FramtidUmeåVärld

MarchforScience

Av , , 1 kommentar 2

Ett initiativ togs till en internationell manifestation för vetenskapen
”March for Science”,
som genomfördes 22 april.

Skälet beskrivs så här i svensk tappning:

Vetenskap är en viktig del i det som utvecklar vår värld och berör därför oss alla. Genom historien har vetenskapliga framsteg ifrågasatts när de har utmanat rådande sanningar. Diskussionerna kring vetenskap är en viktig del av det demokratiska samtalet. I tider då faktaresistens, ”alternativa fakta” och falska nyheter alltmer konkurrerar med evidensbaserad kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt om uppmärksamheten är det dags att höja rösterna.

Vi bjuder in till en manifestation:

  • för att alla människor ska ha rätt till tillförlitlig evidensbaserad kunskap.
  • för att alla ska ges möjlighet att kunna förstå, granska, värdera och ta ställning till olika påståenden.
  • för att lyfta fram allt vetenskapen ger oss, och för en nutid och framtid där vetenskapen har en självklar plats.

Vi tar ställning för forskningen och vill visa vad som gör vetenskapen unik som kunskapskälla, lyfta fram vikten av källkritik och acceptans för oliktänkande och ifrågasättande

I Umeå och många andra städer manifesterades genom att tåga med banderoller och plakat.

https://www.marchforscience.se/umea

Själv tyckte jag uppslutningen i Umeå var förvånansvärt liten. Det var bra föredragningar ur olika aspekter som borde lockat något fler. Några hundra stod kvar när föredragen var slut efter en timme. Kanske uppåt 300 i början. Västerbottenskuriren ansåg bara det var ett hundratal http://www.vk.se/1987762/de-marscherade-for-vetenskap vilket torde vara en underskattning. En annan liknande ”march” dagen efter ”March for Science” (”kippamarch” för stöd åt Umeås judiska församling) fick tre gånger så stort utrymme i VK, och umeå-marchen nämndes både på första sidan och i en halvsidesartikeln i DN. Vad som senare dök upp i VK var en insändare som talade för ”alternativ sjukvård”  http://www.vk.se/1989743/vetenskapen-kan-ha-fel  .  Vad är det som nu driver VK att underskatta intresset och värdet av forskning som är så viktig för Umeå? Tre ordentliga banderoller och kanske åtta snabbgjorda enkla skyltar.  Bristande kunskap kan vara ett skäl, jag undersökte på ett grannkafferep i söndags. Min uppfattning är att närmare hälften av väletablerade svenskar i Umeå kände till jippot, men färre bland de utländska forskargästerna.

Umeå är Sveriges femte största universitetsstad. Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 31 000 studenter och 4 300 anställda, varav knappt hälften lärare/forskare. Men det finns andra forskningstäta miljöer i eller nära Umeå, som också hyser gästforskare, doktorander och studenter. Den viktigaste är kanske SLU med sin starka skogsvetenskapliga fakultet http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf . Dessutom ligger många organisationer i Umeå nära forskningen. Listan av stödjande organisationer var lång. Uppslutningen i Stockholm verkar varit tio gånger så stor som i Umeå. Andra universitetsstäder är deltagarantalet inte transparent, men det verkar inte orimligt att tro att Umeå kom i särklass sist. Att så få slöt upp för manifestationen i Umeå verkar direkt egendomligt!

