Paus på grud av hot

Av Daniel Nyström, 22 november 2013 kl 13:08, 18 kommentarer

Jag har tidigare påtalat om hot och otrevliga kommentarer. Detta har intensifierats och hittat andra kanaler. Jag tar därför, åtminstone tillfälligt, paus igen på grund av dessa hot, personpåhopp och hatmeddelanden. Det handlar om alltifrån att jag är en sjuk människa på grund av min sexuella läggning till att jag skulle vara någon pedofil som förgriper mig på barnen i mitt område. Rörande pedofilbiten har jag fått veta att jag ska hängas ut ifall jag inte lägger ner. Hur oriktiga sådana anklagelser än må vara skulle en sådan stämpel inte vara lätt att tvätta bort. När det kommer till pedofiler — dessa som förgriper sig på och förstör det mest värdefulla vi har, nämligen våra barn — tänker människor sällan nyktert.

De flesta hatmeddelandena har kommit när jag på något sätt berört det rasistiska partiet Sverigedemokraterna. Deras näthatsvans är inte sena med att besöka min blogg. Jag har även med hjälp av detaljerad ”just nu”-trafik från Google Analytics noterat att Sverigedemokraterna och Avpixlat besökt min blogg och strax därefter rasar det in massvis med besökare, mail och annat. Jag vet inte om de har någon nätaktivistlista, men det verkar onekligen som det.

Att jag är homosexuell och aktiv i RFSL har upprört många. Att jag står upp för min rätt att bli sedd med respekt och som alla andras jämlike tycks irritera desto fler. Vissa uttrycker att jag inte borde få leva längre och att jag borde ”rensas ut”. Att jag är Vänsterpartist ses inte heller mellan fingrarna med. Det kan vara allt från osmakliga och omänskliga Utøya-uttalanden till att jag är stödjer massmord (hänvisningar till Sovjetunionen är vanliga — värt att påpeka är att jag inte var politiskt medveten vid tiden för Sovjet, men sådant spelar föga roll för näthatare). I samband med massmordspåståendena finns i regel andra påhopp av typen ”kommunistsvin, du ska sona för dina brott” eller liknande. Dessa hot och kränkningar har kommit genom olika kanaler och därför känner jag mig nu tvingad att åtminstone tillfälligt sätta bloggen i malpåse.

Hjälplös känner jag mig också. Anmälningar i all ära och sådana brukar jag göra, men när hot omförhandlas till ”yttrande av åsikt” eller hamnar i ”tekniskt uppklarade brott”-mappen (helt enkelt: polisen har lagt ner ärendet) blir man lätt håglös.

Ha det gott!

Vi mindes

Av Daniel Nyström, 21 november 2013 kl 14:40, Bli först att kommentera

Hatbrott drabbar människor på riktigt. Det är en verklighet och i många fall en oåterkallelig sådan. Bestialiska mord i vissa fall. Vi blir stenade, skjutna, kvävda, styckade. Hatet är ursinnigt och obegripligt. Vi måste uppmärksamma detta. Igår var ett sådant tillfälle rörande transpersoner. Vi från RFSL Umeå höll tillsammans med Transföreningen FPES en minnesstund på Rådhustorget: Transgender Day of Remembrances.

Hittills i år har 238 människor blivit mördade endast för att de valt att vara dem de är. Somliga synnerligen bestialiskt. Att vara en transperson är livsfarligt. Det transfobiska våldet och transfobin möter så många människor i deras vardag.

När jag pratar med transpersoner framkommer allt för ofta att sjukvården i Västerbotten är en skam. Transfobin finns närvarande och flera önskar inte ha kontakt med sjukvården i Västerbotten på grund av det.

