Nu ska jag svara på en intressant kommentar från Rolf O gällande vindkraften på Holmön. Jag avfärdar vindkraft i och i nära anslutning till naturskyddade områden, en grundinställning som har stöd i EG-rätt.

Dessutom vill jag undvika denna industriella verksamhet i rekreationsormåden av typen Holmöns icke-skyddade delar. Sedan vill jag poängtera att vindkraften i Sverige endast gett kortsiktiga (ofta utsocknes) arbetstillfällen och nära nog inga på lång sikt. Jämför med hur många arbetstillfällen som den hundrafallt mycket viktigare vattenkraften har genererat i Norrlands inland. Jag var inte med på 50-talet, men jag kan ändå höra Vattenfalls direktörer utlova "vitamin-injektion under ett antal års byggperiod plus varaktiga, årliga intäkter därefter". Men hur blev det? Utöver de så kallade "bygdemedlen" vet vi båda att det bara bidde en tumme, som till råga på allt är lokaliserad i Stockholm...

Sverige har råd att lämna dessa pärlor kvar så gott som intakta eller i alla fall inte med dessa gigantiska stål/betongkollosser och hundratals nybyggda vägar i skyddad natur. Jag är övertygad att den nyss startade utredningen som Regeringen begärt av Naturvårdsverket kommer att dra liknande slutsatser.

Låt oss inte rusa åstad i tron vi "räddar klimatet" genom att exploatera naturen i Norrland. Även argumentet som ofta hörs, att vi ska exportera "grön el" till kontinenten faller med detta resonemang - som alltså är lång ifrån "ryggmärgsmässigt".

mvh
Per

Imorgon, söndag 27/2, finns en unik chans för umebor att förkovra sig i hur vindkraften kan förvandla ett landskap. Gotland är det län i Sverige som har längst erfarenhet av denna nu så heta form av elproduktion. Men det finns baksidor! Kom och lyssna så att vi i Västerbotten kan undvika göra om misstag gjorda på Gotland!

Som jag uppfattat planeringen av Botniabanan (eller rättare sagt den södra delen av HELA Botniabanan) har den varit en aning enkelspårig i många bemärkelser. Men nu hoppas jag att man lärt sig en och annan läxa inför planeringen av den norra delen av HELA Botniabanan - Norrbotniabanan!

Jag frågar mig nu därför: Skulle vi inte kunna vara lite klokare när det gäller fortsättningen norrut och bygga minst TVÅ PARALLELLA SPÅR direkt? Att detta skulle gynna godslogistiken är jag övertygad om. Som exempel kan jag referera till en klok skåning som var förbi centerpariets stånd på Sävar marknad. Han hade jobbat hela sitt liv inom godsjärnvägen och han var solklart i sitt budskap: "När det gäller järnvägsgods är alla lösningar som innhåller färre än 3 spår idiotiska!". Tänkvärt!

Jag vet förstås att detta kostar mer, och att man anser att den gamla stambanan kan agera som ett "dubbelspår". Likväl undrar jag om inte framtida logistikvinster gör merkostnaden för ett traditionellt dubbelspår försvarbar?

Att döma av VK:s artikel om SNF:s granskning av de lokala partiernas miljöengagemang har inte centern gjort mycket. Nu råkar jag veta att detta inte överensstämmer med sanningen. Jag dristar mig därför att redogöra för våra svar på de sex första frågorna i enkäten i klartext: 

1. Vilket är det bästa politiska beslut, med avseende på dess miljökonsekvenser, som fattats av kommunfullmäktige i Umeå under den senaste mandatperioden?
Centern i Umeå: Det nya energiprogrammet

...bara så att ni vet...

Med Holmlund vid ledningen tas nästan ingen hänsyn till den för regionen speciella naturmiljön. Jag vill råda bot på denna olyckliga hemmablindhet. En av mina visioner är att vi umebor i framtiden ska vara stolta över det fågel- och fiskrika flacka kustlandet inklusive Umedeltat och Kvarkens pärla - Holmöarna!

