Skogbrand norr om Grössjön kan vara ett mål för strövare omkring Grössjön

Skogsbränder har blivit aktuellare än någonsin förr sommaren 2018. Fyra hektar skog norr om Grössjön brann i mitten av juni, innan skogsbränderna blev lika hett ämne som i senare delen av juli. Skogsvandrande Umeå-bor kan vara intresserade av att besöka detta brandfält. Därför lägger jag nu ut information om hur man tar sig dit, jag avser att uppdatera denna sida med mer information så småningom.

Området omkring Grössjön är ett naturreservat. Reservatets gräns markeras med en rågång (Uthuggen linje 1.5m mellan träd) med en skogsstig och vita ringar på träd som vetter mot reservatet. Denna stig går igenom brandfältet och gör det lätt att hitta. En bergklack på reservatsgränsen är en bra utsiktispunkt. Där finns ett röse med en metallstav. Bergklacken finns vid en liten knix i reservatets gräns och knixen markeras av metallstaven. Man kan se reservatets norra gräns på kartor och gränsstigen och dess knix kan skönjas på karttjänsternas flygbildmod.

Det är en mindre del av brandfältet som ligger i reservatet. Sannolikt kommer ingen skogsbruksåtgärd att vidtas i den privatägda huvuddel av brandfältet, som ligger norr om reservatet.

Några alternativa sätt att ta sig till brandfältet nedan (vintertid är det mindre intressant, så jag struntar i skidspårens färdriktning).

Via Elljusspåret söder om Carlshöjd. Skidspåret kan nås genom att fortsätta söder från 9ans ändhållplats eller ansluta i Carlshöjds SV hörn (Porfyrvägen) eller från Carlshöjds SÖ hörn vid Carlshöjdsskolan. Följ spåret (mot skidriktningen) tills en kraftledning korsar spåret. Härifrån finns två alternativa vägar. Den ena är att följa kraftledningen österut 430 m tills den skär den markerade rågången för reservatsgränsen några tiotal meter före stolpe 11. Följ reservatsgränsen till brandfältet 270 m. Den andra vägen är något lättare att gå men längre. Fortsätt elljusspåret söder drygt hundra m (sväng inte åt väster) till avtagsstig skyltad Grössjön åt SO. Fortsätt till reservatsgränsen där fem stiger möts. Följ reservatsgränsstigen åt NO 500 m.

Via Tomtebo. Stig mot Grössjön startar mellan Grottvägen 13 och 15 alternativt mellan Blåkullevägen 39 och 30. Mot Grössjön S-SV till  ”entre Orringkläppen” ligger på reservatsgränsen, följ vit-ring-markerad rågång och stig (skylt ”grillplats”) SV ca 600 m.

Från cykelväg Carlshöjd – Tomtebo (startar norr om Carlshöjdskolan i Bärnstensvägens förlängning österut). Cykelvägen passerar över dike ett par hundra meter väster om ”Grottvägen”. Diket går genom en myr som syns från vägen. Diket går rakt söderut och slutar abrupt drygt 700 söder om cykelvägen. Öster om diket löper en uppkörd stig (bl a spår av brandbekämpning) över myren (sankt, ”mossigt”). Brandfältets nordvästra gräns ligger några tiotal meter öster om diket några hundra meter norr om dikets slut. Det går att fortsätta stigen söderut till reservatsgränsen. Myren är dock ganska upptrampad och rekommenderas inte om det inte är mycket torrt eller kanske på skidor på vintern.

Information om Grössjön
Naturreservatet beskrivs av Umeå kommun senast på  Grössjöns naturreservat – Umeå kommun (umea.se)    och https://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/besok-och-upptack/naturreservat/grossjon.html Man kan också utgå från http://skyddadnatur.naturvardsverket.se/  och sedan zooma in på Grössjön.

Det finns en papperskarta över naturreservatet Grössjön. Den är mer informativ om stigar och anläggningar än vad man kan hitta på nätet Man kan få den om man ber på turistbyrån, men den ligger inte framme. Det finns en karta från 1998 anslagen vid entreerna till reservatet. Men den finns (hösten 2019) sedan några år inte i de fack för kartan som finns vid entreerna (informationskylten för entre Rödmossamyren ligger en bit in i reservatet).

