Etikett: Utbildning

Satsa på HBTQ-frågorna!

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag publicerades min insändare ”Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå” på VK:s nätupplaga. Nedan finns artikeln:

Förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå

Det är dags att börja förtjäna sitt rykte! Det är uppenbart Umeå inte har hängt med samhällsutvecklingen. Det är lika uppenbart att Umeå lever på gamla meriter – tveksamma dessutom.

Att arbeta för ett jämlikt samhälle är svårt, det finns ett starkt motstånd. I vårt samhälle är homofobi, sexism och rasism sedan gammalt etablerade ideologier som samverkar för att bevara heterosexualitet, manlighet och vithet som det normala i samhället. Denna tradition måste vi bryta med.

Men att utmana denna ordning är inte riskfritt. Som exempel har jag blivit bespottad och hotad när jag tagit till orda. Dels för att jag är bög, dels för att jag är för mångfald.

I ett panelsamtal under sommaren försökte jag lyfta den ökande HBTQ-fientligheten som många känt av i Umeå. Jag talade om den missaktning, bespottning, misshandel och de våldtäkter som HBTQ-personer drabbats av de senaste åren.

Istället för att se problemets allvar, väljer några av partiföreträdarna att sätta sin tro till en 8 år gammal och illa underbyggd undersökning från en dejtningssajt om att Umeå fortfarande skulle vara den HBTQ-vänligaste staden i Sverige. Det framfördes till och med synpunkten att vi inte ens bör tala om problemen då det kan skada Umeås goda rykte.

Att inte tala om HBTQ-frågor har Umeås kommunpolitiker varit oerhört duktiga på. De senaste 8 åren har inga nämnvärda politiska initiativ tagits och det har givit resultat. Istället för den 1:a plats politikerna tror att Umeå intar placeras kommunen på en 21:a plats i en undersökning nyligen gjord av RFSL i samarbete med Sveriges kommuner och landsting. Nu är det på tiden att Umeå förtjänar sitt rykte.

Vänsterpartiet har beslutat sig för att på allvar förbättra HBTQ-personers livssituation i Umeå. Vi anser att kunskap och kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv är av stor betydelse inom välfärden, eftersom alla för eller senare kommer i kontakt med den. Det är också viktigt att alla människor känner att de kan få det stöd de behöver av samhället. Därför ska vi bland annat arbeta för:

  • Att kommunen ska ta fram en policy för kunskap och kompetens i HBTQ-frågor som ligger till grund för ett vidare arbete i kommunen.
  • Att personalen erbjuds utbildning.
  • Att det vid anställning av chefer och tjänstemän ska det vara meriterande med kompetens i HBTQ-frågor och normkritiska perspektiv.
  • Att Umeå kommun ska kunna erbjuda skyddat boende för HBTQ-personer som utsatts för våld eller hot om våld av närstående, oavsett kön eller könsidentitet.

Målet för vår politik är att varje människas förutsättningar ska vara utgångspunkten för hur vi bygger ett bättre Umeå. Det kräver en barnomsorg, skola, äldreomsorg och socialtjänst med goda kunskaper i skilda familjeförhållanden och individers olikheter. Med förslagen ovan läggs en god grund för en sådan utveckling.

Daniel Nyström
Vänsterpartiet Umeås HBTQ-grupp

Papperslösa luras av Polisen

Av , , Bli först att kommentera 12

Migrationspolitisk logikSkollagen har ändrats så att även papperslösa barn har samma rättigheter till utbildning som alla andra barn. Det är en mycket positiv reform där lagstiftarna satt barnet i första rummet. Det är ett erkännande av människovärde. Jag bedrövades därför över vad jag igår kunde läsa i Fria Tidningen.

I Fria Tidningens landetruntbilaga fanns ett nyhetsinslag om hur civilpoliser gått in på en gymnasieskola och omhändertagit en 19-årig gymnasieelev. Poliserna satte därefter eleven i förvar i väntan på att verkställa utvisningsbeslutet. Skolverket har uttalat sig kritiskt och beklagar polisens agerande på Alléskolan i Hallsberg, där detta utspelade sig.

