Konsten att sova på ovanliga platser

*Folktandvården
Följande scenario utspelade sig för några år sedan:

Det var på vårkanten, marsväder med solen skinande så där gnistrande i snön så härligt som det bara kan göra här i Vindeln. Arbetade två-skift med förmiddag denna aktuella vecka. Började 06.00 på morgonen och hade väl inte riktigt fått den där skönhetssömnen som mina ’blå’ egentligen behöver. Lägg därtill en magnifikt uppdukad lunch i Indexators gourmérestaurang. Älskar mat. Lägg därtill långkalsonger modell farfars vadmal delux som håller en kroppstemperatur på 39 celsius på Mount Everest under de mest ogynnsamma förhållanden. De har t.o.m hittat bergsbestigare ihjälfrusna sedan månader med stelfrusna överkroppar och tår men med fotleder upp till midjan fortfarande hållandes 39 celsius. Med andra ord varma och sköna långkalsonger. Nu har ni bakgrunden. Varm, mätt och trött Oskarsson. Nu fattas bara en lite mer vilsam ställning.

Stegade in i det ljusa rummet. Det rum som många förknippar med skräck men som jag finner ganska mysig med en stor skön skinnmöbel i mitten med en lutning som får min tv-fåtölj att avundas. Hälsade på personalen bestående av en tandläkare och en tandsköterska. De sa de magiska orden, varsågod och sitt. Ett brummande ljud förde mig mer och mer i vågrät ställning. De skulle ge mig en spruta, borra och laga en tand. Jag skulle något annat. Jag vilade lite under tiden, njöt av stunden medan de arbetade med slangar som fyllde min mun. Går det bra frågade de mig, mm svarade jag lite halvdrömmandes.

Ryckningar. Sådana där man kan få just innan man somnar. Lite pinsamt tyckte jag att det var. Sova på arbetstid. I och för sig deras men ändå. Ryckningar igen. Måste skärpa mig tänkte jag. En tredje ryckningsatack och det var väl där någonstans som jag slutade bry mig och lät allting bara ske. Vet inte om jag somnade. Skinnmöbeln rätade upp sig och besökstiden var slut. De sa ingenting. Ville nog ändå veta så jag sa lite försynt från stolen: -’jag knoppade in lite’. De svarade: -’jo, vi märkte det när du började snarka.’

Nu vet jag. Somnade visst lite..