Från talarstolen sas många kloka ord. Synd att de inte verkar åtkomliga på webben! Ett citat från en annan deltagare ”En vanlig missuppfattning, som ibland även odlas av universiteten själva, är att vetenskaperna förser samhällsdebatten med facit, med svar, med entydiga beslutsunderlag i olika sammanhang. Så är det inte.  Vetenskapliga inlägg utgör aldrig det sista ordet eller den sista upptäckten. Vi manifesterar inte för vetenskap som facit, tvärsäkerhet eller upphöjd auktoritet i dag, utan för insikten om att vetenskaperna, deras metodik, arbetssätt och oberoende, är helt avgörande för vår förmåga att föra en kvalificerad, kunskapsbaserad samhällsdebatt. Vi behöver inte vetenskaperna för att få slut på våra diskussioner eller ge oss trygg tvärsäkerhet, utan för att ge oss bättre möjligheter att förstå den värld, den tid och de fr ågeställningar som vi debatterar bättre. Genomskåda auktoriteter, granska makt och påståenden, avslöja myter, lära oss källkritik, upptäcka nya sammanhang, inse kommande faror och se bortom fördomar och gränser av olika slag, lära oss ställa frågor på bättre sätt och beröva oss på en del gamla sanningar, som vi trodde var, fakta. Vi vänder oss inte till universiteten för att slippa tänka själva, utan för att få rikare och djupare utgångspunkter för att tänka kritiskt, tänka efter och tänka noggrannare.” Och ”alla är inte bekväma med det fokus på fakta och evidens som den enda och yttersta symbolen för vad vetenskapen kan ge samhället. Förståelse och sammanhang är ju minst lika viktiga”
Men eftersom det mesta som sas inte är åtkomligt, så jag får summera något själv från mitt dåliga minne. Beslut och anvisningar skall vara grundade på vetenskapliga fakta, men vad detta innebär är inte självklart utan svårt och fullt av fällor. Vetenskapen skall ha pluralism och ompröva och ge utrymme för olika åsikter tolkningar. Dagens avvikare kan vara morgondagens sanningssägare. Det är mycket viktigt att det finns en levande vetenskaplig debatt som förs respektfullt utan för snabbt avfärdande. Kunskapsmängden växer mycket snabbt, men detta gör detta ändå svårare att avgöra av som är fakta och inte bara resultat med litet ”praktiskt” värde. Det viktiga är inte att folket tror på korrekta fakta utan att de viktigaste beslutsfattarna gör det. Det är ingen självklarhet att demokrati och bra forskning hänger ihop.

Själv finner jag att det är svårt att föra en vettig vetenskaplig diskussion över webben i många sammanhang och finner visionen om att det finns en ”bra” vetenskaplig debatt överdriven. Det är för få vetenskapsmän (utom jag) som gör ett allvarligt försök. Som exempel: sista dagarna har jag försökt diskutera naturvård med ideellt motiverade naturvårdare, men jag avfärdas i toner som uppenbarligen inte stämmer med vad ”March of Science” eftersträvar och en del tror. https://gunnarlinden.wordpress.com/2017/04/18/akademiska-titlar-och-nyckelbiotoper-i-nordvast/#comments .

En lång rad författare med imponerande titlar, främst miljöminister Skog, har skrivit en artikel i DN 170421, menad som stöd för idealen för ”March of Science” http://www.dn.se/debatt/viktigare-an-nagonsin-att-vi-forlitar-oss-pa-vetenskapen/  En tveksamhet i artikeln tycker jag är att den uppskattade nedgången i Living Planet Index (LPI) nog är missvisande pessimistiskt, åtminstone för svenska skog, och knappast ”vetenskaplig” även om formellt korrekt. LPI är faktiskt kompatibel med hur Sveriges fåglar försvunnit, men verkligheten är faktiskt inte så oroande http://daglindgren.upsc.se/Naturv/AntalFaglar.pdf . Tror inte riktigt att det blir bättre, hur och vilka som skall avgöra vetenskaplig grund är för svårt. Man skall vara kritisk mot källan, varför är då just WWF så bra källa? Lobbygrupper har ofta den bästa informationen, men det är vägningen av fakta som den kritiska granskningen skall riktas mot mer än källan. Varför skall åldern för källkritik minska, det viktigaste är väl de högre beslutsfattarnas förmåga till källkritik. Något nytänkande verkar inte vara på gång, snarare mer av samma. Att just miljöministern är den som är ledande för budskapet väcker min misstänksamhet. Visserligen är behoven av forskning och R&D stora rörande miljön, men det är också där alltför mycket accepteras som sanning av ett alltför okritiskt vetenskapssamhälle.

En Washingtonbo jag brukar byta tankar med karaktäriserade ”March of Science” så här: ”Här ifrån Washingtons horisont ser jag på vetenskapsmarschen med blandade känslor. Marschen är här ett komplext fenomen. Där finns hippi-dippityper och allsköns miljöknuttar som vill rädda världen från att gå under. Där finns forskare och andra specialister som är rädda för att förlora jobbet. Där finns folk som inte gillar Trump. Och där finns folk som helt enkelt håller kunskapens fana högt. Grupperna går i varandra. Därmed får marschen också en särskild kultur. Lite av Woodstock. Lite av demonstrationståg. Lite av karneval.  Somliga personer gillar denna mix men långt ifrån alla. Jag gissar att somliga av dem som hyllar kunskap undlät att delta av kulturella skäl. De uppfattade marschen som vänstervriden (används detta begrepp fortfarande?).  Bilder av skyltar finns här: https://www.washingtonpost.com/news/speaking-of-science/wp/2017/04/22/here-are-some-of-the-best-signs-from-the-march-for-science-in-d-c/?tid=ss_tw&utm_term=.c7d40bc38fd5 Vädret var mycket svenskt med ett kyligt dagsregn.”

