Conny Forsströms demokratiskt socialistiska blogg

Politiska åsikter

Utebliven lön – solskensavtal

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser om s.k. solskensavtal, där företagaren skickar hem sommarjobbare om hen anser att vädret inte är gynnsamt för verksamheten. Företagaren gör ett grovt avsteg från kollektivavtalet och de avtalade tiderna när hen gör så här.

Faktum är att det är stöld från de anställda. Det ser såna här s.k. entreprenörer inget problem med. Låt oss vända på steken. Vid minsta misstanke om stöld från företagsägaren så är avsked den sannolika utgången. Men stöld från de anställda är det helt uppenbart inga problem med.

Det bästa vore om såna här s.k. företag exproprierades och tillgångarna delades ut till brottsoffren. Expropriering är självklart inte en möjlig åtgärd, men en vacker tanke är det. En rimligare slutsats är dock att facken måste få mer makt, och inte mindre. Om stöld från företagsägaren inte är godtagbart, vilket de flesta håller för självklart, så borde samma förhållande gälla i motsatt riktning.

Hagamannen – individ vs strukturer

Av , , 2 kommentarer 5

Jag läste ett blogginlägg från en KD-politiker här på blogg.vk.se om Hagamannen. I detta inlägg blir det tydligt hur högerpartierna i sten förnekar alla strukturer i samhället.

Smetana (nämnda politiker) menar att det handlar om individer som begår brott, och förnekar övergripande strukturer. Att 98% av alla anmälda våldtäkter begås av män mot kvinnor säger något för många, dock inte för högerpolitiker. De fortsätter alla envisas med argumenten om enstaka individer och inte alla män. Nej, det är inte alla män som begår våldtäkt.

Alla män är dock potentiella, läs: potentiella våldtäktsmän, därför att samhället och världen domineras av en och samma struktur: patriarkatet eller patriarkalism. Strukturer innebär att det finns tankegods som genomsyrar hela samhället på olika sätt. Patriarkatet är en sådan struktur där allt från nedsättande skämt om kvinnor ingår, via omdömen om kvinnors utseende, kläder, till jämställdhetsfrågor i allt från lön till hemsysslor, och slutligen trakasserier samt våldtäkt/mord.

Även männen ute i förorten som trakasserar kvinnor för deras klädsel eller beteende innebär uttryck för kvinnohat, liksom de systematiska våldtäkter en kunnat läsa om i Indien. Allt det nämnda i de två föregående meningarna är olika uttryck för samma sak, det vill säga misogyna (kvinnohatande) strukturer här i Sverige och i världen. Bjästafallet exemplifierar också misogyni där prästen tog in våldtäktsmännen i gemenskapen och den utsatta kvinnan lämnades därhän. Det går att ta hur många exempel som helst.

Hagamannen ingår alltså i ovannämnda struktur. Hans maktutövning mot kvinnor är endast möjlig därför att han är en del av den patriarkala misogyna struktur som genomsyrar vårt samhälle och vår värld. Nej, alla män begår som sagt inte våldtäkt/mord, men de misogyna strukturer vi lever under gör det möjligt att på olika sätt behandla kvinnor som lägre stående varelser. Den dagen alla män, eller i alla fall en majoritet, inser att patriarkalism eller patriarkatet är en global struktur är den dagen då det finns en verklig chans att krossa kvinnohatet på allvar och utan pardon.

P.S. För att täcka in allt våld som män begår mot kvinnor vill jag kalla det patriarkalt våld. Här ingår även det som tidigare benämnts hedersvåld. D.S.

Grekland – skuldfrågan

Av , , Bli först att kommentera 0

Just nu tycks det råda en besatthet hos såväl moderater som socialdemokrater med att fastställa vems/vilkas felet är att Grekland befinner sig i djupa ekonomiska problem. En kan berättigat ställa frågan om vad svaret förväntas leda till.

Både Hökmark och Holmlund menar att grekerna själva är att klandra. De är möjligtvis inte helt ute och cyklar (sanningen är mer komplex, men låt oss för resonemangets skull anta att de har helt rätt), men vilka greker? Alla? Om alla skulle vara svaret tycks dessa debattörer, och många andra tyvärr, då underförstått mena att Grekland har sig själva att skylla och med andra ord får lida rättfärdigt.

