darinkarlsson

7 år av flytt och flyttstädning

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag sparkar in en vidöppen dörr när jag konstaterar att Stockholms bostadsmarknad är
stenhård. Mitt flyttlass till huvudstaden gick för snart 7 år sedan. Åren i storstaden har varit
underbara, påfrestande, galna, lärorika och – Ja, allt möjligt egentligen. Det är aldrig en
spikrak väg att flytta till Stockholm, och heller inte att flytta inom staden. Och det har jag fått
min beskärda del av. Under mina år i huvudstadens iskalla bostadsmarknads klor har jag
flyttat – håll i hatten nu – 10 gånger! 10 gånger har jag packat upp mina kläder och mina
gitarrer, och monterat ihop sängen och soffa. 10 gånger har jag packat ner detsamma, ägnat
mig åt tråkig flyttstädning, och bett kompisar om att hjälpa mig i utbyte mot en pizza.

Mitt första boende när jag kom till huvudstaden var som inneboende hos en tjej vid
Telefonplan. Tre månader höll samboskapet innan hon tyckte att det var dags för mig att
flytta vidare. När dagen för utflytt ägnade jag minimalt lite tid åt flyttstädning av mitt lilla
rum. Hon tog 5000 kr/månaden för det, så vad hade hon väntat sig? Skutan gick vidare till
fler temporära lösningar. Mitt andra boende var helt ok. En stor lägenhet med förhållandevis
lågt pris. Tredje boendet vad katastrof. Som inneboende hos en kille med många
bokstavskombinationer. Han fixade inte att jag tog någon plats i lägenheten förutom i
rummet jag hyrde, trots att jag skulle ha tillgång till övriga delar. Allra värst blev det efter 6
månader då jag skulle bli tvungen att flytta igen. Flyttstädningen var inte tillräcklig tyckte
han. Jag förklarade att jag hade gjort allt vi hade kommit överens om gällande just
flyttstädning. Han gav sig inte. Skrek på mig att jag skulle komma dig och göra rätt för mig.

Vid närmare eftertanke är det nog just den biten som jag har störst problem med när det
gäller att flytta stup i kvarten. Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt med flyttstädning. Och
jag är uppenbarligen inte bra på det heller. Efter 7 år av flytt upp och ner längs Stockholms
olika stadsdelar är det nu äntligen dags för mig att få något eget. Jag har köpt en lägenhet i
Bergshamra som jag flyttar in i nästa månad. Min andrahandslägenhet i Alvik ska städas ur
den här helgen. Men den här gången har jag faktiskt valt att fira lägenhetsköpet genom att
anlita en professionell städfirma för flyttstädningen.

Det är jag väl värd?

Bli först att kommentera

Min dotter affärskonsulten

Av , , Bli först att kommentera 1

Om någon år 2003 hade sagt till mig att min dotter en dag skulle arbeta som affärskonsult sa hade jag sagt ”Du måste ha tagit fel person. Tack och hej”. Hon var bråkigast i sin klass och, enligt klassföreståndaren, en av de bråkigaste personerna som någonsin hade gått på Paradisskolan. Skolan öppnade i början av sextiotalet, så det vill inte säga lite. Bråkigast genom tiderna är verkligen ett rekord man inte vill inneha. Och ännu mindre vill man att ens barn ska ha den stämpeln. Men så blev det, och mycket ligger såklart på mig.

 

Kimas mamma och jag skildes åt 2001, när hon var 13 år. Det blev problematiskt omedelbart, och som många gånger så gick skilsmässan ut över barnen. Jag har själv egen erfarenhet av sådant. Vägen till kostym och affärskonsultyrket var väldigt lång, och den har aldrig känts längre än då jag fick reda på att hon inte hade varit på skolan på en hel månad. Hon bara struntade i det. Jag försökte prata vett i henne men talade oftast för döva öron. Jag var bara en ”jävla gubbjävel” som hon såg som ett hinder.

 

Åren gick och hon lyckades trots allt komma in på gymnasiets handelslinje. Där struntade hon också i de flesta kurser, men hon dök alltid upp på den som hette ”Affärsteori”. När jag frågar henne varför idag så berättar hon att det var något som föddes där. Hon hade en fallenhet för affärer, och fröet till att en dag bli affärskonsult var sått. Åren gick och Kima tog studenten med minst sagt undermåliga betyg. Hon började arbeta som säljare och blev bara efter 5 månader säljchef på grund av sina resultat och sin ledarförmåga. Hon klättrade ungefär ett steg om året. Från säljchef till avdelningschef, bytte till ett annat företag och klättrade successivt där. Hon var omtyckt, och hade en förmåga att underlätta för alla verksamheter hon hamnade på. För fyra år sedan bestämde hon sig för att starta eget som affärskonsult.

 

Hur har det då gått? När jag skriver detta så sitter jag i mitt kök och tittar ut på en Audi R8 som står parkerad på garageuppfarten. Kima sitter mitt emot och käkar min berömda bolognese med ena handen och arbetar på sin mac med den andra. Vem tror ni att bilen tillhör, mig eller affärskonsulten?

Stolt farsa säger hejsvejs!

Bli först att kommentera