Mera övergripande: ”Jag gillar alls inte det sätt på vilket forskning på offentliga medel finansieras. Det är alltför påverkat av allmänna regler för offentlig upphandling. Forstliga försöksanstalten öppnade år 1902 med två forskare och två assistenter. Förmodligen med mycket hög avkastning på insatta medel. Forskningens status har devalverats i allmänhetens ögon. Professurerna har blivit flera, enskilda innehavares territorium har smalnat, disciplinerna har både mognat och fragmenterats. Den akademiska verksamheten har fjärmats från den verklighet som folk ser och journalister beskriver. Forskarna publicerar sig inte i längre i skrifter som läses av specialister utanför akademin eller av den bildade allmänheten. Meriteringssystemet och ett inte ringa mått av akademisk snobbism med därtill hörande företräde för akademisk stil och jargong i skrivsättet har också bidragit till att separera forskningen från folket. Jag hade en gång tillfälle att fråga Göran Persson om forskare. Han menade att professorstiteln bjuder på hela spännvidden från briljanta specialister till rena knäppskallar. Det är också min uppfattning. Kanske har det alltid varit så och kanske är problemet min överdrivna exponering mot sektorn. Men numera låter jag inga forskare få min respekt gratis. Den måste förtjänas. Jag önskar att staten såge över systemet för anslagsfördelning och meritering på skarpen. Jag är inte alls säker på att det system som kommit att utvecklas är förmöget att driva utvecklingen i rätta banor.”

Det fanns faktiskt en betydande oro för miljön och klyftorna i världen för femtio år sedan, när jag var ung och började bli medveten. Många av de miljöproblem och tillståndet i världen vi oroade oss för då har faktiskt förbättrats, mycket tack vare forskningen. Men det är lättast att plocka de lägst hängande frukterna och visst har tillväxten gränser, även om det knappast går att precist kvantifiera! Hen som föll från skyskrapan sade när 17e våningen passerades: ”hittills har det gått bra!”. Att många problem har förbättrats innebär inte att alla dagens problem kommer att få en acceptabel lösning, även om vi tror på och satsar på vetenskap. Just den snabba och allt snabbare utvecklingen de sista seklerna, som vetenskapen legat bakom, är faktiskt mycket av problemet.

En skillnad mot då är att det inte fanns så många informatörer/ forskningsinformatörer utan en mer direkt väg mellan ledande forskare och omvärld (politiskt system). Svårt att bedöma vad det betytt. Informatörer verkar mer drivande för March of Science än bra forskare.

Det finns säkert en övertro hos många forskare att information om resultat och fakta har effekt. Ny filosofisk artikel på http://www.slate.com/articles/health_and_science/science/2017/04/explaining_science_won_t_fix_information_illiteracy.html?wpsrc=sh_all_tab_tw_top Men att som artikeln föreslår informera om konsekvenser i det vardagliga livet kan mycket lätt leda fel, det ligger i forskarnas natur att ”överdriva” just deras upptäckts konsekvenser.

Jag tycker ”March of Science” präglas av övertro att mänskligheten faktiskt skall kunna lösa sina problem, och framför allt att ytterligare förstärkt forskning ger lösningarna, jag är något mer pessimistisk och betraktar nog människan som en hotad (sårbar) art.