Ett rimligare perspektiv ger vid handen att det handlar om eliten i samhället som orsak till denna kris, men inte ens då helt ensam. En elit i kombination med lättjefulla tyska banker och andra utländska valuta- och kapitalspekulanter har ”dragit sitt strå till stacken”. Folket, gräsrötterna, och medelklassen är inte förklaringen. Ändå är det de rika som lämnat landet tillsammans med allt betydande kapital, och kvar står den stora helt oskyldiga massan som EU och framför allt Tyskland vill se gå på knäna som en slags hämnd.

Ty alla instanser som har någon form av auktoritet vet och har erkänt att grekerna inte kommer att kunna betala tillbaka. Och hur skulle de kunna det, med en av EU krympt ekonomi? Tvärtom, skulden växer hela tiden, just på grund av åtstramningarna. Lånen som Tyskland ger ut går till stor del direkt tillbaka till tyska banker. Tyskland räddar sina kreditinstitut, inte grekerna.

Så vadan denna besatthet av skuldfrågan? Tyskland om något land vet konsekvenserna av att respektive tvingas betala enorma skulder, 20-talets krigsskulder vars avbetalningskrav ledde till nazismens framväxt, samt av att själva få skuldavskrivning, 1953 där bland andra Grekland gick med på en nedskrivning med hälften.

Återigen väcks frågan huruvida det är konstruktivt att försöka se exakt vems felet är. Ja, rika greker och politiker av alla färger är en del i det, men inte hela landet, och parter utanför landet står heller inte skuldfria. Dessutom, en substantiell nedskrivning räddar också resten av Europa på både lång och kort sikt. Så snälla, kan vi släppa frågan om skuld? Det leder inte framåt att dröja sig kvar vid den. Nu mer än någonsin är det uppenbart att vinster privatiseras medan skulder socialiseras. Detta har det grekiska folket smärtsamt fått och får erfara.

 

Grekland – EU

Av , , Bli först att kommentera 3

Greklandskrisen känner vi väl alla till vid det här laget. Åsiktsvågorna går höga, och två sidor i debatten är klart urskiljbara. Den ena anser att Grekland grävt ner sig självt och förtjänar allt det får, utan pardon. Den andra driver den klart rimligare ståndpunkten att det ligger något i att Grekland försatt sig i hålet, men att också Europa bildligt talat grävt en mängd jord över grekerna.

De kan nu omöjligen ta sig upp själva. Fler krav på åtstramningar från långivarnas sida leder inte till någon tillväxt i ekonomin. Något som Paul Krugman, känd ekonom och skribent, också medger. Fortsätter trojkan sina vansinniga krav så kommer det att leda till social misär, än mer än nu. Och tänker en lite längre så är det inte svårt att förstå att extrema situationer också leder till extrema lösningar. Frågan är om långivarna är beredda på ett sådant scenario.

En annan fråga som väcks meningen med EU. Ska EU vara en sammanslutning av stater som enbart drar nytta av varandra, och vid minsta tecken på problem låter en medlemsstat gå under? Eller ska solidaritet råda? Den som hävdar att EU, och kanske främst Tyskland, varit solidariska, har inte alla fakta på bordet. För den som inte visste det så har Tyskland tjänat mycket pengar på höga räntor inbetalda av Grekland. Dessutom tycks det historiska minnet inte vara särskilt bra. Skuldavskrivning 1953 för Tyskland, rings a bell? Och det är inte enda gången som Tyskland fått skulder nedskrivna.

Om skuldavskrivning inte är ett alternativ så finns förhoppningen att Grekland går ur EU, och därmed riskerar hela EU-projektet på sikt att spolas ut med historiens badvatten. Good riddance, EU är företagsägarnas sammanslutning för lönedumpning. Låt projektet dumpas på historiens soptipp, det har gjort mer skada än nytta. Jag hoppas att Grekland lämnar, och då faktiskt får en chans till en framtid. Folket där förtjänar det. Greklandskrisen har mer än något annat visat bristerna i hela EU-soppan.