Conny Forsströms demokratiskt socialistiska blogg

Politiska åsikter

Etikett: working poor

2016 – lönesänkarracet har startat

Av , , 1 kommentar 5

En av de politiska stridsropen från höger under 2015 gällde lägre ingångslöner. Lönesänkningar, kort och gott. Det påstods att ingångslönerna är för höga, men ingen kunde visa vilka jobb eller branscher det rörde sig om. När två unga kvinnor går in i Aftonbladet Debatt och berättar om hur de redan nu kämpar med att få tillvaron att gå ihop så förstår en ganska kvickt att talet om för höga ingångslöner är snömos, avsett att sänka allas löner. Anledning?

Den stackars företagsägaren utblottad, måste få lite mer i fickan så han (det är ofta en han) kan överleva. Rent nonsens förstås. Svenskt Näringsliv, dess lobbyister, och företagsägare runtom i landet skyr inga medel för att få mer i sina egna fickor. Vi från vänster måste gå all-in och visa hur verkligheten faktiskt ter sig, t.ex. för nämnda unga kvinnor som får kämpa hårt varje månad med att betala räkningarna och samtidigt kunna äta sig mätta. Vi måste visa att vi inte ska ha en armé av arbetande fattiga.

Hur var det nu med arbetslinjen? Arbete ska löna sig har högerns tankesmedjor, politiker och lobbyister basunerat ut. Dessa högfärdiga högtflygande ord å ena sidan och lönesänkarrace å den andra. Vänstern, facken, vi alla, måste nu ta fajten mot lönesänkarna. Låt detta bli vårt nyårslöfte för 2016.

Lagstadgade minimilöner – aldrig!

Av , , Bli först att kommentera 3

Reaktionärer, alliansvänner och dito röstare tar alla chanser att föra upp den bakåtsträvande och fullkomligt föraktfulla tanken om lagstadgade minimilöner, och alltså kollektivavtalens avskaffande, på agendan. Det är både förvånande och inte.

Bakåtsträvan till en tid när arbetsköparna hade all makt ingår i alliansvännernas ideologiska vision, ur den synvinkeln är diskussionen om minimilöner inte särskilt egendomlig. Å andra sidan kan en fråga sig om alliansvännerna inser att anställda faktiskt måste ha råd med konsumtion av företagens produkter. Hur de uppnår det med en framtida armé av working poor framgår inte.

Alliansvänner pratar ofta om hur marknaden ska styra: lönsamhet, tillgång och efterfrågan. Dessa begrepp tycks vara heliga för de reaktionära välfärdskritikerna. Då kan en stillsamt undra varför olönsamma företag, som inte anser sig ha råd med kollektivavtal, ska hållas om ryggen. Nej, dessa företag bör gå under, så att vi istället har livskraftiga företag som investerar i sin personal. Personalen är de som skapar vinsterna åt ägaren/ägarna, om inte alliansvännerna visste det/alternativt förträngde detta faktum.

Slutklämmen blir att den svenska modellen med kollektivavtal måste värnas, till varje pris, mot bakåtsträvande alliansare. Kanske kommer vi åter få anledning att mobilisera arbetarrörelsen, det visar sig.