Jag minns själv när jag uppsökte Ålidhems vårdcentral för att ta STD-prover. Som sexuellt aktiv person är det, enligt mig, oansvarigt att ibland inte titta upp ifall man har någon könssjukdom. (Detta gäller oavsett om du är heterosexuell, bisexuell eller homosexuell. Du ska kolla upp dig!) När jag önskade ta STD-prover på min vårdcentral mötte jag på motstånd. Jag önskade att de skulle titta bland annat svalget, men inte. Sådana tester gör de bara på tjejer, eftersom det bara är tjejer som har oralsex med killar. Det fick jag veta.

Jag käftade med dem i mer än 10 minuter varpå jag i frustration och irritation mer eller mindre skriker ut, i ansiktet på de två sköterskorna som försökte avvisa mig: ”Jag är bög och jag suger kuk!”. Den ena sköterskan började skruva sig och blev något avståndstagande. Den andra insisterade fortfarande på att de inte skulle ta svalgprov på mig, men sa irriterat efter ett tag: ”Jag ska prata med din läkare och se vad han säger. Var beredd på ett Nej!” Detta är ett exempel på heteronormativitetens uttryck i sjukvården.

Debaclet på Ålidhems vårdcentral slutade med att hon motvilligt gjorde svalgprov. Ett besök som skulle ta max 15 minuter tog mer än 1,5 timme. Det var en oerhört påfrestande och kränkande situation och jag mådde väldigt dåligt efter det mötet med sjukvården. Sedan dess går jag aldrig till Ålidhems vårdcentral i dessa syften. Jag besöker istället STD- och vulvakliniken på Norrlands universitetssjukhus (NUS).

Detta är bara en av många berättelser — min berättelse. Det finns många liknande där ute i Västerbotten. Jag som bög har det dock mycket lättare och bättre bemötande att finna hos sjukvården än vad en transperson har. Västerbottens läns landsting har en hel del att lära vad gäller HBTQ-kompetens och icke-fobiskt, -förakfullt och -hatiskt bemötande.

Mördad för den du är!

Av Daniel Nyström, 20 november 2013 kl 12:47, Bli först att kommentera

Idag, kl 18.00: Transgender Day Of Remembrance 2013 i Umeå

Under det gångna året har 238 transpersoner mördats runtom i världen på grund av att de är just transpersoner. Antalet 238 är bara toppen på ett isberg eftersom många länder helt saknar statistik över detta.

Sedan 1999 hålls årligen den 20:e november Transgender Day of Remembrance (TDoR) för att sörja och hedra dessa människor vilkas liv har släckts till följd av transfobiskt våld och för att väcka allmänhetens medvetenhet om detta.

► I Umeå samlas vi på Rådhustorget kl 18.00 för en ljusmanifestation, tal och en minnesstund.

Besök Facebookeventet. Visa ditt stöd och medmänsklighet.

Arrangörer:

Är du rädd, lille vän?

Av Daniel Nyström, 17 november 2013 kl 15:02, Bli först att kommentera

Gott minne, glad stund. 🙂

Snart är det dags. Det är bara dagar kvar. Saknaden har varit stor sedan dagen jag klev på flight HS669. Det enda som överträffar saknaden är känslan av längtan. Längtan efter det enligt somliga förbjudna.

Jag tänker på de olika rubriker som liksom årstidernas cirkulära självklarhet återkommer gång på gång. Dessa uppmanar mig att inte visa min kärlek öppet. Ty den kan uppröra. Den kan irritera. Det är ett inslag i stadsbilden som inte hör hemma där, förmodligen på samma sätt som mörkhyade människor och kvinnor som tar sig ton stör friden i det svenska folkhemmet.

Hat, förakt och fördomar mot HBTQ-personer, rasism och kvinnohat hänger samman. Till skillnad från rubrikerna menar jag att den öppna glädjen och lyckan i sig inte är någon del av den nämnda skapandeprocess av irritation och upprördhet. Hatet finns där innan och närs ur okunskap och förakt, ofta nära förbundet med religiösa föreställningar om världen, i samspel med en eller flera vantolkningar av någon guds påstådda mening med livet. Till detta behövs motkrafter.