Jag håller helt med Hans Karlsson (s), ordförande för Sydnärkes Utbildningsförbund, i dennes kritik av polisernas agerande. De har agerat omdömeslöst, menar Karlsson. Jag kan inte annat än instämma. Och genom polisens övergrepp har de skapat en god grund för otrygghet och en ovilja för papperslösa barn att delta i utbildning: Deltagandet är förenat med risk för att också bli omhändertagna på liknande vis. Hade jag varit papperslös skulle jag på grund av risken inte gå tillbaka till skolan mer. Det beslutet skulle dock drabba mig negativt i förlängningen, och även samhället. Den omedelbara risken för att få livet förstört i nuet står över framtiden i de flesta lägen. Det tror jag de flesta kan hålla med om.

I skolan ska barn kunna känna sig trygga, vara öppna och finna tillit till vuxenvärden. Nu är detta förtroende allvarligt skadat. Genom polisens missbruk — av samhällets vilja att barnen ska studera och barnens vilja till kunskapssökande —  har skolan blivit en plats för oro och rädsla. Polisen anser givetvis att de handlat rätt. Men det ansåg de också angående de romska registren och mycket annat stolligt de haft och har för sig. Förövrigt rapporterade Dagens Nyheter i måndags att de romska registren blir en fråga i EU och debatteras idag i Europaparlamentet.

Jag träder upp inom RFSL

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag hade vi det senaste styrelsemötet med RFSL Umeå. Nu blev det officiellt att jag träder upp som tillförordnad ordförande för lokalavdelningen. Vi får se hur länge det behövs. Min gissning är att det blir hösten ut och det ska bli spännande! Vår ordförande och jag har arbetat mycket bra och nära varandra, något som gjort att jag fått lite av en hård mjukstart — genom att delvis ha axlat ordföranderollen redan innan. Så nu ska jag träffa ombudsmannen för att diskutera läget.

Det var förövrigt ett väldigt effektivt och roligt möte, och vi inrättade ett arbetsutskott. Nu våras det för ännu bättre styrelsemöten!

Jag gillar verkligen min styrelse. 🙂

Sveriges tredje mest trovärdiga parti

Av , , Bli först att kommentera 14
DN-grafik


I Dagens Nyheter presenteras en grafisk
återgivning av resultatet. Klicka på bilden
för att förstora den. För att läsa artikeln i
Dagens Nyheter följ länken: DN-grafik

Vänsterpartiet är Sveriges tredje mest trovärdiga parti, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Mätningen är gjord av DN/Ipsos mellan 5-24 september. Urvalet har varit ur kategorin svenska medborgare över 18 år.

Vänsterpartiet överträffa alla partier förutom Socialdemokraterna som bedömts som det mest trovärdiga av väljarna och moderaterna som det näst mest trovärdiga. Men när det kommer till de två kategorierna Sjukvård och Äldreomsorg överträffar Vänsterpartiet Moderaterna. När det kommer till kategorin Skola och utbildning har avståndet mer än halverats. Folkpartiet är det parti som är näst mest populärt i fråga om Skola och utbildning (men ligger en bra bit efter socialdemokraterna). I alla andra mätta områden — det som mätts är: Jobb och sysselsättning, Sveriges ekonomi, Sjukvård, Skola och utbildning, Äldreomsorg — överträffar Vänsterpartiet alla andra partier på varenda punkt för den bästa politiken. Det är oerhört glädjande. 🙂

När förändringarna studeras kan noteras att Vänsterpartiet är det enda partiet som inte tappar trovärdighet i en enda fråga — Vi ökar! Alla andra partier tappar trovärdighet i samtliga kategorier, med undantag för ett politikområde för ett parti.

Värt att notera är att Centerpartiet ligger på samma nivå i trovärdighet som Sverigedemokraterna.

