Etikett: Stefan Löfven

Regeringsmakten förfaller

Av , , 2 kommentarer 10

Det är ingen hemlighet att regeringen har det tufft. Den ena klantigheten efter den andra inträffar, tillsammans med en fullständig visionslöshet och oförmåga att leverera politik. Vem vågar tänka på hur illa det skulle varit utan Vänsterpartiet som drivit på för många bra reformer? Nu senast fick vi lös 10 miljarder i en satsning på att förstärka kommunerna och landstingens ekonomier. Det behövdes och det behövs mer av den varan! För Umeås del borde de pengarna dessutom komma med förbehållet: Inga fler skrytbyggen nu!

Med tanke på hur S och MP hanterar regeringsmakten och hur stödet för S och MP sjunker i opinionen lurar högern i vassen med all rätt. Vilket rovdjur skulle inte ge sig på den halta buffeln? Den politiker som inget vill än att förvalta har inget i riksdagen att göra, och absolut inte regeringen. Det smärtar emot, men ibland känns det som att det skulle vara bättre att regeringen faller än att vi låter förtroendet för regeringsmakten och politikens förmåga att lösa morgondagens problem förfalla i samma takt som S och MP begår ett synnerligen plågsamt politiskt självmord. Jag märker av hur människor för var dag som går tappar allt mer förtroende för politiken. Det är en farlig utveckling.

OK. Jag vill inte ha Anna Kindberg Batra och gänget tillbaka. Ulf Kristersson är riktigt läskig. Det skulle bli sju resor jävligare, men de vill i alla fall något… Vad vill Löfven förutom att skapa 5 000 jobb på 4 år. Det kan jämföras med satsningarna mot arbetslösheten på 1980-talet som omfattade hundratusentals personer varje år. Då hade sossarna kulor. Var blev ni av, ljuva drömmar…

Även om jag inte är socialdemokrat inser jag att ett starkt socialdemokratiskt parti är helt nödvändigt för en politisk kursändring, men när kursen är inställd på att välja bort sig själv, när det politiska projektet är att göra sig ointressant för Sveriges arbetande befolkning, finns där inte mycket att hämta. Det progressiva Sverige behöver något annat. Jag är övertygad om att det behövs en ny Juholt om socialdemokratin ska bli relevant igen. Jag tror även borgerligheten skulle må bra av en tydligare politisk konflikt i samhällsdebatten. De enda som skulle förlora på det är förmodligen rasisterna – och vem skulle gråta över det?

Det tragiska är att socialdemokratins förbannade feghet de senaste åren verkar gå ut på att lämna över regeringsmakten till borgarna 2018. Det behövs ingen raketforskare eller mångårigt uselt arbete som politisk kommentator på Aftonbladet för att inse det, så det borde väl även Löfven och gänget inse?!

Jag vill ha värderingar!

Av , , 2 kommentarer 12

Efter söndagens debatt i Agenda mellan den regeringströtta Fredrik Reinfeldt (m) och den konfliktsökande Stefan Löfvén (s) blev jag lite missmodig. Är det såhär valrörelsen kommer se ut? Även om jag gillar Löfvéns ansats, att mejsla ut konfliktrymderna i svensk politik, så måste även han inse att det är svårt att bygga en konflikt där de politiska skillnader inte finns.

I gårdagens SVT Debatt diskuterades ”socialmoderaterna”. Det är ett begrepp jag själv skämtsamt använde runt 2000-talet, men det begreppet innehåller så många felaktigheter (och latheter) att det inte är förtjänstfullt att använda. För skillnader finns det. I debatten var det en ”cool” kille som proklamerade sitt fullständiga förakt för demokratin: Han skulle minsann aldrig rösta. Han sa det med en stolthet i rösten och ett leende på läpparna, sedan sökte han bekräftelse för sin ”coola” och ”häftiga” ståndpunkt. Det är i detta jag menar latheten finns. Detta demokratiförakt kommer också av just det som Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén gjorde sig skyldiga till: att fullständigt strunta i att diskutera människor, deras vardag och konkreta förändringar.

Att inte ens försöka se skillnader, klumpa ihop, klaga på partiernas otydlighet och så vidare, är farligt och det är även ett hån mot sig själv och den egna förmågan. Finns det någon som med ens en uns trovärdighet i behåll kan säga att Vänsterpartiet och Moderaterna låter lika?

Jag förstår att många känner hopplöshet inför vardagen. Det gör jag själv (i synnerhet efter debatten mellan Reinfeldt och Löfvén). Det gäller dock att omsätta detta i konstruktiv politisk handling och hitta de sköna exemplen i historien. För oavsett hur missmodig Reinfeldt och Löfvén gjorde mig i söndagens Agenda så finns där ändå skillnader i värderingar. Människosynen är central!

Jag börjar bli lite gammal nu så jag minns med viss glädje valrörelsen 1998, i synnerhet valdebatten 1998 som var 3 timmar lång för att kunna gå in på djupet i frågor! Det var en tydlig ideologisk valrörelse, med tydliga värderingsdiskussioner. Efter det har dock något hänt med media och någon fundamentalistisk sifferexercis har tagit överhanden. Partierna till höger om Vänsterpartiet har blivit opportunistiska och triangulering sörjor.

Hur många tror att vi kommer få en valrörelse som den 1998? Centerpartiet lät vettigt (allt är ju relativt…), socialdemokraterna tydligt ideologiska (även om verkligheten kanske inte hängde med…), moderaterna var kyliga (inget nytt under solen…). Det handlade om värderingsfrågor. Det är vad jag vill att en valrörelse ska handla om: Vilket samhälle vill vi se?

