You never meet twice in Berlin

Sägnen säger att man aldrig springer på varandra två gånger i Berlin utan att ha avtalat tid och plats. Men visst gör man det. I dag träffade jag George, ljudtekniker på White Trash, efter några timmars spankulerande kring Alexanderplatz. Hoppade på tunnelbanan, och vem satt där om inte George, ljudkillen som några timmar tidigare hade befunnit sig på White Trash och ryckt ut lite kablar.

Sannolikheten är väl inte värst stor att han sitter på just det tunnelbanetåg och i samma vagn som jag går in i. Det är ju inte som om att det går ett tåg i timmen, snarare ett tåg var åttonde minut.

Trevligt var det hursomhelst. Han berättade att han kommit från dyra San Francisco till billiga Berlin för nio år sedan med hjälp av en tysk flickvän. Nu hade han en annan tysk flickvän och två små barn. Flickvännen jobbade som kostymör på olika teatrar runtom i Tyskland. Själv funderade han på om ljudtekniker på White Trash verkligen var hans livskall.

Resan slutade på Hermannplatz, där förövrigt även ljudtekniker George klev av för att hämta sina kids från Kindergarten.

Hur var måndagsspelningen på White Trash? Blöt, att döma av Lohmanders facebookbilder i Crystal Caravangruppen.

Hur kallt är det i Berlin? Schweinkallt. Men förra gången var det snö och det är det inte nu, och det är väl ett fall framåt.

Hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>