 

Det våras för RFSL Umeå

Av , , Bli först att kommentera 12

Snart är det dags för RFSL Umeås uppstartsmöte hösten 2013. Det är mig veterligen det första stora planeringsmötet. Det är åtminstone det första jag varit med på. Intresset verkar också vara stort för att göra bra verksamhet för HBTQ-personer i Umeå. Transgruppen är redan igång men kan få ytterligare energi efter detta möte. Flera har tydligen visat intresse för att delta i och även utveckla Regnbågscaféet. Det finns de som uttryckt intresse att fixa med föreläsningar och jag och några andra vill arbeta med politisk påverkan.

Samtal har också förts samtal med ABF Umeåregionen och ABF Västerbotten som är mycket intresserade att vara med och hjälpa oss komma igång med utbildningsverksamhet, temamöten, föreläsningar, studiecirklar, kampanjer med mera. Möjligheterna är så många just nu!

Det finns tre huvudsakliga områden vi pratat om i styrelsen: Det sociala arbetet, utbildningsverksamheten och politiska påverkan. Det är tre områden vi vill ska växa. Under ett antal år har det funnits en slagsida åt det politiska påverkansarbetet. Så ska det inte längre vara. Alla vill inte pyssla med politisk påverkan och det är viktigt att hela föreningen kan utvecklas (även oberoende av varandra). Har man en idé ska man ges möjlighet att förverkliga den, smått som stort. Därför är jag övertygad om att mötet som kommer är mycket viktigt och kan bli just den vitamininjektion som behövs. I alla händelser är det åtminstone ett steg i rätt riktning.

Samarbete är A och O. Varje medlem i RFSL Umeå ska kunna känna sig välkommen. Varje medlem ska kunna känna att henoms åsikt tas till vara. Det är dock viktigt att komma ihåg: Utan aktivister ingen verksamhet. Nu verkar det finnas en tilltagande vilja och lust. Detta kommer bli så grymt bra! 🙂

Förresten, följ länken till RFSL Umeå på Facebook. Stöd oss genom att gilla vår sida. Då kan du också lättare följa vad vi hittar på för fuffens.

Överklassens upprättelse

Av , , 1 kommentar 13

Det hann inte gå mer än två veckor så slås portarna åter upp till de rikas uppfostringsanstalt, Lundsberg. Våra rättsvårdande myndigheter, åtminstone Förvaltningsrätten, ansåg inte att Skolinspektionens stängning av pennalistskolan var korrekt. Det fanns inget skäl att anta att eleverna for illa på skolan.

Spontant känns Ulf Rehnmarks bortförklaringar av sexövergrepp, misshandel och mobbning som enstaka händelser oberoende av varandra, som kränkande för de drabbade barnen. Rehnmark är styrelseordförande för stiftelsen som driver Lundsberg. Han är den ytterst ansvariga för verksamheten vid skolan. Han ser inte barnen. Han ser institutionen.

Mina erfarenheter av misshandel
Jag kan inte låta bli att dra mig till minnes när jag blev misshandlad av min gymnastiklärare. Det var förmiddag i slutet på 1990-talet och en kommunal skola i Kiruna. En i min klass kastade en kvist i ryggen på gymnastikläraren. Jag såg det hända. Jag stod snett framför läraren och såg därför vad som hände bakom hans rygg. Hans ilska riktades mot mig. Jag sprang. Han fällde mig. Jag skrapade mina knän och händer i asfalten och kände hur en arm omslöt min hals. Jag släpades i detta strypgrepp bort till de andra i min klass. Jag hade svårt att andas, och väl framme uppmanade gymnastikläraren de andra i klassen att slå mig. Vissa tog tillfället i akt. Kränkningen var fullständig, trodde jag.

Jag försökte protestera mot det som hade hänt. Det svar jag blev given av gympaläraren var att jag skulle hämnas på min klasskamrat som kastat kvisten. Det var min klasskamrats fel att han hoppade på mig.