Det är något som händer när två av samma kön håller handen. Det utmanar. Provocerar. Men i detta tänker jag inte så mycket på de blickar som kommer, utan på det att i den stunden så sker en förändring. Atmosfären i händelsens centrum och omgivning blir friare — något mer klar. Det blir lättare att andas. Den våta filten lyfts av en friheten tillfälliga pust. I den stunden är inte alla längre heterosexuella.

Egentligen behövs inte ens den gesten för att skapa förändring. Att ta någon i hand är bara ett bland många kommunikativa tillgrepp. Det räcker att som jag gjorde, berätta om min sexuella läggning. I nästan varje givet tillfälle är det någon av de som låtit påskina sin egen heterosexualitet som visar sig vara så kallat binyfiken, bisexuell eller homosexuell. Att bryta mark. Att byta luft. Det är lite som att ge hjärt- och lungräddning till någon som inte får syre och hotas av hjärndöden.

Det finns ett ansvar i detta som jag lägger på mig själv. Jag måste trotsa rubrikerna i tidningarna, mina egna föreställningar och stå emot rädslan inför det överhängande hotet. Precis som alla andra ska jag kunna visa att jag känner mig glad med en annan. I framtiden ska jag kunna sitta på Apbergets trappor, äta min glass i solen tillsammans med en man jag håller kär. Vi ska kunna hålla om varandra och bara finnas där i stunden. Njuta av glassen, solens värme och varandras närhet, utan rädsla.

Det är i alla fall min dröm…

Arbeta mer för mindre

Av Daniel Nyström, 15 november 2013 kl 14:05, 2 kommentarer

Fredrik Reinfeldt: Gick du på det där med jobbskatteavdraget? Serru lille vän, nu får du ta skeden i vacker hand och be. Välgörenhet finns det gott om!

Det är som ett plundringståg. Det blir tydligare och tydligare, för var dag som går. Den moderatledda regeringens skattesänkningar har missgynnat de allra flesta. Något jag berört tidigare gällande Anders Ågrens hyckleri. Moderaterna har ökat inkomstklyftorna — gjort de redan fattiga fattigare, som om det inte redan var tillräckligt jävligt före valet 2006. De rika har däremot haft en vild klassfest på Rosenbad. Övergödda till bristningsgränsen går de till val 2014. Det är överklassens regering som suttit vid makten. Inte oss vanliga löntagares regering.

Det gjordes för en tid sedan en intressant sammanställning av hur vi svenska folket tror att förmögenheterna är fördelade i Sverige, hur vi anser att förmögenheterna ska vara fördelade samt hur förmögenheterna är fördelade i Sverige. Det är en skrämmande grafik som målas upp, men den synliggör hur sjukt orättvist fördelat förmögenheterna är. Se filmen nedan.

Med rätt enkla medel kan fördelningen bli bättre. Vi måste rulla tillbaka jobbskatteavdraget som ett första steg på den vägen. Förutom att jobbskatteavdraget ökar inkomstklyftorna har avdraget också sänkt löneökningstakten samt tvingat fram kommunala skattehöjningar. Det innebär ironiskt nog att många löntagare inte fått någon skattesänkning alls, men sämre trygghet och lägre lön. De stora förlorarna är dock alla de som inte fått del av jobbskatteavdraget, det vill säga pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ta några exempel. Dessa har drabbats av högre skatter än innan 2006. De enda som tjänat på högerns politik är de redan förmögna.

Jobbskatteavdrag är lönesänkande något studier gjorda i USA och Storbritannien har också funnit. Jobbskatteavdraget leder till lägre löner. Vi som arbetar i Sverige har i snitt fått 4 procentenheter mindre i löneökningar på grund av regeringens politik. Det motsvarar för medelinkomsttagaren mellan 920 och 1000 kronor i månaden i uteblivna löneökningar. Vi har alltså fått skattesänkningar på motsvarande summa vi förlorat i löneökningar (vilket också leder till lägre pensioner i framtiden) och detta har pensionärerna, sjuka och arbetslösa fått betala. Lägg till detta det ovan skrivna om skattehöjningar i kommuner och landsting. Bra deal detta var för löntagarna i Sverige, vi blev riktiga vinnare! Så var har pengarna tagit vägen? Jo. De redan förmögna har kunnat smörja sitt krås (som ni såg på filmen ovan).

