Etikett: Bisexualitet

Satsa på HBTQ-frågorna!

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag publicerades min insändare ”Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå” på VK:s nätupplaga. Nedan finns artikeln:

Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå

Det är dags att börja förtjäna sitt rykte! Det är uppenbart Umeå inte har hängt med samhällsutvecklingen. Det är lika uppenbart att Umeå lever på gamla meriter – tveksamma dessutom.

Att arbeta för ett jämlikt samhälle är svårt, det finns ett starkt motstånd. I vårt samhälle är homofobi, sexism och rasism sedan gammalt etablerade ideologier som samverkar för att bevara heterosexualitet, manlighet och vithet som det normala i samhället. Denna tradition måste vi bryta med.

Men att utmana denna ordning är inte riskfritt. Som exempel har jag blivit bespottad och hotad när jag tagit till orda. Dels för att jag är bög, dels för att jag är för mångfald.

I ett panelsamtal under sommaren försökte jag lyfta den ökande HBTQ-fientligheten som många känt av i Umeå. Jag talade om den missaktning, bespottning, misshandel och de våldtäkter som HBTQ-personer drabbats av de senaste åren.

Istället för att se problemets allvar, väljer några av partiföreträdarna att sätta sin tro till en 8 år gammal och illa underbyggd undersökning från en dejtningssajt om att Umeå fortfarande skulle vara den HBTQ-vänligaste staden i Sverige. Det framfördes till och med synpunkten att vi inte ens bör tala om problemen då det kan skada Umeås goda rykte.

Att inte tala om HBTQ-frågor har Umeås kommunpolitiker varit oerhört duktiga på. De senaste 8 åren har inga nämnvärda politiska initiativ tagits och det har givit resultat. Istället för den 1:a plats politikerna tror att Umeå intar placeras kommunen på en 21:a plats i en undersökning nyligen gjord av RFSL i samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Nu är det på tiden att Umeå förtjänar sitt rykte.

Vänsterpartiet har beslutat sig för att på allvar förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå. Vi anser att kunskap och kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv är av stor betydelse inom välfärden, eftersom alla för eller senare kommer i kontakt med den. Det är också viktigt att alla människor känner att de kan få det stöd de behöver av samhället. Därför ska vi bland annat arbeta för:

  • Att kommunen ska ta fram en policy för kunskap och kompetens i HBTQ-frågor som ligger till grund för ett vidare arbete i kommunen.
  • Att personalen erbjuds utbildning.
  • Att det vid anställning av chefer och tjänstemän ska det vara meriterande med kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv.
  • Att Umeå kommun ska kunna erbjuda skyddat boende för HBTQ-personer som utsatts för våld eller hot om våld av närstående, oavsett kön eller könsidentitet.

Målet för vår politik är att varje människas förutsättningar ska vara utgångspunkten för hur vi bygger ett bättre Umeå. Det kräver en barnomsorg, skola, äldreomsorg och socialtjänst med goda kunskaper i skilda familjeförhållanden och individers olikheter. Med förslagen ovan läggs en god grund för en sådan utveckling.

Daniel Nyström
Vänsterpartiet Umeås HBTQ-grupp

Är du rädd, lille vän?

Av , , Bli först att kommentera 45
IMG_20131102_192601

Gott minne, glad stund. 🙂

Snart är det dags. Det är bara dagar kvar. Saknaden har varit stor sedan dagen jag klev på flight HS669. Det enda som överträffar saknaden är känslan av längtan. Längtan efter det enligt somliga förbjudna.

Jag tänker på de olika rubriker som liksom årstidernas cirkulära självklarhet återkommer gång på gång. Dessa uppmanar mig att inte visa min kärlek öppet. Ty den kan uppröra. Den kan irritera. Det är ett inslag i stadsbilden som inte hör hemma där, förmodligen på samma sätt som mörkhyade människor och kvinnor som tar sig ton stör friden i det svenska folkhemmet.

Hat, förakt och fördomar mot HBTQ-personer, rasism och kvinnohat hänger samman. Till skillnad från rubrikerna menar jag att den öppna glädjen och lyckan i sig inte är någon del av den nämnda skapandeprocess av irritation och upprördhet. Hatet finns där innan och närs ur okunskap och förakt, ofta nära förbundet med religiösa föreställningar om världen, i samspel med en eller flera vantolkningar av någon guds påstådda mening med livet. Till detta behövs motkrafter.

Det är något som händer när två av samma kön håller handen. Det utmanar. Provocerar. Men i detta tänker jag inte så mycket på de blickar som kommer, utan på det att i den stunden så sker en förändring. Atmosfären i händelsens centrum och omgivning blir friare — något mer klar. Det blir lättare att andas. Den våta filten lyfts av en friheten tillfälliga pust. I den stunden är inte alla längre heterosexuella.

Egentligen behövs inte ens den gesten för att skapa förändring. Att ta någon i hand är bara ett bland många kommunikativa tillgrepp. Det räcker att som jag gjorde, berätta om min sexuella läggning. I nästan varje givet tillfälle är det någon av de som låtit påskina sin egen heterosexualitet som visar sig vara så kallat binyfiken, bisexuell eller homosexuell. Att bryta mark. Att byta luft. Det är lite som att ge hjärt- och lungräddning till någon som inte får syre och hotas av hjärndöden.

Det finns ett ansvar i detta som jag lägger på mig själv. Jag måste trotsa rubrikerna i tidningarna, mina egna föreställningar och stå emot rädslan inför det överhängande hotet. Precis som alla andra ska jag kunna visa att jag känner mig glad med en annan. I framtiden ska jag kunna sitta på Apbergets trappor, äta min glass i solen tillsammans med en man jag håller kär. Vi ska kunna hålla om varandra och bara finnas där i stunden. Njuta av glassen, solens värme och varandras närhet, utan rädsla.

Det är i alla fall min dröm…