Tidningspapper, bikarbonat, spolvätska för bilar, ättika…ja listan kan bli lång men det bästa när man putsar fönster är nog att (även om man "addar" något av ovanstående) se till att man har rikligt med vatten!

Praktiserar detta nu på morgon medan tvätten går varm nere i tvättstugan. Jag vill ju gärna se bra ut!

Tänker överraska "de yngre" med en krämig risotto på aviori (iiioriooi nåt sånt…)ris.

So far verkar receptet helt OK och vi åker till Strömpilen för att komplettera på ICAMaxi och apoteket Röda Näsan.

Vitt vin ska ingå för att få en riktigt fullträff…Men det ska koka upp med buljongen så man kan både sy petit point och köra bil efter denna middag!

Då ser jag det!!!

"Riset ska ha en al dente-KÄRNA men ändå vara krämigt"!!!

VA? Finns det några mätstickor…någon slags scanning eller färgmarkering som kan TALA OM när risets K-Ä-R-N-A känns al dente!?

Någon färdigknapp som sprättar ut som på kycklingen eller julskinkan????

En svag liten summerton från själva grytan som står på vanlig häll fast den är avsedd för induktion..?

Ett knäppande ljud som när champinjoner brynts färdigt..

Ljudet som inte finns men ändå "är" när potatisarna plottrat färdigt i pannan?

Jag har alls inga ambitioner att vara mat-Tina men…VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT?????

-Det var själv-skalande ägg – sa maken strax efter att jag slagit mig ner vid köksbordet och det ännu inte kommit någon tacksamhetsfras ur min annars så glappande trut!

-Fniss, fniss…TACK!

Vi brukar överraska varandra ibland med att ha skalat alla äggen, inte bara de man själv ska äta.

Eftersom båda är rätt så hetsiga brukar vi raskt upptäcka att den andre blir mer långvarigt hukande över kompostpåsen under diskbänken. Redan innan skåpdörrarna är stängda och äggen avspolade igen (för ev retlig skalrest…); visa vår glädje över att direkt få lägga de mjälla ovalerna i den bädd som ska förvandla dem till fina små skivor att lägga på rågbrödet.

Tänker på vad en granne sa häromdagen. Han ansåg att tiden och händelserna gick och uppstod mycket snabbare nuförtiden!

För det var ju inte så att vi var långsammare…inte alls, nä….alls inte…

Idag i en val-lokal: En äldre kvinna ondgör sig över att de saknas namn på valsedlar.Hon viftar föraktfullt mot stället de står i och röjer med hela sin kroppskonstitution och med sin stämma att hon alls icke kommer att lämna sin röst  där!!!

Övertecknad tänker: att vissa pensionärer uppför sig värre än omogna tonåringar!Men tänker jag sedan…är det inte med pensionärerna (vissa då…) som med tonåringarna (vissa då…) att det helt beror på deras personlighet??? Hmmm, nja…men jag tror ändå att kombinationen att ha levt länge och redan från början ha haft en viss personlighet – är en farlig kombination! Man säger vad man tycker och skiter fullkomligt i vad andra tycker!

Den äldre kvinnans väninna är mer förbindlig. Plockar till sig de valsedlar hon anser sig behöva, nickar liksom lite sammansvuret till oss och skyndar sig bakom skynket medan väninnan tystnar i bakgrunden…