Att sänka lönerna, försämra för redan fattiga och öka inkomstklyftorna har varit ett av Alliansens mål. De vill också gärna att inkomstklyftorna fortsätter att öka ännu mer. Men när lönerna är så låga att vi knappt ens har råd att gå till tandläkaren eller köpa bra mat i slutet av månaden, då har det gått för långt! Var är människovärdet i detta?

De redan rikas regering tycker den inslagna vägen är bra och de önskar förstärka dessa redan extrema orättvisorna. Att moderaterna gör detta ogenerat förvånar nog få. De är trots allt överklassens parti, men hur folkpartiet kan gå med på det förvånar. Fast å andra sidan. Det var rätt länge sedan de var socialliberaler.

Dela lika!

Av Daniel Nyström, 14 november 2013 kl 16:41, Bli först att kommentera

Idag blev jag inbjuden till Facebook-gruppen Dela lika. Det är ett upprop som Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, startat för en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en av vår tids viktigaste jämställdhets- och frihetsreformer i Sverige som dragits i långbänk. Från Facebookgruppen finns en länk för den som vill underteckna namninsamlingen.

Som vänsterpartist och man välkomnar jag detta från S-studenter. Sedan tidigare har S-kvinnorna drivit denna fråga och jag hoppas att de tillsammans lyckas få med sig Socialdemokraterna på tåget — att våga vara progressiva i familjepolitiska frågor. Det är av yttersta vikt att feministiska perspektiv åter lyfts högre upp på dagordningen inom hela arbetarrörelsen! Sedan Stefan Löfven tog över rodret av sosseriet så har jämställdhetsfrågorna hamnat på undantag och kommit på skam. Det håller inte! Det fungerar inte heller att bara att Vänsterpartiet och endast delar av Socialdemokratin arbetar för denna jämlikhets- och frihetsreform. Hela arbetarrörelsen behöver samla sig.

Som med andra försäkringar tycker jag det är självklart att dessa skall vara knutna till mig som individ. Det är mitt ansvar att dela föräldraskapet och det är min rättighet att erkännas som en individ!

► Ta del av Vänsterpartiets feministiska satsning som Aftonbladet skriver om idag och som Vänsterpartiet gjort en kort film om.

Symptom på ökad tolerans

Av Daniel Nyström, 13 november 2013 kl 13:43, 7 kommentarer

Inspirerade av tyska supportrars arbete för ökad tolerans: ”Fußballfans gegen Homophobie”, har det tagits ännu ett steg för att få upp machokultur och homofobi på de svenska supportarnas agenda: Fotbollssupportrar mot homofobi! Besök deras sida på Facebook.

En efter en rämnar det gamla samhällets olika homofobiska, rasistiska och patriarkala bastioner i grunden. Vi blir klokare, förstår varandra bättre, ser likheter framför olikheter. Det nya samhället krossar gamla förtryckande strukturer och negativa relationer mellan människor av olika kön, härkomst och sexualitet. Det går framåt!

Sverigedemokraterna är ett symptom på denna ökande tolerans i det svenska samhället. Ett desperationens uttryck. De håller fanan högt för allt det gamla dåliga som varit. De räds inför framtiden och de hatar jämlikhet och alla människors lika rätt och värde.

Gång efter gång: Hårt sätts mot hårt. På det sättet sker just nu en ökad polarisering i samhället, men det är en stor folkmajoritet som står upp för det öppna, demokratiska och toleranta samhället. Det är en stor folkmajoritet som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Vi sätter människovärdet i första rummet. Men det betyder att det också finns en liten del som släpar efter. Det är en liten andel av Sveriges befolkning som står upp bakom förtryckets och hatets ideologier. Dessa idéer när rörelser och driver partier som exempelvis Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti med flera, och till viss del även Kristdemokraterna.

