Den halta hunden i Kiel

Av , , Bli först att kommentera 7

Kanske var det sista gången vi fick träffa den halta hunden i Kiel som är Dickis (Schaubudes ägare) bästa vän sedan tolv år tillbaka (eller var det 14 år?). Björn har en bild på hunden på facebook, som jag inte tror att vi någonsin fick veta namnet på. Den har inte många år kvar.

– Två, tre år max, sa Dicki när vi frågade.

Den har artros i ett ben och på det sättet känner jag en speciell samhörighet med hunden. Inte för att jag ska bli avlivad om två, tre år men jag har ju mitt gamla 70-åringsknä från fotbollsåren att brottas med.

Spelningen på Schaubude var en av tre spelställen som vi återvände till efter 2010 års turné. Det här året var det dubbelt så mycket folk på Schaubude som förra året, och precis som förra året var publiken lite stiff, som den i allmänhet är i norra Tyskland jämfört med södra delen som är helt sjövild.

Men sedan kommer folk fram och säger att det är skitbra och köper cd + t-shirt, och då behöver man inte längre fundera över om de ens fattade vad de har varit med om.

Friedemanns epistel

Av , , Bli först att kommentera 5

I onsdags skulle vi spela i Dortmund. Inte alls, visade det sig när vi kom dit. Mannen som bara heter Friedemann tog emot oss i sitt 350 år gamla hus i Dortmunds utkanter. Det handlar om ett gigantiskt hus, företrädesvis med filtar istället för dörrar. I en del finns en stor scen med bar och sand på golvet. För några år sedan anordnade Friedemann spelningar, men inte längre.

En sur gammal granne med känningar inom kommunen i Dortmund såg till att det blev spelförbud på klubben/i huset. Samme granne försöker också flytta på busshållplatsen som ligger precis utanför hans köpeslägenhet. Grannarna hatar den här grannen och Friedemann berättade att man pratade om att "ta bort honom", något som sades mer allvarligt än skämtsamt.

Vem är Friedemann? En föredetta husockupant som brukade flytta runt i Tyskland och ockupera hus. Men han tröttnade på det. Precis när han och hans ockupantkompisar hade fått det fint i de ockuperade husen kom polisen dit och slog sönder ställena, och de var tvungna att hitta nåt nytt hus att ockupera.

Friedemann tröttnade alltså på detta och köpte ett gammalt gammalt hus som polisen inte hade rätt att slå sönder.

Huset ligger nära en gammal kyrka från 900-talet. Tidigare låg en katolsk trädgård mittemot huset, och kommunen var väldigt noga med att häcken i trädgården inte fick var över 1,20 meter för att inte skymma sikten till kyrkan. Men sedan sålde katolikerna trädgården och det blev ett stort bostadsrättshus där trädgården en gång legat. Friedemann har kontaktat kommunen och undrar varför huset med bostadsrätter är högre än 1,20 meter. Det skymmer ju sikten till kyrkan.

Det är lite oklart vad Friedemann sysslar med om dagarna. En sak som han gör är att han åker omkring på festivaler och samlar in avföring. Den här avföringen förädlar han sedan till metangas i sitt hus som han säljer. Vi övernattade i huset, men jag såg inte skymten av någon förädlngsstation av metangas. Å andra sidan hade jag inte hittat den skrymmande konsertlokalen om inte Friedemann hade guidat oss uppför en liten knarrande trappa.

Friedemann har också börjat med couchsurfing, det vill säga att folk får komma och bo hos honom på resa genom Dortmund. Han fixar också boende till band som behöver en safe haven för en natt eller två.

Till oss fixade han middag på en italiensk restaurang, sovplats och en god frukost innan avfärd.

Sedan hänvisade han hela tiden till att han skulle fråga sin fru. Men henne träffade vi aldrig.

 

Dötid på Arlanda

Av , , Bli först att kommentera 4

Hänger på Arlanda i väntan på Vilhelminaflyget som inte går förrän 18.45 ikväll. Resten av Caravanen borde väl vara nånstans mellan Malmö och Stockholm, de kör Malmö-Umeå idag, vilket väl är lite av en backbreaker.

Det har varit si och så med uppkoppling de senaste dagarna, och så har vi varit sju som ska samsas om tre datorer. Men nu när jag har en hel del dötid att slå ihjäl så uppdaterar jag lite om vad som har hänt oss sedan i onsdags: Gödselmannen Friedemann i Dortmund, den gamla hunden med artros i Kiel, världens minsta och kungligaste spelställe Astra Stube i Hamburg och turnéavslutningen på Vortex är på tapeten. Bara att sitta och toktrycka F5 på bloggsidan hela eftermiddan med andra ord.

Still in Solingen

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi har inte åkt till Dortmund ännu, men det är ju iof sig bara 6 mil. Istället hänger vi fortfarande i vår "bandflat" i Solingen, ovanpå Cobra.

Igår var det +11 grader i Solingen, och det ser väl inte bättre ut idag…

Igår kväll blev det en improviserad akustisk spelning på rockbaren Red på gatan Werwolf i Solingen. RG hade lovat att han skulle spela lite trubadurlåtar. När vi kom dit trodde arrangören att alla skulle vara med och spela. Han hade fixat flera gitarrer och en akustisk bas, så några i bandet hoppade in och spelade några låtar med RG. Har filmat några låtar men uppkopplingen här är alldeles för vek för uppladdning av större filmer, det kommer sen.