Resultatet i mina försök att påverka de ansvariga (20191024 gick jag till brandfältet). I korthet: Detta var ett försök till ”närdemokrati” att en medborgare kan påverka informationsdelen av en kommunal aktivitet. Det gick inte det kommunala systemets tröghet är större än intresset för att lyssna på medborgare. Ingen info uppsatt på brandfältet. Ingen väganvisning (riktningspil) i terrängen. Ingen info via nätet eller vid entreerna. Den information som ges på nätet är oförändrad eller förkortad. Naturvårdsverkets infomation är mer detaljerade än Umeås. Någon har hackat det här inlägget och skrivit en massa spamhänvisningar.i kommentarerna. Ur skötselsynpunkt borde en naturvårdsbränning i reservatet planerats men det har inte skett. På nätet finns bara planer från förra århundrandet som förmodligen inte verkställts.

För att en art skall rödlistas skall sannolikheten för utdöende de närmaste hundra åren vara större än fem procent. Jag anser att arten människan bör rödlistas. Även om kanske några spillror klarar sig mer än hundra år från nu, men knappast kan återbefolka arten.

Vi lever nu inte uthålligt. Exploateringen är snabb och resurskrävande.

Enligt WWF behövs fyra jordklot för att uthålligt försörja världens population på svensk standard. Men antalet människor ökar, barnen växer upp, artens konsumtion ökar, så antalet behövliga jordklot ökar och det är redan för stort.

Något om de påtagliga undergångsriskerna som lagts fram i olika sammanhang https://www.dn.se/debatt/efter-valet-ar-det-dags-for-de-allra-viktigaste-fragorna/ 

Marknadsekonomin (”kapitalismen) är en orsak, djupgående systemförändring skulle kunna minska chansen för artens undergång (se exempelvis  https://www.etc.se/klimat/anders-wijkman-det-ekonomiska-systemet-ar-ohallbart  ) men dessa förändringar ter sig omöjliga. Det politiska systemet är marknadsekonomiskt (rösta på den som ger intryck att vilja mest och bäst) även om det är formellt demokratiskt. Det politiska systemet fungerar inte bättre nu än för 50 år sedan fast förbättring är nödvändigt i dagens komplicerade samhälle fyllt av svårtolkad kunskap. Globaliseringen gör det allt oklarare vems om egentligen kontrollerar vad och vilken information som är för styrd av de marknadsekonomiska mekanismerna. Arten kommer inte att finna en lösning.

Vi är sammanbundna med nätverk genom vilket hela världen kan nås på mindre än en sekund.

Vi flyger så att människor från en plats sprids överallt i värden på några dygn.

Globaliseringen gör att vi får allt mer globalt omfattande släkt och släkt genererar ökande reseönskan.

Vi är för överlevnad beroende av att varor långt ifrån når oss snabbt.

Vi är beroende av att många nätverk fungerar som ger oss elektricitet, kommunikation, värme, vatten, avlopp.

Vi har förlorat den teknik som gör det möjligt att överleva på lokala resurser och vi är överallt för många för att överleva på lokala resurser.

Vår politik fungerar inte bra och förbättras inte.

Vår teknik är långt imperfektare än vi vill kännas vid. Datorer och IT ger ständiga trassel. Förseningar i t ex kommunikationer är alldeles för vanliga och har ofta sin orsak i dålig IT och adminstration.

Beroendet av utsläppsgenererande kommuniktationer som bil och lastbil och båtar verkar inte minska.

Världen rör sig alldeles för långsamt mot de utsläppsmål som formulerats av Parisavtalet.

Världen blev fredligara och frekvensen människor som dog av våld av andra människor minskade, men den trenden verkar brutits sedan tio år.

Ett globalt sammanbrott är möjligt eller troligt och civilisationens förmåga att repa sig är begränsad.

Kanske en tiondel kan överleva lokalt utgående från vad som finns om de får vara ifred och bygga en fungerande administration och kan känna som kärnor till en återuppbyggd civilisation. Men sådana lokala grupper kommer inte att få utvecklas i fred och med god administration. Rövare, band, warlords och småkungar kommer att slåss för livet om de otillräckliga resurserna och därigenom förstöra den överlevnadspotential, som faktiskt skulle kunna kvarstå efter en kollaps.

Allt kan slås ut av ett elektroniskt utbrott på solen som slår ut allt elektroniskt.

Webben kan slås ut globalt av en skicklig hacker.

När allt väl slagits ut kan det visa sig omöjligt att slå på det lokalt. Vi kan kanske inte återhämta oss.

En farsot kan konstrueras av någon sektretesskydad militär laboratoriechef, som snabbt sprider sig och slår ut civilisationen.

Författare är bra på att skriva dystopier som ibland pekar på möjliga mekanismer, men de är genomgående alltför orealistiska och vanligen för optimistiska för att tas på allvar. Och samhället ägnar sig inte åt att konstruera realistiska dystopier och analysera hur de kan motverkas.

Etc