En drivkraft bakom ”March of Science”, som officiellt tonas ner, är förstås mer pengar till Science eller att stoppa nedskärningar. Jag tror nog svensk forskning, R&D, nu får tillräckliga resurser (även om en ständigt levande debatt om det är i ”rätt” områden förstås är motiverad, och minskningar av totaldelen av BNP är förvisso inte motiverad). Jag ifrågasätter om tillräckligt många forskare har tillräcklig frihet att själva välja frågeställningar och jag tror grupptrycket från andra forskare med associerade och strävan efter det politiskt korrekta är för stor. För min personliga del när jag tittar i backspegeln tycker jag nog det fungerat ganska bra för mig personligen, även om jag kanske inte tyckte det när jag var aktiv, men jag blev professor på den tiden när det var ett regeringsbeslut som gjorde mig ”oavsättlig” och därigenom hade integritet och i en forskningsmiljö med låg undervisningsbörda samtidigt som ”man” såg mycket positivt på att en skogsprofessor skaffade sig globala perspektiv.

Skall människans problem lösas är det viktigaste att de överordnade organens (i första hand Riksdagens) beslutsfattande blir bättre (förnuftigare, klokare, bättre sakligt och vetenskapligt grundade beslut). Jag frågade 10 som är 70-80 år gamla och bor i Sverige nu och i ungdomen om besluten blivit bättre över 50 år. Bara en av tio tyckte detta. Undersökningen redovisas på http://blogg.vk.se/dagl/2017/04/10/riksdagens-beslut-forbattras-inte-med-tiden/  När jag analyser finner jag att den troliga orsaken är att visserligen ökar kunskapsmängden och därmed möjligheterna att fatta bättre beslut, men beslutsfattarna förmår inte extrahera den väsentliga informationen från de vetenskapliga resultaten från påverkan av olika lobbygrupper. Det är den viktigast orsaken jag är relativt pessimistisk.

Denna artikel har omarbetats sedan första versionen delvis med ledning av kommentarer sedan den gjordes.

Dag Lindgren sist redigerat 170426 på http://blogg.vk.se/dagl/2017/04/22/MarchforScience/

Elbussar, Umeå och Hybricon

Av , , 7 kommentarer 4

 

Umeås Elbussystem med tio bussar är levererat av Hybricon. Systemet har drabbats av olika störningar, som blev så allvarliga så det kan betecknas kollaps vintern 16/17. I mitten av mars stod minst hälften av bussarna i väntan på reparation.

Elbussar är en utmärkt ide. Bussar går inte långa sträckor och behöver därför bara begränsade batterier. Upprepade accelerationer och bromsningar kan göras mindre energikrävande. De är en del i ett minskat beroende av fossila bränslen. De ingår i ett nät där enstaka problem vid enstaka tillfällen är lätta att hantera (en buss som tex får slut på ström kan relativt lätt få hjälp). Luftföroreningarna och bullret i stadskärnorna minskar. De är förarvänliga. Hållplatser kan förläggas i inomhusmiljö (gallerior t ex). Umeås närhet till ett av Sveriges största vattenkraftverk liksom stadens karaktär av kunskapsstad är argument för elbussar just i Umeå.

När jag första gången hörde att jag skulle få åka elbuss från ändhållplatsen för 9, som jag bor vid, såg jag fram mot det. Sedan byggdes det en laddstation. Den stod utan att användas några år och min första elbusstur blev inte i Umeå från hemmet som jag hade sett fram emot. Efter några år började provturer. Men de drabbade oss boende i närheten eftersom strömförsörjningen inte klarade av att försörja både oss och en buss under laddning (de kom in störningar på nätet). Då byggdes en stor byggnad som visst innehåller ett batteri som batteribussarna kan laddas från till stor kostnad och visst hinder och siktstörning och ett planerat strömavbrott vid själva inkopplingen. Denna konsekvens var alltså inte känd när provtrafiken startade.

Vid den tidpunkten skrev jag till några, bl a chefen för Hybricon och fick avfärdande brev. Jag nämnde bla annat att Hybricons föregångare gått i konkurs (mars 2013) en information som inte uppskattades att jag spred.

Men nästa två år har bussar gått regelbundet och tidtabellsenligt, men ganska ofta ”reserv dieselbussar”. Jag har observerat en del problem också när jag själv åkt elbuss, ”strömmen” har ibland inte räckt ända fram och ”reservmotorn” har trasslat. Jag har ofta sett folk vid laddstationen som åtgärdar något. Dock finner jag de självupplevda problemen acceptabla.

När Umeå sökt att bli Europas miljöhuvudstad har jag framfört att jag tyckte man skulle vänta tills Umeå visat förmåga att åstadkomma ett färdigt fungerande system istället för att belöna ambitionen.