Umeå har ett särskilt stort ansvar för att minska den pågående utarmningen av biologisk mångfald! Kvarken fungerar som invandringsväg för t ex vitryggig hackspett!

Detta vill jag driva! Så håller ni med ska ni rösta på mig!

Med anledning av det från ansvariga beslutfattare återkommande (ännu obekräftade!!) påståendet om fördyring av Botniabanan vill jag, som känner till det allra mesta kring denna process, lägga fram ett par -konkreta förslag till hur denna typ av förseningar kan undvikas framöver:

1) var ytterst noga med att ta fram riktiga beslutsunderlag
(gäller både Trafikverket, lokala tjänstemän och politiker),

2) kommer det fram nya fakta - var inte rädd att omvärdera redan tagna beslut
(gäller både Trafikverk men framför allt politiker),

3) försök inte kringå Miljöbalkens tydliga krav på alternativhantering
(gäller både Trafikverk och politiker),

4) se till att Miljödomstolarna tillsätter domare och nämndemän med stor kompetens och integritet. De måste kunna skilja på tyckande och vetenskapliga resultat. De ska inte heller bara lyssna på de (ibland direkt partiska) remissinstanserna - alla ska vara lika inför lagen!

5) ge Miljödomstolarna rejält med extra resurser, de går på knäna nu!!

anser denne naturvårdsvurmande centerpartist

Ett TV- tips från norsk television! Klicka här och hör ett reportage om Smöla!

Eller en omfattande vetenskaplig studie över vindkraftens effekter på fåglarna av NINA.

PS. Sedan inslaget gjordes har totalsumman ökat till minst 38 havsörnar. DS

I dessa dagar är det många som tycker till om Norrbotniabanan. Jag vill bara informera att jag är klart positiv till att denna godsjärnväg blir av så snart som möjligt. Den bör då också byggas på ett bättre sätt än Botniabanan gjordes så att så litet människor och värdefull naturmiljö som möjligt påverkas. T ex tror jag att det inte alls är nödvändigt att den ska dras via Sävar, i synnerhet inte förbi kommunens största grundskola. Det är bättre att den går via Dåvamyran och Robertsfors, som verkligen skulle vara betjänta av förbättrad gods-logistik...

...anser den borgerlige tåg-, miljö- och naturvännen

Per

...mycket i Umeå.

Jag tillhör den kategori umebor som sittande kommunalråd ofta ondgör sig över. Jag har haft oförskämdheten att, såsom ordförande i en ideell förening, påtala att det faktiskt fanns alternativ till Botniabanan till Umeå som skulle varit bättre för både människors hälsa och miljön. Jag har även påtalat (och fått rätt i domstol) - tvärtemot alla myndigheters åsikter - att det var olämligt att anlägga en fågelsjö 800 m från landningsbanan vid Umeå flygplats för att kompensera för Botniabanans intrång i sädgässens kärnområde. Detta har bl a lett till att omvärlden har hört att "Det överklagas för mycket i Umeå" så många gånger att det nu betraktas som en sanning. Sedan har kommunalrådet i maskopi med Banverket helt osynat fått sprida  "sanningen" om att vi ornitologer skulle ha fördyrat järnvägen med två miljarder kronor!

Det går faktiskt att vända på steken. Har någon funderat över om kommunalrådets frustration och spridande av falska beskyllningar kan bero på skillnader i hur man betraktar enskilda människors och föreningars juridiska rättigheter? Och även på vem man är? Den som är van att alltid få sin egen vilja fram och omger sig med lojala ja-sägare tycker förstås att det är besvärligt om det plötsligt dyker upp någon som läst in sig i en fråga, lusläst miljölagstiftningen, reagerat på något och sedan haft magen att öppet påtala detta. Att utnyttja sina juridiska rättigheter alltså. 