De som tittade på fotbollsgalan kunde följa den med förskräckelse. Är det verkligen 2013 inom fotbollsrörelsen?! De patriarkala strukturerna var beklämmande att ta del av. Männen dunkar männen i ryggen och kvinnorna blundas inför. På nätet kunde andra vågen framträda — homofobiska kommentarer lämnades av så kallade fotbollsfans. Flatföraktet, så tröttsamt. HBTQ-tidningen QX har skrivit lite om detta: ”Som ett tröttsamt brev på posten uttryckte en rad ”fotbollsfans” sitt förakt för lesbiska som spelar fotboll efter att Nilla Fischer tog emot priset ”Årets back”.” Sedan återges en rad citat från kommentarer som lämnades rörande detta. Förakt. Homofobi. Hat.

Men även inom fotbollen händer det saker. Senaste tillskottet i arbetet för jämlikhet och kärlek är Fotbollssupportrar mot homofobi. Besök deras sida på Facebook.

SD tystar motståndare

Av Daniel Nyström, 12 november 2013 kl 23:11, 6 kommentarer

Björn Söder

Sedan tårtningen av Jimmie Åkesson har det rapporterats om rasistpartiet Sverigedemokraterna i massmedia. I SVT Debatt satt Sverigedemokraternas partisekreterare, Björn Söder, och ljög tills det att han blev blå. Han förnekade till och med att personer i SD:s partitopp handhaft järnrör i Stockholm (vilket vi alla vet har hänt). Inte rasist, men… (IRM) närvarade i studion i debatten mot Björn Söder. Efter debatten valde IRM att på sin internetplats publicera debatten och avslöja alla lögner Björn Söder kom med. Strax därefter utsattes sidan för en omfattande så kallad DOS-/hacker-attack som slog ut den antirasistiska nätsidan.

Men vi som står upp för människovärdet, demokrati och jämlikhet kommer inte att låta oss tystas. Som en reaktion har flera välbesökta nätsidor i en solidaritetsaktion valt att publicera det inlägg som rasisterna försökt stoppa. Bland annat valde nyhetssajten Politism publicera inlägget i en solidaritetsaktion och strax därefter utsattes även Politism för attacker. Senast i raden av nätsidor som i solidaritetens anda valt att publicera IRM:s inlägg är Centrum mot rasism. Jag kommer också här på bloggen publicera inlägget.

Det nedan återgivna stod på IRM:s sajt och missade du debatten i SVT kan du följa denna länk och se den bit som handlar om Sverigedemokraterna: SVT DEBATT.

IRM vs Björn Söder i SVT Debatt – vi reder ut Söders lögner

Påstående nr 1:

Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.

Björn Söder: Det är rent nonsens.

Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr 2:

Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?

Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.

Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: ”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:

Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.

Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:

Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.

Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.

Sanningen: Öhh, jo det gör det (utdrag ur Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet):

För att vara på den säkra sidan om SD:s syn på islam så har ni två citat till från partitoppen.

Rikard Jomshoff, Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson:

Björn Söder om nazism och islam:

Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.

UPPDATERING

Vi fick en förfrågan om att reda ut Söders befängda påståenden/förnekanden gällande järnrörsskandalen. Vi har skrivit om alla lögner i detta inlägg: SD-topparnas lögner – vi har hela listan

Här har ni även en lista som belägger allt det vi sa om SD:s plattform på nätet, Avpixlat:

Vardagens hjältar

Av Daniel Nyström, 10 november 2013 kl 16:14, 10 kommentarer

Det var 1985. Högerextremismen var på frammarsch.
En tuff tant — en vardagshjälte i Småland — gör vad som kommer ann varje medmänniska: Stå upp för demokrati, människovärde och mänskliga rättigheter.