Jag har också framhållit att ny teknik kan ge upphov till mycket oväntat trassel och att det är viktigt att detta dokumenteras på ett sådant sätt att andra kommuner som vill sjösätta elbussystem inte gör samma misstag. T ex så lät Umeå Energi uppladdningsstationen koppla in sig på en punkt i elnätet som inte hade tillräcklig kapacitet, ett misstag som inte borde upprepas, åtminstone inte i Sverige. En dokumentation tillgänglig på webben över de nämnvärda olika fel och misstag som inträffat med elbussarna i syfte att förbättra elbussar som system.

Umeborna och särskilt de bussåkande har drabbats av problemen med elbussarna. Statsmakterna borde stödja sådana som vill utveckla elbusssystem genom att ersätta Umeå kommun för de oförutsedda extrautgifterna även om en del av elbusssatsningen faktiskt görs av statsmakterna. Det skadar också iden med expansion av elbusssystem, men det är förstås riktigt att expandera långsamt så länge det finns berättigade tvivel att tekniken är tillräckligt utvecklad. Jag tycker t ex inte Umeå skall lägga order om fler elbussar de närmaste fyra åren.

Jag är själv förvånad att de största problemen har dykt upp under den senaste vintern. Det finns en del erfarenhet av tidigare vintrar som borde vara tillräcklig för att reducera problem och det senaste vintern har jag inte uppfattat som besvärlig och den började sent. Men det visar väl just att expansionen av nya system inte skall gå för snabbt.

Man kan ju säga att det finns en mycket lång erfarenhet av eldrivna trådbussar och spårvagnar som borde lett till att motorerna fungerade driftsäkert vilket inte varit fallet. Man kan påpeka att Umeå ligger mycket långt norrut jämfört med de flesta platser där elbussar använts nu och för länge sedan. Detta ger mörka, kalla, långa, tidvis fuktiga vintrar som kan ge problem som inte uppstår på andra ställen. Norrtåg har drabbats av liknande svårigheter.

Information om deras elbussar och elbussystem ges ganska bra av Hybricon själv http://www.hybricon.se/sv/hem.htm (vad jag saknar är utförlig rapport om de tekniska svårigheterna). Hybricon föregicks av ett utvecklingsbolag och en del av personalen var med på den tiden, men det har nog skett ett stort bortfall av den mest kvalificerade personalen i reduktionerna 2012 och 2016. Det finns inget skäl att misstro uppgiften att en del av krafterna i Hybricon är delvis ideellt motiverade av kravet på teknikutveckling i miljövänligare riktning.

På hemsidan eller facebooksidan för lokal busstrafik i Umeå nämns 170401 inget om problemen med elbussarna eller förseningarna. Den information medborgarna får är genom VK, men VK tar betalt för att delge mer än ingressen elektroniskt till icke inloggade prenumeranter. http://www.vk.se/plus/1969174/att-byta-de-har-motorerna-tar-flera-dagar Västerbottens Folkblad har inte nämnt något om problemen.

En ganska utförlig och vettig diskussion finns på http://blogg.vk.se/andersforss/2017/03/30/dags-att-gora-en-oppen-upphandling-av-umeas-elbussflotta/ där en socialdemokrat diskuterar ärendet och föreslår fler elbussar.

Elbussar utvecklas av andra än Hybricon http://www.dn.se/ekonomi/volvo-satsar-pa-tysta-elbussar/ . Även i en värld utan Hybricon kanske vissa komponenter i teknikutvecklingen kan tas över av andra.

Jag tror man skall se det så att Sverige har tjänat på den teknikutveckling och tidiga instruktion av elbussar som Umeå kommun satsat på och att kommunen inte skall kritiseras för satsningen och att mycket av att det gått dåligt beror på omständigheter som kan kallas otur snarare än ”ledningens” inkompetens. Men vinsten för Sverige skulle varit större om Umeå kommun var öppnare med de tekniska orsakerna till problemen. För Ume-borna har trasslet med bussarna haft begränsade betydelse (dieselbussar har ersatt) utom under några månader och det är för tidigt att säga att de orsakats mer än ganska begränsat trassel under tio år. Däremot får de betala en hel del för att kompensera trasslet vilket förmodligen kommer att underskattas om det redovisas även om en hel del betalas av staten.