Reinfeldt vs. Löfvén

Av , , 3 kommentarer 11

 

Ursäkta mig.

Fredrik Reinfeldt (m), din människosyn är vedervärdig. 🙁

Stefan Löfvén (s), du är utan ideologi och vision.

Det värsta med debatten var dock inte bristen på visioner eller Reinfeldts tal om lata arbetslösa. Det värsta med debatten var att ni var skittråkiga och extremt jobbiga att lyssna på! Om det är såhär valrörelsen kommer att låta så är det lika att slå dövörat till när S&M tjafsar och siffertrixar. Människor vill ha visioner och målsättningar för politiken; inte miljarder hit och miljarder dit.

Det är uppenbart att det enda säkra kortet för en Rödgrön regeringspolitik — som vänder samhällets utveckling och därmed ökar solidariteten och jämlikheten i Sverige — är en röst på Vänsterpartiet.

 

Dela lika!

Av , , Bli först att kommentera 21

Dela likaIdag blev jag inbjuden till Facebook-gruppen Dela lika. Det är ett upprop som Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, startat för en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en av vår tids viktigaste jämställdhets- och frihetsreformer i Sverige som dragits i långbänk. Från Facebookgruppen finns en länk för den som vill underteckna namninsamlingen.

Som vänsterpartist och man välkomnar jag detta från S-studenter. Sedan tidigare har S-kvinnorna drivit denna fråga och jag hoppas att de tillsammans lyckas få med sig Socialdemokraterna på tåget — att våga vara progressiva i familjepolitiska frågor. Det är av yttersta vikt att feministiska perspektiv åter lyfts högre upp på dagordningen inom hela arbetarrörelsen! Sedan Stefan Löfven tog över rodret av sosseriet så har jämställdhetsfrågorna hamnat på undantag och kommit på skam. Det håller inte! Det fungerar inte heller att bara att Vänsterpartiet och endast delar av Socialdemokratin arbetar för denna jämlikhets- och frihetsreform. Hela arbetarrörelsen behöver samla sig.

Som med andra försäkringar tycker jag det är självklart att dessa skall vara knutna till mig som individ. Det är mitt ansvar att dela föräldraskapet och det är min rättighet att erkännas som en individ!

 Ta del av Vänsterpartiets feministiska satsning som Aftonbladet skriver om idag och som Vänsterpartiet gjort en kort film om.

 

Det ekar. Det ekar tomt.

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag känner mig rätt bekymrad. När den politiska debatten endast cirkulerar kring regeringsfrågan har något hänt. Och det verkar som att det är det enda högeralliansen har att komma med: Att tracka Stefan Löfven med en fullständigt politiskt irrelevant fråga såhär långt innan valet. När politik ersätts med personfrågor visar det hur lite som finns av innehåll, visioner och framtidstro. 

Det är ett tecken på svaghet. Det är också något som alltid varit ett högerns problem. Fokuseringen på individer istället för på politikens innehåll är liberalismens svaga tecken. De förmår inte se samband och konsekvens. Ofta framförs stolliga argument om att de sänkta skatterna inte påverkat välfärden negativt. Ett väldigt jordnära exempel är min mamma. När hon blev sjuk och följaktligen sjukskriven förvägrades hon sjukersättning — en försäkring till vilken hon betalat till under hela sitt arbetsliv (!) — och tvangs vända sig till socialen för sitt uppehälle, eller gå tillbaka till arbetet och riskera livet på brukarna. Så hårt och kallt är samhället i den verkligheten jag lever. En verklighet jag delar med så många. Som min mamma drabbades av. En berättelse av verkligheten bland många liknande berättelser. En verklighet som inte erkänns av högern.

Istället för att rätta till problemen i välfärden och stå upp för den vanliga människans människovärde, väljer alliansen att gnälla på Stefan Löfven. Jag är inte intresserad av att höra mer trams om regeringsalternativ hit och regeringsalternativ dit. Jag vill höra politiska visioner och målsättningar — hur ska min mamma, jag, mina vänner, grannar och medmänniskor få färdas väl genom livet och tillerkännas vårt värde som människor? Eller förväntar sig den politiska högern vinna endast genom att gnälla om vem Stefan Löfven ska samarbeta med efter valet? Svagt är ordet.

Edward Riedls (moderat) senaste inlägg på sin blogg är ett i ledet av dessa tomma tankar. Det ekar. Oj, vad det ekar. Det ekar tomt. Ho-ho… (?).

Trött regering

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi som följer partiledardebatten kan konstatera att regeringen är trött. Den har inga idéer och den tycks leva i en fantasivärld. Välfärden havererar runtom landet. I kommunerna. I landstingen. Sparkrav efter sparkrav. Nä, regeringen har satsat historiska summor, skriker regeringen. Märkligt att kommunerna lever i motsatsen, att de tappat pengar och tvingas spara.

Någon ljuger. Inte är det kommunerna. Där ser vi vad som händer. Nä, borgarna ljuger. Påhejad i lögnen finns exempelvis lokalpolitikern Anders Ågren. Vakna. Ta ansvar!

PS. Det var väldigt roligt att höra hur Stefan Löfven testade på att göra en Göran Persson. Löfven parafraserade Perssons ”Jag hater klassamhället…” och körde istället ”Jag hatar arbetslösheten…”. Det blev rätt taffligt, men smågulligt. DS.