Det händer igen. Förändringens vind, den blåser kall. Det är som en ohejdbar storm av dårskap, dumhet och förringande som drar fram över Sverige. Det ska gråtas i riksmedia. Syndabockar ska hittas. Brösttoner tas till. Och nu intar etablissemanget försvarsposition. En av de sina har fått utstå en folkets mening: en tårta. De ställer sig upp bakom Jimmie Åkesson. Terrorismen måste stoppas!

För ganska exakt tre år sedan framlade jag en uppsats i Historia på Umeå universitet. Det var en så kallad komparativ diskursanalys, vilket innebär att jag jämförde två skeenden och analyserade hur riskmedia talade om dessa skeenden. Det jag jämförde var hur de politiska partierna Ny demokrati respektive Sverigedemokraterna beskrevs/omskrevs på ledarsidorna i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska dagbladet perioden efter respektive riksdagsval; 1991 för Ny Demokrati och 2010 för Sverigedemokraterna. Klart är att etablissemanget har förskjutits.

Förutom att de politiska skiljelinjerna mellan ledarskidorna påtagligt minskat från 1991 till 2010 sågs Ny demokrati och Sverigedemokraterna på olika vis. Det första är numera historia och kan lämnas därhän. Sverigedemokraterna däremot fördömdes av samtliga ledarsidor och tillskrevs etikett på etikett. Partiet bedömdes inte bara vara högerextremt utan även ett hot mot demokratin, eller som jag skrev i arbetet ”Sverigedemokraterna ses på som ett omöjligt parti, ett paria.” Men det var tre år sedan.

***

Idag är tongångarna en helt annan. Jimmie Åkesson tårtas och ur det svenska politiska etablissemanget springer den ena efter andra till försvar för de som bara tre år tidigare ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Det är som ett politikens maraton. Lena Mellin menar att hon är beredd att dö för att Jimmie Åkesson ska få säga sin mening ostört och Mona Sahlin instämmer men är inte beredd att dö för Jimmie Åkesson. Den folkpartistiska tidningen Dagens Nyheter ansåg till och med att demonstrationsrätten borde inskränkas för att skydda demokratin. Och socialdemokratiska Aftonbladet låter oss veta att tårtningen var en terrorhandling. Den ena extrema yttringen efter den andra. Styrkta brösttoner och överdrifter. En kakafoni utan hejd. Är det detta som är den politiska korrekthetens våta filt som högerextremister så ofta klagar på, en filt som nu kommer till deras försvar?

Vi lever i en förändringens tid. Jag har följt uppdateringar på Facebook från kompisar, i synnerhet från en person. Vi är ofta men inte alltid överens. Vi har bra diskussioner och han är en mycket klok person. Vi hade reagerat på samma galenskaper i Expressen. Igår var det 75 år sedan som nazisterna på allvar påbörjade sin terror och utrotning av judarna i Tyskland, den så kallade Kristallnatten. Många är de gånger jag varit ute och tänt ljus och gått i fackeltåg för att hedra minnet av de som miste livet i den nazistiska pogromen natten mot 10 november 1938.

Den liberala tidningen Expressen ger inte den historiska händelsen tyngd eller erkännandet. Istället kommer ett ifrågasättande från Expressen sida som låter oss veta veta att kristallnatten är bara något som ”påstås enligt historieböcker”. Det är alltså inte något som är/varit, utan det är ett påstående, kanske rent av en teori? Polisens syn återges också av Expressen: Svenska motståndsrörelsen (nazisterna som stökade runt i Umeå för inte så länge sedan) som demonstrerade i Stockholm igår beskrevs som (i sammanhanget förstått oförargliga) ”högerdemonstranter” och benämnde alla de som stod upp för demokrati och människovärde som ”vänsterextremister” och hot mot demokratin. Tidningen hänvisade också till en nazistisk sida för den läsare som ville få mer information och live-uppdateringar om vad som händer under nazisternas marsch genom centrala Stockholm.