I en inbjudan att teckna aktier i Hybricon 170321 påstod Hybricon ”Umeå som dagligen använder sig av alla tio bussar”, ”Bussarna redan finns och fungerar – i verklig driftmiljö under tidvis bistra klimatförhållanden ” Detta är starkt missvisande när det sägs vid en tid då över hälften av bussarna står och väntar på reparation och problemen med elbussarnas driftsäkerhet just har fått facket att anmäla bussbolaget http://www.vk.se/plus/1968282/facket-kraver-stopp-for-stressiga-bussturer-i-umea  Detta fick mig att reagera för att jag tycker Hybricon och Umeå kommun mörkat alla problem elbussarna orsakat även om det mycket är otur, och Hybricon har alldeles nyss fått ny VD vilket gör mörkandet av det dåliga nuläget mer förståeligt, och det lätt bli för mycket syndabockande när något går snett. Men skälet till att jag skriver det här är alltså utlöst av denna händelse koincidensen av sammanbrottet för elbussystemet vintern 16/17 och påståendena om hur bra det fungerar när Hybricon viggar färska pengar och parat med min vetskap att tidigare problem mörkats eller bagatelliserats.

_______________________________________________________________

Från: Börsvärlden (partnererbjudande) <[email protected]>
Skickat: den 21 mars 2017 08:05
Till:
Ämne: Inbjudan till teckning av aktier i Hybricon Bus System AB (publ)

 
Miljövänlig svensk kollektivtrafik tacklar globala klimatutmaningar

Tio av de totalt 41 eldrivna bussarna som finns i Sverige har tillverkats av Hybricon. Teckningsperioden för företrädesemissionen – som är i förväg täckt till 100 procent genom garantier och teckningsförbindelser – inleddes den 15 mars och pågår fram till den 31 mars.

– Hybricon är mycket långt framme med en komplett lösning på hur kollektivtrafiken i städer kan göras buller- och avgasfri. Vi har kommit en bra bit längre än våra konkurrenter, berättar Hybricons vd Johan Suup.

Ny statistik visar den snabba tillväxten av antalet elbussar i drift i Sverige. Förändringen senaste året motsvarar mer än en fördubbling. Men enligt Johan Suup ska man inte nödvändigtvis förstå det som att Hybricon har en marknadsandel på sådär omkring 25 procent:

– Marknaden är fortfarande i sin linda vilket visas av den snabba tillväxten så man ska inte ta för hårt på siffrorna.

Enligt Johan Suup säkrar företrädesemissionen bolaget finansiella situation fram till nya order och nästa produktionsfas.

– Med finansieringen på plats finns alla förutsättningar att bygga en långsiktigt hållbar verksamhet med mycket lovande framtidsutsikter, förklarar han.

Hybricon har för närvarande slutlevererat alla beställningar. De har gått till Umeå som dagligen använder sig av alla tio bussar och tre laddstationer.

– Hybricons elbussar passerade 400 000 kilometer i verklig drift hos Umeås lokaltrafikbolag för mindre än en månad sedan, vilket tydligt illustrerar hur snabbt vår bussverksamhet rör sig framåt. Det är en ökning i storleksordningen 30 procent från så sent som tredje kvartalet, framhåller Johan Suup.

Att bussarna redan finns och fungerar – i verklig driftmiljö under tidvis bistra klimatförhållanden – ger konkurrensfördelar som stärks i takt med tiden, enligt Johan Suup.

Han ger inga detaljer om pågående upphandlingar, men det framgår att de är cirka tio till antalet.

– Vi tror på ett genombrott för elbussmarknaden med start under 2017 och fortsättning in i 2018. Vi har den bästa produkten och kan snabbt bli en stark aktör när marknaden tar fart, säger Johan Suup.

Det har framkommit att en av Hybricons styrkor är en ”stabil” och ”långsiktig” huvudägare som kontrollerar mer än en tredjedel av bolaget. Bakom ägarnamnet ReMoD Invest AB finns bland annat familjen till Millennium-trilogins upphovsman Stieg Larsson.

– Våra ägare har ett genuint miljöengagemang och vill ge fler än Umeåborna en kollektivtrafik utan utsläpp och buller. Ska jordens befolkning klara av klimatutmaningarna så kommer det krävas både mer och miljövänligare kollektivtrafik, resonerar Johan Suup.

För att ladda ned teaser, anmälningssedel och prospekt, klicka här.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se