En något tidig kanske…och fjolårets filéer…men ändå; premiär för oss, veritabla surströmmingsälskare.

Allt är grannens fel.

Här kommer vi hem igår – lyckligt ovetande…plötsligt drabbar den oss. Den för många fruktade stanken – men för oss så ljuvligt doftande…

Stöde.bröd ett måste!

Extrasaltat Bregott.

Tomater.

Fin mandel.

lök

creme fraiche

Hoppas det går bra att äta strömming i Umeå också..?

I arla morgonstund står jag och stryker. Mina gamla, slitna diskhanddukar ska ta mindre plats och ligga prydligt på plats i underskåpet. Jag gillar ju att stryka som ni vet.

Handdukarna har börjat få hål.Jag brukar slänga sådant. Men dessa är de bästa man kan ha för att torka handdisk.

Tänker att jag borde ha minst ett dussin sådana.

Sist jag såg sådana här handdukar var på en marknad i Heraklion. Heraklion!? Inte nästgårds precis.

Då går det betydligt snabbare att åka till Haparandas IKEA och bunkra upp!

Men på IKEA i Happis har de knappast just de här handdukarna. Som inte släpper ludd eller försöker  "smita från att suga upp fukt". Som torkar fort, som är lättstrukna.

Det blir ett rent ( :-)…) nöje att torka disken när man vet att man har en dylik att ta till.

Så mycket väsen för en diskhandduk! Nä, nu ska jag ta mig en uppfriskande dusch!

Höres!

-Gör tant Brun…? Maken tittar frågande på mig där han sitter med korsordet framför sig.

-Ehhh ja…fast nej – jag läste aldrig om de där. Var för rädd för farbror Blå…

Hmmm – maken mumlar lite.

-Gör tant Brun!? Det är ett "o" i mitten…sol..???

-JAAAAA…g-ö-r tant brun…Sol ska det naturligtvis vara!

I själva livet…bortom majuskler och betoningar hur mycket förstår vi varandra..egentligen..?

såväl mormorsrutor som makens byxor.

Rutorna för att jag måste "prov-sy-ihop" för att "se hur det blir"…

Fort ska det  gå – besitter inte den talangen att njuta av handarbetandet och ta fram det då och då. Nej, helst ska flitens lampa brinna närhelst på dygnet – ju fortare jag får se resultat desto bättre.

"Ålderdom är ingen garanti för klokhet" – citerade sjuksköterskan Harriet där på långvårdsavdelningen där jag arbetade för många, många år sedan.

Hon avsåg sig själv!

Nu anser jag också det …eller inser närmare bestämt…men det jag blivit klokare i det är i alla fall att fästa trådar efter varje virkad ruta – så att man slipper detta trista moment när allt börjar vara klart!

Snyggt ska det bli – trots hastandet.

Ingen ska kunna skilja på fram- och baksida.

Mycket medveten om att filten kan bli tuggad på, den kan knosas ihop i en hög i en änden av spjälsängen…den kan bli solblekt mm mm – men när den lämnar mormors händer ska den vara perfekt!

Maken nypressade byxor ska bege sig ut på "byn". Hans nystrukna Pepsodent-randiga bomullsskjorta också.

Mormor släpper virknålen och följer med…det är ju ändå lördagskväll!

Vädret är lite mulet – så då "får" jag vara inne och ägna mig åt mina hobbies. Lite tvätt och lite städning kommer man inte undan förstås.

Efter duschen kanske vi ändå åker in till stan och kollar om den står kvar!? Ja…man kan inte vara så säker…Mitt i centrum hackas nu ett fint gammalt hus sönder…

Bild från WIKIPEDIA

En av helgens begivenheter är när fredagsnumret av Dagens Nyheter dimper ner på hallmattan.

Lördagen och söndagen fortsätter i samma anda eftersom vi prenumererar på DN Weekend.

Läser om Lakritsfestivalen som snart går av stapeln…

http://www.lakritsfestivalen2010.se/

Trånar…En annan som både älskar Stockholm och lakrits – vore väl en självskriven gäst!?

Få se hur det ska gå att "konvertera" till VK från att ha läst NK i decennier…?

Vad kommer VK att erbjuda…?

Det är mycket som är spännande med den här flytten.

Tror jag ska svänga in på kooperativa före eftermiddagsskiftet och köpa en påse Malaco lakritsremmar…

I morse när jag stod och väntade på maken hörde jag den! Oj, så underbart! Allt kommer över en. Hela sommaren.

Jag var "hög" en lång stund efter detta…

Kanske ni i västerbotten redan hört den ett tag..?

tycker jag är ett alldeles förträffligt TV-program där man får se vardagsmänniskor planera, organisera och tillaga festmat till  för dem tre andra helt okända människor.

Man får se hemmiljön, höra om deras intressen och inse att det som är suuuper för en är högst alldagligt eller inte alls! – för en annan.

Man får se dem glömma inhandla grädde eller lök och duka med kniv o gaffel fast det är soppa till huvudrätt.

En sorts dokumentär, glimtar av tillvaron som den befanns några år in på tvåtusentalet…

Jag och dottern planerar några sådana (utan tv-kamera) när vi nu snart båda finns i denna Björkarnas stad.

Vi ska försöka överträffa varandra men naturligtvis kommer vi också att misslyckas ibland men… som vanligt sätta samvaron högst!

Dottern skulle visst vara först ut med något karibiskt…ser fram emot det och ljumma augustikvällar på balkongen med umeälvens panorama som ögongodis…

Skurar så det står härliga till. Inte en fläck går säker inför min framfart. Med ett fast grepp om citronsåpeflaskan och en skursvamp i den andra känner jag mig odödlig!!!

Induktionshäll och bänklaminat. Badrumsgolv och porslin. Fönsterbänkar och lister. Till trägolvet tar jag Johnsons nån´ting och till handfat och badkar Vim eller Jie som det heter mestadels nuförtiden.

Armen börjar värka…inte fasen är jag van vid sådant här kroppsarbete.

Slår mig ner vid datorn en stund…men så kommer dyng-utrotnings-suget över mig igen!

Inte helt frivilligt heller kan jag säga…i morgon ska lägenheten ut för visning…

Höres! "Vinkar" med den vänstra armen…