Om jag skulle gifta sig, jag tror jag skulle vara en icke traditionella brud. När det händer, vill jag få jobbet gjort och logga på den streckade linjen. Klänningen, på ett sätt, kommer andra. Ingen ludd, ingen prinsessa sittpuff, ingen Saga bröllop krävs. Kanske min aversion mot traditionella bridalwear är en genetiska drag: min mamma gifte sig i en chic vit byxdress 1978. (Hon fick senare upplöstes en byxdress, men det är en annan historia.) Idén om en uppblåsta klänning verkar skrämmande. Kan en person även flytta i en av dessa moln av rejäl tyll? Vad händer om du spiller rödvin på en charmeuse nummer? Det verkar också som en massa tyg för en sex timmar (eller mindre) tillfälle. (Och en massa pengar: några klänningar som kostar lika mycket som en ny bil.)

Men kalla mig en ändrade kvinna, eftersom under Bridal Week, jag gick till en avtalad tid som jag verkligen njöt: debut insamling av Danielle Frankel. Blygsamma rummet instoppat i 11na Howard hotel fylldes med minimalistiska, även tomboyish ser, som en romantisk shirtdress, fint broderade följesedlar och kroppsnära pantsuits. Ursprungligen klippa från Los Angeles och nu baserad i New York, Frankel först tänderna på Marchesa. Senare gick hon till Vera Wang, där hon arbetade som designer för brud och made-to-order avdelningar. Trots arbetar på två etiketter som har byggt sina varumärken på megawatt, down-the-mittgången klänningar, Frankel anser inte sig själv ett bröllop klänning designer. – Bridal är ett fult ord! säger Frankel. ”Jag är inte en brud person, och jag gillar inte bridal. Känns inte som det är min bransch. Det känns som jag har arbetat i modebranschen och jag bara gör bridal – vad nu det betyder för mig — och det är varför det känns som jag svarar detta sätt ”.

Frankel svar är en elegant metod med lite pojkaktiga flair. Shirtdress var klippt så att det någonsin så lätt hopsjunken utanför axlarna. (Kul fakta: Frankel bar stil till sitt eget bröllop.) En annan standout var en klänning som skröt leg-of-mutton ärmar av cool dynastin proportioner. Några av de medföljande bitarna, som en lång vit siden jacka, skulle kunna fungera som klänningar i själva för fritt tänkande brudar. Och de fri tänkande brudar inte skulle behöva gräva för djupt för att köpa en bit från Frankel: hennes prisklass handlar om $3,000 uppåt, mindre än de flesta high-end bröllop etiketter.

Frankles avslappnad sensibilitet kretsar kring alternativ och val, samt en annan idé som är på trenden nu: Rewearing ett bröllop klänning lång efter firandet. – Om jag verkligen gör detta, jag måste göra dessa bitar wearable utanför samlingen ”, säger hon. Till exempel: ”det finns en kjol med en korsett i det som jag vill ha vår PR att skicka till en kändis att bära”. På tal om kändisar, Frankel ultimata kvinnan att klä är definitionen av cool: Zoë Kravitz. ”Hon är rätt mängd av yin och yang”. Låter som en blick och ett koncept som jag kan äntligen säga ”jag gör” till.