Det blev lite bilder på sjukhuset och en polisanmälan, men rektorn för skolan gjorde allt i sin makt för att påverka utredningen i en så ofördelaktig riktning som möjligt för mig. Det var bara ”lek och skoj”, enligt henne. Hur påverkan gjordes vill jag inte gå in på. Allt jag hade efter den händelsen var en nedlagd polisutredning, föräldrar som grät och jag själv som vägrade gå på gymnastiken igen. Men det var bara lek och skoj. Att jag inte förstod det. Att mina blåmärken på halsen och klockavtrycket inte begrep det. Inte heller mina skrapade knän eller den knäckta självkänslan vittnade om det skojiga. Märkligt.

Brist på empati
Nog har de drabbade barnen på Lundsberg ett och annat att lära sig. Det är lite av en personlig studie i makt och privilegier. För det är de ickedrabbade som har rätten att säga vad som egentligen hänt: Det är ju bara pojkstreck och det var endast lek och skoj. Så enkelt förstör man människor och låter personlig eller kollektiv prestige gå före människovärdet. Det vi fått utstå är bara en del i att växa upp. Så talar makten.

I fallet Lundsberg finns fler dimensioner som är problematiska än vid min kommunala skola. Det är inga enskilda unika händelser som rapporterats om. Den rika klassens kultur och människosyn är odemorkatisk, människofientlig och socialdarwinistisk. Den får dessa extrema uttryck med strykjärnsbränningar eftersom det finns ett förakt för svaghet och människor som avviker. Exempelvis har Lundsbergs tidigare styrelse givit uttryck för att en elev som drabbades 2012 betraktades som ”speciell” av sina skolkamrater. De valde att skylla på eleven. För det är ofta just så: Den utsatta är problemet.

Om varför detta sker har Paul Piff skrivit. Han är socialpsykolog vid Berkeley University of Carlifornia och har genomfört flera vetenskapliga studier om hur ojämlikhet påverkar ett samhälle och dess medlemmar. Hans resultat är att personer i maktställning har en sämre utvecklad empati än personer utan makt. Bland annat menar Piff att rika är lång mer benägna att prioritera sina egna intressen framför andras intressen och att dessa individer är mer benägna att uppvisa egenskaper som vi brukar förknippa med ”skitstövlar”.

Piff har i sina studier sett hur ökad enskild rikedom och status i relation till andra leder till ett ökat självfokus, minskad medkänsla, tilltagande själviskhet och försämrat etiskt beteende. Ett exempel som ges är hur de med dyra bilar tenderar att bry sig mindre om fotgängare än dem med billigare bilar. Vidare visar forskningen att rika tenderar att vara mer benägna att fuska och är mindre generösa än fattiga. De anser också vara mer berättigade till rikedom än fattiga och till makt än de utan makt.

Avslutningsvis
Det lilla positiva i det hela är att Jan Rippe och hans överklasspolare slipper låta sina barn gå i en hemsk kommunal skola. För vem vet vad som kunde ha hänt där! De kanske skulle lära sig att klassamhället faktiskt existerar?

Det som hänt på Lundsberg är våld som kommer av maktpositioner som är erkända och uppmuntrade av de vuxna på skolan och föräldrarna. Annars skulle det inte förekomma. Det kanske är viktigt att lundsbergarna lär sig hur de ska hålla i makten. De som går på skolan tillhör trots allt samhällseliten.

Det riktigt paradoxala i detta är att jag själv snart står och undervisar i våra skolor.

Stackars överklassen

Av , , 10 kommentarer 24

Nu har det gått några dagar. Chocken har lagt sig och komiken i alla kommentarer har hunnit sjunka in. Nu kanske man kan göra en något sånär sansad reflektion.

Det var torsdag och jag slog upp ögonen. Jag möttes av nyheten att Skolinspektionen fått råg i ryggen och att svensk lag till sist även omfattar den svenska överklassen. I SVT Aktuellt går en frilandsjournalist och tidigare lundsbergare ut i media, påtagligt påverkad av att skolan stängts ner. Hon framför meningen att det var klasshatet stängde Lundsberg. Vi fick också veta att det enligt sociologer inte skulle finnas några klassklyftor i Sverige idag. Det framstår som att lundsbergaren Ebba Wallmén fått en gedigen utbildning vid Lundsberg. Jag tror hon behöver lite fakta om klassamhället.