I ljuset av detta kan jag faktiskt förstå hur vårt mångåriga kommunalråd till och med inför media kunde önska sig att han kunde byta ut umeborna (ja, han drog alla över en kam!) mot det lydiga och beskedliga folket i Ö-vik. Det var väl inte bara jag som reagerade på detta fräcka uttalande?

Min lösning är enkel: Alla umebor, inklusive sittande kommunalråd, skulle få ett lättare liv om Holmlund slapp leda Umeå in i Kulturhuvudstadsåret. Röstar ni på centerpartiet (eller i något annat parti i Alliansen) kan det missnöjda kommunalrådet bytas ut mot en ny ledning som har större respekt för medborgarnas demokratiska rättigheter samt den lilla enskilda människans rätt gentmot staten och kommunen.  Det skull helt enkelt bli högre i taket och större transparens i planeringsfrågorna...

...lovar centerpartisten

Per

 

Prövning av "miljöfarlig verksamhet" (t ex vägar, järnvägar, stora byggprojekt, vindkraftsparker etc) sker idag med hjälp av sk miljökonsekvensbeskrivningar (MKB). Exploatören har idag sin fulla rätt att välja vilket konsultföretag som helst. Det är därför inte direkt förvånande att på relativt kort tid blir de konsultföretag, som har civilkurage nog att objektivt lyfta fram även ”negativa” effekter av  diverse projekt, helt utan uppdrag. Detta är ju förstås förödande särskilt om de aktuella exploatörerna är statliga eller kommunala "företag" med stor uppdragsverksamhet.

Därför är den tydliga trenden att endast konsultfirmor som redan har producerat liknande, av länsstyrelser och/eller miljödomstolar godkända MKB:er, kan expandera och anställa folk. Innan Miljöbalkens krav på MKB sjösattes, sköttes denna riskanalys av ekonomiskt obundna tjänstemän på länsstyrelserna. Numer har länsstyrelserna bara att bedöma om MKB:n är godkänd eller ej. Detta kan ibland innebära att tjänstemännen på länsstyrelsena får det delikata uppdraget att bedöma sin forna kollegor som allt oftare ”köpts” upp av de ovan nämnda exploateringsvänliga expanderande konsultfirmorna.

Jag menar att Sverige snarast bör instifta en ny statlig myndighet som väljer objektiva konsultfirmor till diverse exploateringsprojekt och sedan bedömer slutresultatet utifrån givna regler och framför allt ställer mycket stora krav på att alla tänkbara negativa effekter och risker redovisats. Hela processen ska vara anonym, så att vänskapsjäv kan uteslutas. Denna ”MKB-myndighet” ska löpande bedöma konsulternas arbete. Då politiska beslut ligger bakom val av sträckning av infrastruktur måste MKB:n vara godkänd innan politiska omröstningar sker. Kommer nya fakta fram efter ett politiskt beslut (såväl i kommun som i riksdag) ska beslutet omprövas...

...menar centerpartisten,

Per

Det är 36 år sedan Våtmarkskonventionen trädde i kraft. Drygt 1 600 särskilt värdefulla våtmarker över hela världen, däribland Umeälvens delta, pekades ut. Fem år senare trädde EU:s Fågeldirektiv i krafts för att skydda områden som var betydelsefulla för fågellivet, främst våtmarker.

Anser centerpartisten,
Per

På frågan om "hur mycket ansvar vi har" för miljön finns det förstås många svar. Ett exempel på ett kort svar som jag brukar ge är: så att vi stolt kan berätta för våra barn eller barnbarn om vad vi gjort. Ett annat kort svar: att vi följer den svenska miljölagstiftningen, "Miljöbalken"! Den kan för övrigt rekommenderas till läsning! Första "portalparagrafen" lyder:

1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Miljöbalken skall tillämpas så att: 

1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.

Hela Miljöbalken finns att läsa här.  

På återhörande!

Per