Jag ska inte gå så långt som att misstro Expressen, men nog slog tanken mig att bevakningen av händelsen gjordes under sympatier för nazism och nazisterna som marscherade genom Stockholm. Det som hände 10 november 1938 var ju trivialt, bara ”några juvelerarbutiker förstördes” fick vi veta. Jag kved mig när jag tog del av denna nazistpropaganda som obehindrat sprutade på Expressens sida. Expressen bad senare om ursäkt för sitt mycket grova övertramp, hån och antisemitism som skedde på bästa sändningsplats.

***

Vad har då detta med tårtningen att göra? Tja, jag kommer osökt att tänka på en læstadiansk släktings fördömande av HBTQ-personer och varför HBTQ-personer inte ska tillerkännas rättigheter: ”Ger man djävulen lillfingret tar han hela handen”. I detta sammanhang fungerar analogin. Sverigedemokraterna har sakta börjat accepteras av etablissemanget och blivit en del av det. Nu går ryggdunkarna och acceptansen för det vidriga och odemokratiska blivit mer allmänt — de är beredda att dö för varandra. Åtminstone det etablerade etablissemanget med Mona Sahlin, Lena Mellin, Karin Pettersson och ledarredaktionen på Dagens Nyheter i spetsen.

Tårterskan Irene Matkowitzc är en av våra vardagshjältar. Hon stod upp för mänskliga rättigheter, människans värde, demokrati och yttrandefrihet. Men istället för detta erkännande läggs allt fokus på metod och hon beskrivs hon som terrorist och som ett hot mot demokratin. När är det rätt att agera? Mona Sahlin talar om att Åkesson blev rädd och överrumplad. Är någon förvånad över en sådan sak? Det skulle jag också bli om jag fick en tårta i ansiktet. Men Jimmie Åkesson befann sig aldrig i någon fara. Den vanliga medborgarens desperation lyser igenom valet av aktion. Så begränsad är yttrandefriheten — så mycket har demokratin börjat urholkas.

Tårtningar är ett till synes harmlöst medel för att få uppmärksamhet, för att bli hörd (jämför med järnrören som ledande Sverigedemokrater hade som tillhyggen). Låt gå för att jag själv aldrig ta till en sådan metod. Jag behöver inte. Jag har andra kanaler. Värt att poängtera är också att jag inte uppmanar andra att tårta. Det är trots allt ett brott mot svensk lag. Men metoden åt sidan: Det viktiga är den idé som Irene Matkowitzc bär på: Demokrati och jämlikhet. Hon har i det avseendet min oreserverade sympati och etablissemanget har mitt totala förakt. Vi får inte glömma att Jimmie Åkesson leder ett av Sveriges mest aggressiva och våldsbenägna partier vars idéer vid makten utgör ett direkt livshotande tillstånd för hundratusentals människor. Deras politik är också mycket kvinnofientligt och homohatande.

I fascisternas värld kommer de mänskliga rättigheterna beskäras, demokratin avskaffas och yttrandefriheten vara ett minne blott. Är det först i det stadiet som motstånd är tillåtet, utan att etablissemanget gråter? Nå, i det tillståndet ropar nog etablissemanget efter samhällets hårdaste repression: Död åt de protesterande.

Kärlek, homohat och rövhål

Av Daniel Nyström, 7 november 2013 kl 15:25, 3 kommentarer

Det var något nytt. Det var lite uppkäftigt. En alldeles för lång kram för att vara simpel vänskap, åtföljd av en kyss som pricken över i. Två leenden och hejdå. Så var resan med bordningen av flight HS669 över för denna gång. Ett nytt kapitel skrivet. Ett rikare liv vunnet. Det var lite spännande. Det var något vågat.

Det kan te sig något bagatellartat för de flesta, men att kyssa någon offentligt är en svår process för mig. Att våga. Jag gjorde det! Det var så djävla rätt att göra. Men känslan av att kyssa någon offentligt, oavsett hur rätt det än kändes, överträffade inte den efterföljande känslan av oro. Vem kan ha sett? Blicken vandrar.

