Till att börja med: Väljer man att styra i minoritet kan saker hända som man inte har kontroll över. Varför Hans Lindberg gnäller förstår jag inte. Han har ju valt att köra på det här viset. Se VK-artikeln. I övrigt håller jag med Andres Ågrens förslag till friskvårdstimme. Jag tror det är en klok politik.
Dessutom verkar siffrorna Lindberg tar upp vara rena fantasierna. Nu kommer jag göra några förenklade uträkningar. Först utgår jag ifrån att en heltid är 40 timmar i veckan. Av dessa 40 timmar ska 1 timme vigas åt friskvård för de anställda. Det motsvarar 2,5 procent av arbetstiden (1 timme / 40 timmar = 2,5 procent). Kommunens totala budget är på 6640,6 miljoner kronor. Lindberg hävdar att en friskvårdstimme skulle innebära 95 miljoner i produktionsbortfall och ökade personalkostnader på 75 miljoner. Det innebär att reformen skulle kosta 170 miljoner enligt Lindberg (och han hänvisar till en uträkning från tjänstemannahåll).
När jag tittar på kommunens budget får jag inte ihop siffrorna. Inte ens om kommunens HELA ekonomi på 6640,6 miljoner kronor var personalkostnader kommer vi upp i 170 miljoner kronor. Vi skulle landa på 166 miljoner kronor (6640,6 miljoner * 0,025 procent = 166,015 miljoner). Nu vet vi dessutom att Umeå kommuns personalkostnader INTE är hela budgeten. Så någon tjänsteman måste ha räknat fel åt kommunalrådet Lindberg.
En del av siffrorna är dessutom ett antaget/gissat produktionsbortfall på 95 miljoner kronor, vilket också är märkligt. Att det blir ett produktionsbortfall är mycket troligt då 2,5 procent av arbetstiden överförs från produktion till friskvård, men ett så stort produktionsbortfall knappast troligt; en friskare och piggare personal är mer produktiv än en utsliten personal. Siffran kan därför rimligen antas vara lägre. Dessutom kompenseras produktionsbortfallet genom ökade personalkostnader för exempelvis vikarier. Så att lägga ihop siffrorna rakt av är inte heller rimligt.
En ökad personalkostnad på 170 miljoner innebär att mer än hela kommunens totala budget är lönekostnader i dagsläget (170 miljoner / 0,025 procent = 6800 miljoner). Menar Lindberg allvar med att Umeå kommuns lönekostnader är 6800 miljoner medan hela budgeten är 6640,6 miljoner? Visst är det förenklat att göra de uträkningar jag gjort, men någonstans här ringer en orimlighet i siffrorna.
Nu är fokus på personal inom äldreomsorg, det är där man talar om att ökade personalkostnader primärt kommer hamna då dessa inte kan ta ut friskvårdstid utan att någon ersätter den frånvarande personalen. Det argumentet köper jag helt och hållet, men det stannar vid det påståendet. Tittar vi på äldrenämnden så är nämndes totala budget 961,6 miljoner kronor. Om vi bortser från produktionsbortfallet (då det är svårt att veta hur tjänstemännen räknat på det) och förutsätter att hela äldrenämndens budget är personalkostnader innebär 2,5 procent 24 miljoner kronor (961,6 miljoner * 0,025 procent = 24 miljoner). Alltså långt ifrån 75 miljoner kronor. Och förutsätter vi att 170 miljoner stämmer så ser ju alla att orimligheten i påståendet blir än mer graverande: Det Lindberg och Andreas Lundgren påstår är att om arbetstid motsvarande 2,5 procent överförs från produktion till friskvård ökar personalkostnaderna i äldrenämnden med 17,7 procent (961,6 miljoner / 170 miljoner = 17,7 procent). Fokuset i diskussionerna har legat på personalkostnaderna i äldrenämnden.
Antagandet att 170 miljoner avser endast äldrenämnden är dock inte riktigt rimligt att göra (och jag tror inte Lindberg menar så heller). Produktionskostnaden är nog är räknat på hela kommunen verksamhet. Om vi tänker oss att vi tar påståendet om 95 miljoner i produktionsbortfall som sant och gör den till en andel baserat på äldrenämndens andel av kommunens ekonomi (961,6 miljoner / 6640,6 miljoner = 14,5 procent) hamnar vi på 13,8 miljoner i produktionsbortfall för äldrenämnden (95 miljoner * 0,145 = 13,775 miljoner). Nu kan vi lägga ihop 24 miljoner och 13,8 miljoner och se att den förväntade kostnaden (24 miljoner + 13,8 miljoner = 37,8 miljoner), förutsatt att hela äldrenämndens budget är personalkostnader (vilket den inte är!), hamnar på 37,8 miljoner kronor. Gör vi samma uträkningar för individ- och familjenämnden 15,8 miljoner i produktionsbortfall + 27,6 miljoner i personalkostnader = 43,37 miljoner. Tillsammans blir det 81,17 miljoner kronor. Men det rimliga är att ta ut produktionsbortfall och personalkostnader mot varandra (bortfallet uppstår det bara om man inte täcker upp för utebliven produktion, så man kan inte både ha produktionsbortfall och ökade personalkostnader för att täcka upp uteblivna timmar). Kompenserar vi förenklat för produktionsbortfallet tar vi ”antaget produktionsbortfall om ingen ny personal tas in” minus ”ökade personalkostnader för att ta in personal”. Konkret blir det att ta 24 miljoner – 13,8 miljoner landar vi på 10,2 miljoner för äldrenämnden och 27,6 miljoner – 15,8 miljoner landar vi på 11,8 miljoner kronor för individ- och familjenämnden. Totalt 23 miljoner kronor.
OBS! 23 miljoner är inte heller rimligt. Siffran bygger bland annat på ett antagande om att hela de nämnda nämndermas ekonomier är personalkostnader och att all personal alltid kommer ta ut sina timmar under ett helt år. Siffran måste mer än halveras och för att nå någon rimlig nivå. Men ska jag tror inte en halvering är tillräcklig.
Som jag sa, detta är förenklade uträkningar (extremt förenklade) men eftersom siffrorna som viftas om från socialdemokratiskt håll är så barocka så det går att kosta på sig en stor felmarginal (dessutom har jag kompenserat den med att räkna att hela kommunens ekonomi är personalkostnader för att ens komma i närheten av de kostnader som påstås). Den verkliga kostnaden är dock bra mycket lägre, men vem vet: Jag kan ju faktiskt ha missförstått något här. Jag skulle gärna vilja se Hans Lindberg och Andreas Lundgren offentliggöra hur dessa siffror räknas fram som de slänger med här i bloggosfären och på Facebook.
Senaste kommentarerna