Nu är vi hemma igen. Det känns skönt men ändå lite sorgligt. Semester är ju aldrig fel. Fisket i norge var som vanligt spännande och roligt. Vi fick massor av stora torskar som blev till det ljuvligaste filéer man kan tänka sig. Det blir gott att smaska på längre fram. Första dagen vi var ute så fick jag ett jättenapp, jag trodde att det satt fast i bottnen men det började på att röra sig. Efter ca en kvart hade jag lyckas veva upp 5 m lina men då tyngde den åter mot botten. Så där höll det på ett tag. Mjölksyran började på att kännas i armarna. Plötsligt gjorde den en rusning uppåt och jag vevade som en idiot för att draget inte skulle ramla loss av sin egen tyngd, sen vände den neråt igen och med ett snabbt ryck så gick linan av. JÄ………………………………………………….LAR. Vår norske kamrat skrattade och sa att det var lika bra att fisken slet sig för så där uppträder nämligen kveite (hälleflundra) när dom är riktigt stora ca 40-50 kg. Men vad gav det mig för tröst? jag var fortfarande stortokig. hade det inte varit 80 m djupt så hade jag hoppat i och strypt den rackarn.
Nu ska jag vattna mina blommor och gulla med Zonja en stund hon har saknat matte tydligen.
Kramar
Senaste kommentarerna