På planet funderade jag lite över Ken Ring om hyllas. Hyllas. HYLLAS! Låt gå att karln har ett musiksinne och är framgångsrik, men att karln är homofob får inte passera. Han är en offentlig röst och han uttrycker missaktning och hat. Ett hat som förminskar mitt och så många andra människors liv. Han motiverar sitt hat med Gud och ”the circle of life”, och menar att vi har ett ansvar att respektera naturen. För honom handlar livet om fortplantning genom att bilda heterosexuella familjer: ”Jag älskar barn, det är min första prioritet i livet. Därför är jag emot homosexualitet” och ”Hur fan kan man bli kär i ett annat arsle”.

Jag tänker inte spekulera i hur han ser på förhållanden eller vilket rövhål han just nu älskar (för något rövhål är det tydligen). Det väsentliga här är att Ken Ring uppenbarligen delar upp mänskligheten i två enheter: fittor och rövhål.

Yes. Penetration. Så är det.

Hans musikaliska verk ”Spräng regeringen” låter oss ta del av hans djupa funderingar och människofientlighet: ”Ey era bögar vad vill ni jag ska knulla sönder er fattar ni?”. Påfallande ofta använder han ordet bög med en negativ laddning — som ett pejorativ — i sina låttexter: ”Inget jävla fucking bögljud”, ”Med en ny stam, glöm allt bögland”, ”Försöker ändra lite lagar, lite fördomar. Med svordomar och ett hat för fucking bögungar” och så vidare.

Att han är homofob och hatisk står klart. Att han använder bög som pejorativ är uppenbart. Men detta är bara Ken Ring. Hur uttrycker du dig?

Visst kan det verka lättkränkt att ta illa vid sig av detta. Men det är fruktansvärt och jag har talat om detta tidigare: Homosexualitet är onormalt.

Homofobi kommer inte bara till uttryck genom fysiskt våld och det är inte bara då det är relevant. Det är inte heller frågan om något abstrakt utanför vår egen kontroll. Homofobin lever genom det vardagliga. Det försåtliga talet. Det oaktsamma agerandet. Den obetänksamma dunkla meningen. Det är oftast frågan om triviala händelser, handlingsmönster och beteenden vi inte tänker på. Det är så kallade praktiker. Dessa praktiker är gnagande och irriterande. De suger energi och glädje ur människan. Det är orättvisor som förekommer så frekvent att dessa förbises och tas för givna. Och de utgör naturliga inslag i vardagens kommunikation. Där ligger problemet.

Det är i samtalet mellan människor som homofobin uppstår, göds, ges sitt innehåll och föds på nytt — the circle of life, om så vill. Utan homofoba uttryck och fördomar i vardagen kan homofobin inte existera. Du har ett ansvar att säga ifrån.

Homofobin begränsar mitt liv. Den fördunklar, förtar och förgör det annars vackra. Medan heterosexuella obehindrat kan visa sina känslor — att kyssa den de tycker om eller älskar — gör jag detta med betydande tröghet. Min position är en med ett bestulet privilegium. Det är som hur rasism fungerar, något jag skrivit om i mitt examensarbete:

”Vithet innebär en position som ger ett större handlingsutrymme i rummet, något som gör att en kropp som inte definieras som vit har en högre viskositet och är ständigt betraktad, medan den som uppfyller kriterierna för en vit kropp rör sig utan större hinder och ej under betraktelse.”

Det är just så det fungerar för mig som homosexuell i den heterosexistiska miljön som utgör vårt samhälle.

Åter på flygplatsen: Vem såg oss kramas och pussas? Antagandet om att de tisslar och tasslar, spottar och väser. Erfarenheter: ibland tunga att bära. Det gäller i synnerhet när dessa beskär ett önskat liv, kärlek och lycka.

Tänk på det nästa gång du använder ordet bög som pejorativ.