg, Botniabanan! Tåget gick på utsatt tid och kändes som ett smidigt sätt att ta sig till och från Ö-vik och Paradisbadet - målet med vår resa.

Under resans gång diskuterade jag och min reskompis om det skulle gå att bygga Norrbotniabanan förbi Sävar på pelare ovanför E4 för att minimera intrånget men ha kvar de möjligheter som ett resecentrum onekligen skulle innebära. Åtminstone i framtiden. Detta tål att tänkas mer på tror jag!

Egentligen bär det mig emot att kommentera det som skrivs av anonyma signaturer. Men eftersom jag bedömer att "Korres" kommentar på vår VK-debatt om Norrbotniabanan berör ett ämne som är av allmänintresse lägger jag principerna åt sidan och replikerar den (VK-anknutne?) korrespondenten.

"Korre", som inte är jurist, framför först - till synes insiktsfullt - åsikten att de svenska regeringarnas tillåtlighetsprövningar av infrastruktur är otidsenliga. Han anser sig vidare veta att centerpartiet inte vill ändra på detta. När så ”Korre” inte kunde ange källan till detta påstående tog han sig rätten att avkräva mig en länk som skulle visa att centerpartiet vill ändra på regeringars tillåtlighetsprövning. Som om ”Korres” åsikt skulle ha varit en fråga för regering och/eller riksdag?  "Korre" tyckte spydigt att jag som centerpartist skulle "upp till bevis" i detta ämne!? Jag har kort kommenterat på VK-debatt, men här på min egen blogg har jag mer utrymme, varför det är möjligt att något utveckla detta intressanta ämne.

Läser på VK.se att Botniabanan är fullsatt särskilt mellan Hörnefors och Umeå. Det verkar som att många utnyttjar det nya färdmedlet, vilket är väldigt kul! Hoppas nu bara att man kan sätta in fler vagnar.

Situationen får faktiskt mig att reflektera över om det inte vore bäst att återinföra en helt statlig järnväg så att tåg och vagnar, personal och snöröjningslok mm kan disponeras så att hela svenska folket få ut maximal nytta av sina skattefinansierade järnvägar.

Apropå Norrbotniabanan kom jag att tänka på vad som hände under min uppväxt vid en liten station i Skåne. Denna till en början relativt välanvända station lades ned eftersom det bara var 15 km till huvudorten. Trycket från de långväga resenärerna att komma fram tidigare blev för stort. Detsamma kommer med all säkerhet att hända med en eventuell station i Sävar. Dessutom är jag säker på att det blir billigare och mer godsvänligt att bygga utanför de små och medelstora samhällena.

anser denne centerpartist

De rödgröna verkar i våra nejder lyckats så bra i sin järnvägspropaganda att vissa tycks tro att Centerpartiet och Alliansen är motståndare till Norrbotniabanan! Som det t ex syntes i fredagens debatt av centerpartisterna SO Edvinsson och Lars Weinehall stämmer detta inte alls med verkligheten. Men - i motsats till de röda - vill Centerpartiet och Alliansen ha finansieringen klar innan bygget startar. Hederlig ordning och reda alltså! Det är en något helt annant än att vara mot banans tillkomst!

Här vill jag komma med en annan viktig vinkling på denna problematik. Jag vill hävda att med lånefinansiering ökar trycket på miljödomstolarna, som ska pröva hur olika exploateringar rimmar med vår miljölagstiftning, den sk Miljöbalken. Hur då?

Jo, genom lån uppstår räntekostnader. Vid fördröjningar t ex i form av oväntade miljöprövningar uppstår genast "fördyringskostnader" jämfört med den ursprungliga tidsplanen. Om tagna politiska beslut visar sig vara felaktiga - dvs nya fakta i målet framkommer - kan alldeles rättmätiga överklagningar avslås på grund av att domstolarna faller för trycket från politikerna. Dessa behöver, som det är nu, bara dra igång "fördyringsdrevet" i media (ofta försåtligt dolt i formuleringar som "det överklagas för mycket") och rikta detta mot någon stackars demokratiskt sinnad medborgare, som varit blåögd nog att tro att han eller hon som sakägare eller föreningsrepresentant kunde påtala felaktighet i beslutet - och få rätt mot stora staten eller stora kommunen.

Jag tror att de flesta i Sverige och det hittills så röda Umeå vill få behålla rättigheten att överklaga beslut tagna även av politiker i kommun och regering. Men man behöver inte lyssna särskilt länge på dagens röda umeledning för att förstå att denna vill ha fullständigt lojala medborgare som aldrig överklagar utan lydigt står med mössan i hand vilka beslut som än tas. Precis som det var i Sovjetunionen före 1992 och fortfarande är i demokratiska underverk som Vitryssland, Ukraina...

Alltså - gör inte om misstaget med Botniabanan - där lånefinansieringen resulterade i en miljörättsligt haveri. Banan är som bekant byggd och invigd, alla prövningar har vunnit laga kraft, men likväl utreder Europadomstolen huruvida Sverige gjorde rätt som tvingade miljödomstolarna att acceptera århundradets största rödgröna lögn - att det saknades alternativ vid passagen av Natura 2000-området Umeälvens delta.

anser denne centerpartist

...mycket i Umeå.

Jag tillhör den kategori umebor som sittande kommunalråd ofta ondgör sig över. Jag har haft oförskämdheten att, såsom ordförande i en ideell förening, påtala att det faktiskt fanns alternativ till Botniabanan till Umeå som skulle varit bättre för både människors hälsa och miljön. Jag har även påtalat (och fått rätt i domstol) - tvärtemot alla myndigheters åsikter - att det var olämligt att anlägga en fågelsjö 800 m från landningsbanan vid Umeå flygplats för att kompensera för Botniabanans intrång i sädgässens kärnområde. Detta har bl a lett till att omvärlden har hört att "Det överklagas för mycket i Umeå" så många gånger att det nu betraktas som en sanning. Sedan har kommunalrådet i maskopi med Banverket helt osynat fått sprida  "sanningen" om att vi ornitologer skulle ha fördyrat järnvägen med två miljarder kronor!

Det går faktiskt att vända på steken. Har någon funderat över om kommunalrådets frustration och spridande av falska beskyllningar kan bero på skillnader i hur man betraktar enskilda människors och föreningars juridiska rättigheter? Och även på vem man är? Den som är van att alltid få sin egen vilja fram och omger sig med lojala ja-sägare tycker förstås att det är besvärligt om det plötsligt dyker upp någon som läst in sig i en fråga, lusläst miljölagstiftningen, reagerat på något och sedan haft magen att öppet påtala detta. Att utnyttja sina juridiska rättigheter alltså. 

I ljuset av detta kan jag faktiskt förstå hur vårt mångåriga kommunalråd till och med inför media kunde önska sig att han kunde byta ut umeborna (ja, han drog alla över en kam!) mot det lydiga och beskedliga folket i Ö-vik. Det var väl inte bara jag som reagerade på detta fräcka uttalande?

Min lösning är enkel: Alla umebor, inklusive sittande kommunalråd, skulle få ett lättare liv om Holmlund slapp leda Umeå in i Kulturhuvudstadsåret. Röstar ni på centerpartiet (eller i något annat parti i Alliansen) kan det missnöjda kommunalrådet bytas ut mot en ny ledning som har större respekt för medborgarnas demokratiska rättigheter samt den lilla enskilda människans rätt gentmot staten och kommunen.  Det skull helt enkelt bli högre i taket och större transparens i planeringsfrågorna...

...lovar centerpartisten

Per