Jag blir allergisk när jag på facebook läser käcka utrop som: ”det är inte hur man har det utan hur man tar det”. På många sätt är liknande utrop ett symptom på den tid vi lever i, där det, enligt diverse borgerliga ideologier inte finns några strukturer som låser in eller begränsar individen, och där endast individen själv skapar sin sanning. Ett liberalt postmodernistiskt borgerligt dravel är vad det är. Förtryckande strukturer som arbetslöshet och fattigdom existerar. Dessa går att mäta empiriskt och vad viktigare är, de går att förändra.

En person som blivit utförsäkrad trots att hen/hon/han fortfarande är sjuk, och lever på fattigdomsgränsen blir inte hjälpt av diverse käcka hejjarop. Här finns strukturer som måste krossas och förändras i grunden. Vad som skulle hjälpa personen är t.ex. medborgarlön, det är dock en annan diskussion. Men förändring åstadkoms inte genom att jag på individnivå gillar läget, eller för den delen sopsorterar i tron på att det förändrar världen. Sann förändring nås genom kollektiv handling, ideologiska erkännanden av förtryckande strukturer och påföljande beslut som krossar strukturerna.

Därmed inte sagt att all hjälp till självhjälp är av ondo. Personer som psykiskt mår dåligt av olika anledningar måste så klart få hjälp att bearbeta sådant på individnivå. Men det är inte sådan hjälp jag ratar, utan istället just de käcka mottona på facebook och i annan media (artiklar om hur en ska jobba med sig själv) som innebär att en egentligen inte kan göra något åt världen runtomkring, utan bara har att gilla läget. Och eftersom världen inte kan förändras (och en bör heller inte försöka enligt borgerlig ideologi) så får en jobba med sig själv istället.

Det tål att sägas igen: vi går från ett kollektivt välfärdssamhälle till en extrem individkultur där varje människa blir en ö i ett hav av egoism, där varje konsekvens av vad som sker i individers liv härleds till skyll-dig-själv-syndromet. Alliansen och dess anhängare förnekar i sten att förtryckande strukturer kan finnas i ett samhälle, och således blir allt som sker individens eget fel. Vi kan gemensamt få till en förändring, och det första steget är valdagen i september, då vi förhoppningsvis utförsäkrar alliansen.