Däremot uppdaterar ju Björn Lohmander bilder från turnén via Crystal Caravans sida på facebook on a daily basis.

Ikväll ska vi spela på ett buskisställe i Dortmund där man inte egentligen inte får ha konserter längre, får se hur det går. Sedan avslutas turnén med kära återseenden av Kiel, Hamburg och Siegen innan tvådagarsturen tillbaka till Umeå/Vilhelmina.

Soligt i Solingen

Av , , 3 kommentarer 10

En tisdagsmorgon i Solingen som skulle kunna vara hämtad från en vacker septemberdag i Sverige. Det har blivit sjukt varmt, även för att vara Tyskland i början av februari. Och vi får en välförtjänt slöardag i bestickens mecka Solingen.

Var ligger Solingen? En halvtimme från Köln, en halvtimme från Düsseldorf och en 40 minuter från Dortmund. Lite "festligt" var det allt att köra 50 mil från Köln i fredags morse till Berlin via Marburg och Kamenz, och sedan tillbaka på samma autobahn igår till Solingen. Nu tror jag vi har sett alla avsnitt av "It’s always sunny in Philadelphia" och sett alldeles för mycket av en naken Danny De Vito.

Idag ska vi tydligen in till Köln och gå på en gigantisk musikaffär. Vi ska också tvätta lite kläder och ev. köpa några nya plagg inför sista veckan i Tyskland. Arrangören här i Solingen har en massa sparade band-t-shirts från tio år tillbaka som vi ska kika lite närmare på.

RG och Chrisse har tydligen uppfunnit Jäger-weissbier och de kommer väl troligen att fördjupa sig i den även i kväll.

På sjukfronten börjar de flesta hämta sig från Stefaninfluensan. Pierre är nog sjukast men även han mår bättre idag.

Imorrn väntar Dortmund, endast 6 mil bort. Nu kör vi!

Live tv-radio i Potsdam

Av , , Bli först att kommentera 8

Uppdaterar lite snabbt frün Berlin, med tangentbord där inte alla bokstäver finns. Här hittar du lite liveradio frün gürdagens livespelning i radio. Vi fick lira hela ütta lütar och det borde ju vara nün form av rekord.

Helgens spelningar i Marburg och Kamenz var riktiga höjdare, trots att de flestai bandet fortfarande är sjuka. Nu väntar 50 mil till Solingen, stället där alla bestick kommer ifrün.

Sickhaus Marburg

Av , , Bli först att kommentera 8

Här i Marburg är det en ganska maffig scen men gott om sjukdom i bandet… Stefan har fått en släng av sjukdom (det fick han redan i Berlin) och nu har han mer eller mindre lyckats smitta alla i bandet, som går och småhostar. Dessutom verkar han inte bli frisk, utan snarare mer febrig och hostig för varje dag som går. RG har ännu inte fått nån släng av sjukdomen och vi får väl hoppas att han klarar sig åtminstone några dar till.

Imorrn blir det åter 50 mil i bil till Kamenz och på söndag är det dags för en halvtimmes radioshow i Potsdam.

Men först får vi se hur många som överlever Marburg?

RG:s Berlin

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu rör vi på oss. Efter två dar i Berlin väntar nu 60 mil i bil till Köln. Där ska vi vara till klockan 17, så det är väl bara att packa o dra.

Ska bara berätta om RG:s två dagar i Berlin. I förrgår satt han minst 6 timmar på badhus. Igår var han på ett fyratimmars mission för att hitta Berlins enda Kentucky Fried Chicken. Vilket han också gjorde, och fick sin efterlängtade bucket.

Sedan skulle han hitta till Beakers, gårdagens spelställe. Problemet var bara att han frågade efter vägen till bikers istället. Vilket resulterade i att vi fick komma och hämta honom med bussen, någon mil från målet.

Annars har vi inte gjort speciellt mkt under de här två dagarna. Stefan är förkyld och jag har också varit krasslig och spelat alldeles för mycket av halvkassa Phoenix Wright: Ace Attorney på Nintendo DS.

You never meet twice in Berlin

Av , , Bli först att kommentera 9

Sägnen säger att man aldrig springer på varandra två gånger i Berlin utan att ha avtalat tid och plats. Men visst gör man det. I dag träffade jag George, ljudtekniker på White Trash, efter några timmars spankulerande kring Alexanderplatz. Hoppade på tunnelbanan, och vem satt där om inte George, ljudkillen som några timmar tidigare hade befunnit sig på White Trash och ryckt ut lite kablar.

Sannolikheten är väl inte värst stor att han sitter på just det tunnelbanetåg och i samma vagn som jag går in i. Det är ju inte som om att det går ett tåg i timmen, snarare ett tåg var åttonde minut.

Trevligt var det hursomhelst. Han berättade att han kommit från dyra San Francisco till billiga Berlin för nio år sedan med hjälp av en tysk flickvän. Nu hade han en annan tysk flickvän och två små barn. Flickvännen jobbade som kostymör på olika teatrar runtom i Tyskland. Själv funderade han på om ljudtekniker på White Trash verkligen var hans livskall.

Resan slutade på Hermannplatz, där förövrigt även ljudtekniker George klev av för att hämta sina kids från Kindergarten.

Hur var måndagsspelningen på White Trash? Blöt, att döma av Lohmanders facebookbilder i Crystal Caravangruppen.

Hur kallt är det i Berlin? Schweinkallt. Men förra gången var det snö och det är det inte nu, och det är väl ett fall framåt.

Hörs!