Den ena snyfthistorian efter den andra rullas ut i media. Det är verkligen synd om dessa överklassens barn. Tänka sig, de kan tvingas gå i en offentlig finansierad skola, typ en kommunalt driven skola! Sug på den. Det var stundtals svårt att skilja mellan satir eller ironi å ena sidan och allvar å den andra. De var superkränkta över att pennalistskolan Lundsberg till slut tvangs stänga.

Vad som ändå tar priset bland kommentarerna måste vara komikern Jan Rippes utspel i Expressen. Jag utgår ifrån att han inte var i sitt yrke för stunden. Karln hade inga hämningar. Detta var Sovjetunionen i Sverige. Detta var den totalitära staten uttryck. Han menar att Skolinspektionens beslut är ”den största kränkningen som en myndighet har gjort fram tills i dag”.

Jan Rippe kanske har rätt. För nog låter en stängning av just denna skola som något av de största övergreppen en svensk myndighet gjort fram tills idag. Det kan nog utan omsvängning jämföras med tvångssteriliseringar av de som ansågs annorlunda eller biologiskt samhällsodugliga, bortföringen och assimileringen av samers och romers barn, interneringen av människor utifrån politiska preferenser (se Storsien med flera interneringsläger), försäkringskassans framfart i modern tid (där exempelvis cancersjuka, döende människor tvingas ut ur försäkringen för att söka jobb), neddragningarna i skola, vård och äldreomsorg och så vidare. Listan kan göras lång. Enligt Rippe är stängningen av Lundsberg ”den största kränkning en myndighet gjort”. OK!

Vem vet. Han kanske bara övar sig inför något revyframträdande med Galenskaparna. För nog låter väl detta galet om något? Det är nog lätt att förlora perspektiven när man lever som en egen enklav i ett samhälle. Man har egna regler, traditioner och normer.

***

Bara medieuppmärksamheten kring stängningen av överklassens pennalistskola visar att det finns ett systemfel i vårt samhälle. Var är media när andra skolor tvingas stänga ner? Var är spaltmetrarna av snyfthistorier? Dessa finns i regel inte. Om dessa finns är det ur helt andra perspektiv.

Om jag ska vara ärlig. Jag gladdes över beskedet. Visst förstår jag sorgen hos de barn som tvingas lämna en skola de tycker om. Men som jag anfört tidigare: Lundsberg är en skola som tvingas stängas ner efter upprepade problem och att de inte följer svensk lag. På skolan har sexövergrepp begåtts, tuff mobbning kunnat ske utan åtgärder, misshandel är frekvent och mycket annat otyg. Kamratuppfostran är den lundbergska andan.

Nu tvingas kanske överklassbarnen gå i en kommunal skola. Gud bevare den svenska överklassen. Hur ska de överleva?

Skolstängningen är bra på flera sätt. På Lundsberg finns osunda kulturer av pennalism och mobbning som är intimt förknippad med överklassens traditioner, syn på världen och människan. (Hög konkurrens mellan människor och naturligt att de svaga slås ut). Sådant tycker jag inte samhället ska uppmuntra. Det är orättvist mot barnen som dels blir verklighetsfrånvända, men också i viss mån socialt handikappade.

***

Jag kan sluta mig till att jag totalt misslyckats med min ambition. Det går inte att vara sansad om detta. Överklassen må tro att det var klasshat som stängde deras skola, men faktum är att det var överklassens människosyn och syn på världen som stängde den.

Det är Lundsbergarna och deras föräldrar som bär ett klasshat och ett klassförakt. De föraktar oss i det vanliga samhället och de föraktar varandra; de som inte tar sig igenom den socialdarwinistiska tävlan. Något annat kan inte förklara dessa vidriga avarter.

Den svenska överklassen behöver en lektion i vad ”människors lika värde” innebär.